Paralellt
Kommer att meddela hur jag ska göra mot slutet av veckan. Om jag behåller denna eller om jag går över till den andra bloggen helt igen. Så länge kommer jag troligtvis köra paralellt eller skriva samma i båda bloggarna. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Det beror lite på hur mycket tid det tar. Ni får helt enkelt hålla utkik efter nya inlägg i båda under pröva perioden.
Marknad och tivoli
Vi köpte lite godis, dricka och gick in en sväng till till BR där barnen fick välja varsin leksak. Linnea valde direkt en traktor med skopa. Ebba fick en likadan, fast i en annan färg.
När vi gått klart på stan, gick vi bort till tivolit. Tjejerna tittade med stooora ögon. The boys åkte en bergbana för barn. Linnea blev lite rädd när jag berättade att the boys åkte i den. Orolig för dom på något sätt. Lite kul att se deras reaktioner.
Sen kom farmor, Otto o Teds brors familj. De större barnen följde med farmor och åkte några karuseller till. När biljetterna var slut och barnen trötta bar det iväg till Mc Donald´s. ´Happy meal och QP stod på menyn idag. Till efterrätt glass.
En mycket trevlig dag med gott sällskap.
Tandläkaren
Besökets syfte var att plasta en hörntand på Ebba, som hon hade bitit sönder på något sätt.
Dom gånger vi har varit hos tandläkaren med tjejerna, har dom blivit oroliga och nästan ledsna innan hon har ens börjat titta i munnen. Denna gången fick vi en annan tandläkare pga brådskande besök för oss och ont om tider hos den ordinarie. Dom var inte alls oroliga när vi kom in i rummet och pratade lite och fick några små leksaker att leka med.
Ebba fick ligga med rumpan och ryggen på mina ben och huvudet på en kudde i tandläkarens knä. Under undersökning började Ebba mer och mer bli missnöjd. Till slut grät hon igenom resten av undersökningen och genom hela plastningen. Det enda T-läkaren inte kunde göra var att rengöra tanden för att få plasten att fästa bättre. Så nu återstår det att se hur länge plasten sitter kvar. Annars är det bara att göra om det.
Både tandläkaren och jag sjöng några sånger under tiden Ebba undersöktes och plastades. Bla. imse, vimse, spindel wow.
Linnea skötte sig jättebra i vagnen medan vi grejade med Ebba. Hon blev lite ängslig när Ebba hade gråtit en stund. Ville komma upp till mig en gång. Men förklarade att vi snart var klara och så gav jag henne någon grej att plocka med.
Byta tillbaka
Står upp
När jag pratade i telefonen förut med Teds kusin, ställde sig Linnea upp mot lära-gå-vagnen och var på väg att gå iväg. När hon hade tagit ett steg med det "friska" benet och sen skulle flytta det opererade, så gick det inte så bra och hon blev lite rädd. Men hon klarade sig ur situationen själv genom att sätta sig ner.
Linnea slutar aldrig att förvåna en. // Stolt mamma
Gjort idag
- Varit ute och gått hur mycket som helst m barn och hundar
- Tvättat två maskiner tvätt
- Tagit hand om disken
- Handlat
- Sått rädisor, sallad och morötter. Tryckt ner några potatisar i jorden med.
- Umgåtts med syrran m familj
Idag tog hundarna sitt första dopp för i år. Vad jag vet i alla fall. Det verkade inte som att dom tyckte det var kallt.
Dags att åka hem
Efter en stund fattade jag att hon inte alls hade ont utan var varm och det kliade på kroppen av värmen. Hon kunde inte heller ligga och snurra som hon brukar. Det stora vaddpaketet på benet var sannolikt i vägen. Linnea somnade i alla fall om efter en stund. Vad lättad man blev då.
Hon vaknade igen vid två tiden. Alltså 2,5 timma senare. Alvedonet i kroppen hade också gått ur vid det här laget. Så då ringde jag efter en sköterska som kopplade in något alvedonliknande preparat till droppslangen. Smidigast så eftersom det är lite taskigt att böka med Linnea när hon är trött och troligtvis halvsovande. Man vill ju inte riskera att hon vaknar till och blir pigg. Även denna gången somnade hon om efter en liten stund.
Tack och lov säger mannan då.
Innan jag somnade hoppade jag in i duschen, satte mig vid datorn och skrev några blogginlägg. Blogginläggen lyckas jag alltid få så himla långa. Alla kanske inte orkar läsa noveller på min sida varje dag. Tittade även på slutet på en film, som jag hade sett innan. Det var rätt skönt att få några timmar helt själv på kvällen. Där jag kunde välja helt själv hur jag ville spendera dom.
På söndagsmorgonen efter vällingen, fick tösabiten ligga i min säng och titta på barnprogram. Hon lärde sig säga bompa under helgen. Det var mycket bolibompa program på barnkanalen i helgen. Hon gjorde även antydningar till att vilja sätta sig upp själv från halvliggande mot en huvudkudde. Hon orkade inte ända upp. Men sen hjälpte jag henne lite. Så sen satt hon och jag mitt emot varandra i min säng och lekte lite med diverse leksaker medan vi väntade på att Ebba och barnens pappa skulle komma till sjukhuset. Dom dröjde lite, så L och jag gick ut i dagrummet och började käka frukost. Tänka sig att hon kom ner i matstolen. Det hade jag aldrig trott. Det var IKEA´s antilop stol. Tur att vi har kvar våra här hemma.
Sen var det en lång väntan innan Linnea fick droppnålen bortplockad. Passade på att packa ner alla våra saker i rummet under tiden.
En läkare och en manlig sköterska gick ronden. Dom skulle fixa de intyg vi behövde för att få vab och ersättning för resan till Stockholm och hem igen. La även in om önskemål angående Linneas vadd runt benet. Man har ju fått lite erfarenhet vad som inte och funkar. Men dom verkar inte riktigt fattat vad jag menade. Ville att dom skulle sätta en tejp vid jumsken som höll vadden kvar längst upp på låret mot jumsken. Dom hade först satt ett rosa självhäftande stretchigt omslag av något slag. Vet inte riktigt vad det heter. Och sen satt tejpen ovanpå det rosa. Det dumma med det hela var att tejpen fäste inte på det rosa. Så när vi kom hem lindade jag bort lite av det rosa och fäste tejpen där jag ville ha den.
Resan hem gick bra. Jag och tjejerna sov från Stockholm till Mjölby. Det var skönt. Men hade lite ont i nacken när jag vaknade. Från Mjölby och hem satt jag bak hos tjejerna och underhöll dom. Gav dom lite milkshake och gotte (godis).
Den allra sista biten hem var dom allmänt rastlösa, så då sjöng jag några barnsånger med rörelser för dom.
Återhämtningen
För mig blev natten först lite nervös. Tryggheten i sambon var nu inte längre på andra sidan rummet. Så jag satt och kollade först runt lite på nätet. Tittade sen lite på tv, tills jag kände att jag var trillräckligt trött för att somna direkt.
Linnea vaknade till ett par gånger vid 23 och 24. Frågade efter pappa och Ebba. Ville ha lite vatten. Natten var rätt lugn. Hon fick bl.a. morfin i dropp. Det jag vaknade av hela tiden var när någon av droppmaskinerna pep. Antingen för att batteriet var slut eller att medicinen var slut. Linnea sov så gott i sin säng. Men var lite orolig för att hon skulle vakna av pipet.
Igår återhämtade hon sig riktigt fort. Morgonen var lite gnällig. Men sen vid lunch var hon riktigt pigg. Så då bestämde smärtteamet att sköterskorna kunde sänka morfinet till 0,5ml/timman. Vi märkte ingen skillnad på ändringen av morfinet. Tyckte nästan att hon blev gladare och piggare när vi drog ner på smärtstillandet. Dessutom sa hon själv till att hon ville komma upp till mig. Gnällde ingenting när jag lyfte henne. Då blir man glad. Det ger självförtroende
Varje mål mat vi erbjöd henne åt hon med nästan lika stor aptit som hon har annars.
Senare på kvällen kändes det som att Linnea var så pigg och glad att man började ställa in sig mer och mer på att åka hem redan på söndagen. Det kändes lite som att man började sitta av tiden. Men det var ju just morfinet som var hållhaken. Så vi pratade med en sköterska om att vi ville plocka bort morfinet helt. Den bästa tidpunkten för det var på kvällen för att kunna ha natten som backup. Ifall det inte gick att ta bort det helt, så gick det att köra igång morfinet igen under natten. Det skulle vara jobbigt om hon fick morfinet bortplockat och att hon reagerade lagom när vi var på väg hem. Det skulle ta ca 5 timmar innan man skulle märka om hon blev gnällig och inte klara smärtan utan morfin.
Operationsdagen
Dagen med stort D. Linneas tur att genomgå en lårbensoperation. Konstigt nog har hon klarat sig undan några benbrott. Trots att hon lärt sig att stå och till och med lärt sig gå med lära-gå-vagn. Jag som mamma är mäkta stolt över henne. För snart två år sen, trodde jag att båda tjejerna skulle hamna i rullstol utan någon möljighet att kunna gå ett enda steg. Men än en gång har jag blivit överbevisad. En bra överbevisning.
Vaknade rätt tidigt. Vi fick gå och äta i omgångar för att inte Linnea skulle se att vi satt och åt. Kändes inte rättvist att hon inte fick äta något. Medan vi glatt satt och åt både yoghurt och macka som hon gillar mycket.
Sen var det i stort sett bara att sitta och vänta på att Linnea skulle rullas in på operation. Sköterskorna hade sagt runt klockan tolv. Innan operationen ville dom på avdelningen att hon skulle ha duschat en gång till. Eftersom inte tejpen uppe vid porten var helt tätt, fick vi duscha området vid benen bara. Hon blev nästan lika ledsen denna gången hon skulle duscha. Fast det blir smidigare och smidigare med allt som har med läkarvården att göra i och med att man nu kan prata med dom. På något sätt håller dom sig lite mer lugna och man kan förvilla dom lite mer och ge dom uppgifter som att hålla saker åt en t.ex.
Började bli rastlös när klockan passerat tolv. Gick ett par gånger ut för att höra om sköterskorna hade hört något från op om när det var Linneas tur. Fick första gången besked om att operationen innan hade dragit ut på tiden, Andra gången skulle dom kolla hur mycket som var kvar av den operationen.
Men sen så var det Linneas tur. Strax efter ett var det dags. Från början var det meningen att jag skulle följa med Linnea ner till operationen. Men jag kände att jag absolut inte var redo för det. Men samtidigt vill jag gärna vara där som stöd för henne. Känna att jag klarar av det. I höst kommer jag nog inte undan längre. Ted har följt med alla andra gånger ner till sövningen. Han tycker det är rätt jobbigt med att lämna ifrån sig barnen i händerna på operationspersonalen. Det kan ju faktiskt gå fel med narkos och liknande.
Operationen höll på att bli inställd precis innan L skulle in. Det var visst något barn som inte andades el något sånt. Ted brukar vara rätt fåordig när han ska förmedla saker som händer.
Sen blev det en lång och orolig väntan. Var oroligare denna gången än vad jag var när Ebba opererades. Var väl liter mer lättad att operationen skulle bli av så Ebba inte skulle ha så ont längre.
Linnea var ju ändå pigg och inte speciellt gnällig.
Under tiden operationen pågick var vi andra och fikade och inhandlade div. ätbart.
Eftersom ingen från uppvaket hörde av sig på flera timmar (läs evighet) trodde vi att läkaren skulle räta ut det andra benet med när han ändå var igång. Vi hoppades väl på både ock. Bägge för att slippa åka och göra det andra benet snart igen. Det ena för att det blir smidigare att ha henne hemma efter sjukhusvistelsen. Både när det gäller att sköta henne och få plats i vagnen och även i bilstolen.
Det hade varit lite bökigt under operationen. Hon hade förlorat 1 dl blod. Ingen fara där. Men där benet var som mest kurverat (sen födseln) fanns det ingen märghåla att få ner spikarna i. Så han fick helt enkelt göra en egen. Jag förstår inte hur man kan lyckas genomföra en sån här unik och känslig operation. Unik kanske den inte är. Men väldigt känslig i alla fall. Trycker man dig för tjocka spikar, kan benpipan sprängas sönder. Snacka om pilligt och svårt jobb. Tur att det inte föds så många oi-barn per år då. Endast 5-10 st.
Efter operationen var det jag som fick sitta på uppvaket och vänta på att sömntutan skulle vakna upp. Det tog nog en timma. Rätt behagligt att bara sitta där och läsa tidningar och vänta på att hon är redo för att åka ner till avdelningen.
Resan till Stockholm
Det blev en stor konflikt hemma. Ted tyckte att jag och Linnea skulle åka upp själva med sjuktransport (ambulans). Kände inte alls att jag var redo och förberedd på det. Bröt ihop ett par gånger hemma. Andra gången hörde jag hur dom andra hemma pratade om att det var smidigast att Ted stannade hemma med Ebba.
Teoretiskt sätt skulle jag nog kunna klara av det. Men verkligen inte mentalt. Har för det första inte klarat av att vara med under någon sövning. Har inte provat heller. Är rädd för hur jag skulle reagera. Vill inte bryta ihop inne i operationssalen.
Väl uppe i Stockholm var det lugnt en stund. Vi fick installera oss på dubbelrummet hela familjen blev tilldelade första natten. Innan har det funnits en familjevåning. Har nog skrivit om den tidigare. Nu har dom avskaffat den. Så då fick jag en smärre panikattack när jag ringde och frågade om avdelningen Linnea skulle skrivas in på kunde boka ett rum åt oss på fam.vån. . Jaha, tänkte jag. Då får jag åka upp dit själv i alla fall då. Men sen ringde avd. tillbaka (i torsdags em) och sa att vi fick alla sova nere på avdelningen en natt, men att dom sen skulle hjälpa oss att hitta ett alternativt boende för resterande nätter. Oro, ångest och förtvivlad. Tror nog att alla fick sova här nere tack vare att det var få patienter inskrivna och att jag grät i luren när jag ringde.
Var verkligen helt uppriven då.
Linnea fick ett emlaplåster på sin port-a-cart. Tror det stavas så. Personalen skulle lite senare sätta en nål där för droppets skull. Men först blev det lite mat och sen duscha. Duschningen gick hyfsat. Alltid skrik. Det är nog inte så kul att ligga på en brits med brutet ben som gör ont. Men denna gången skötte vi duschningen helt själva. Ebba satt som åskådare. Tror hon var rätt nöjd med att få sitta i vagnen denna gången. Hon hade sin period i vintras.
Sen fick hon på sig en alldeles för stor rock. Tror den var i storlek 120. Så hon drunknade i den.
Sen följde jag med Linnea bort till ett provtagningsrum lite längre bort i korridoren. Där skulle en sköterska sätta nålen. Det gick väl så där. Linnea panikskrek i omgångar. Så det var bara att hålla sig lugn och finnas där för henne. Vet ju att det egentligen inte gör ont. Men hon var rätt rädd att det skulle göra det troligtvis.
Jag blir inte jätte berörd när man hamnar inte en sån här situation där jag vet att det egentligen inte gör ont. Utan det bara ligger rädsla bakom skriken.
Jag är glad att Ted till slut förstod varför jag ville att han skulle följa med. Vet inte om jag hade klarat den psykiska pressen med allt vad en sjukhusvistelse innebär.
Är själv lite rädd för läkare och sjukhus. Men det går rätt bra när det gäller barnen och inte en själv konstigt nog.
Båda tjejerna somnade gott i sina sängar sent om side. Det blev en lite annorlunda nattning denna fredagskväll.
Själv sov jag lite oroligt. Vaknade några gånger bl.a. för att sängen jag sov i var rätt oskön.
Röntgen
Annars brukar vi åka till Jönköpings akut. Men eftersom vi har så kass erfarenhet av både röntgenavdelningen och akuten drar man sig för att åka dit. Så nu tänkte vi ge Eksjö en chans att visa vad dom är kompetenta till. Har aldrig varit där förut. Då det kunde ju knappast bli värre än vi upplevt innan.
När vi kom dit var det väldigt lugnt på akuten. Tomt på den lilla parkeringen som rymde ca 10 bilar.
Allt gick väldigt smidigt i Eksjö. Vi kom dit. Fick sitta i ett rum ett tag. Linnea fick ett lugnande/muskelavslappnande medel. Just för att röntgen sen skulle gå smidigt och att hon inte skulle rycka så mycket.
Efter en stund när medicinen hade börjat verka, fick vi gå till röngen.
Så underbar personal. Pratade först och främst till Linnea. Hon fick ligga på britsen under kameran. Dom drog inget i hennes ben. Bara lät henne vara. Ted höll i det "friska" benet när två av tre bilder skulle tas. Men det var allt. Jag stod på ena sidan och höll henne i handen.
Skillnaden på Eksjö och Jönköping var att dom ändrade kameran helt efter vad det var för bilder som skulle tas. Dom flyttade ingenting på Linnea. Inte alls som i Jönköping där dom började med att lyfta Ebba i det benet som hade gått av igen. Klart det var en pärs att genom gå röntgen. Mest för Linnea, men även för mig som har varit med om några dåliga omgångar röntgen innan.
Men Eksjö och personalen där fick MVG av hela familjen. Vi sa även till dom där att Jönköping borde åka till Eksjö för att lära sig hur man ska göra och även hantera barnen. För det kunde dom verkligen där. All credit till dom.
Sen fick vi sitta rätt länge i ett rum i väntan på bilderna som sen skulle länkas upp till ALB. För att läkaren här skulle titta på dom och sen bedömma om det skulle opereras nu eller kanske inte alls. Det var en lång väntan. Vi väntade bara 2 timmar. Men det kändes som en hel evighet. Men har suttit i Jönköping och väntat från 9.30 till 16 en gång. Med undantag från en lätt läkarundersökning och röntgen. Så klart mycket kortare tid i Eksjö denna gången.
Svaren kom och det visade sig att vänster lårben var av. Jag trodde det var högt upp på benet. Men det var mer i mitten på lårbenet. Då kanske det inte gjorde något att vadden jag la om hamnade lite för långt ner.
Operation skulle bli av dagen efter (idag fredag). Inte alls vad jag hade ställt in mig på. Trodde tidigast efter helgen eftersom det var ont om operationstider just nu.
Denna helgen som vi skulle fira Carro. Mamma skulle komma och bo hos oss och min andra syster M med familj skulle komma på lördagen. Jag hade även lovat att jag skulle baka tårtor till kalaset. En till Neo och en till Carro. Men det får bli till en annan dag. Tårta kan man äta när som helst.
Så det var bara att bege sig hem och börja packa.
Linneas tur el otur
Hoppas jag kommer ihåg rätt. För jag är väldigt duktig på att förtränga saker fort. Särskillt sånt som känns jobbigt. Lite senare sen kom Ola och Carro med "lille" Neo. Skön kille det där. Linnea flyttades ut på kuddar i soffan. Hon tyckte det var lite jobbigt först. Mycket ryckningar som resulterade i mycket tårar och skrik.
Men efter lite godis och glass somnade hon på plats. När gästerna hade åkte hem och vi skulle gå och lägga oss, flyttade vi in henne till vår säng. Jag fick en smal bit att sova på. Ont i kroppen hade jag när jag vaknade.
På kvällen ringde jag upp till ALB (Astrid Lindgrens barnsjukhus) för att fråga hur vi skulle göra med Linnea. Vi vet ju sen innan att bryter dom sig, är det planerat att det ska bli operation med spikinsättning.
Dom här på ALB sa att vi skulle åka in och röntga henne. Men under morgondagen (i torsdags)
Linnea somnade gott mellan oss i sängen och sov hela natten. En god natt sömn behövs efter att något sånt händer. Och när man vet vad som väntar en dom närmaste dagarna.
Nämen Ebba
Har inte lust för att åka upp till Stockholm snart igen för att operera henne. Och innan sommaren dessutom. Från början var det meningen att både Ebba och Linnea skulle operera smalbenen raka nu under våren. Helst tidigt i april. Men besöket i Stockholm drog ut på tiden. Så nu tycker vi det är för sent att göra det. Så nu väntar vi till efter sommaren istället.
Min helg - blivit moster
Vaknade i lördags av att Carro hade skickat ett meddelande att hon trodde att förlossningen var på g. Det blev några sms skickade. Vid sju åkte hon in på förlossningen. Sen blev det en lång väntan och lite oro innan man fick höra av dom. Vi misstänkte att bebisen hade bajsat i fostervattnet, så då blev man nervös för det och hur den skulle må.
Vid kl 13 fick sambon ett mms från bror Ola att det hade blivit en pojke. Jag och Carro har hela tiden trott att det varit en tjej. Så tji fick vi. Men han är otroligt söt och framförallt frisk. könet har egentligen inte stor betydels. Man får ta det man får.
Neo föddes 11.28 den 16:e maj. Stora killen vägde hela 4185g och var 53 lång. Lite skillnad mot mina små pluttingar när dom föddes.
På söndagen gick jag och tjejerna bort till Carro och Olas hus. Hade med mig Shiva. Eftersom dom nyblivna föräldrarna skulle åka hem redan dagen efter förlossningen fick dom även tillbaka sin hund. Sen hjälpe jag till lite och städa. Svärmor och O var redan där och hade städat mer än halva huset. Så hjälpte til och plocka undan lite saker och torkade av bord och tog hand om disken. Det gick lite lättare att hjälpa till när tjejerna sov middag.
När sen familjen kom hem från BB var huset helt städat och maten stod på bordet.
Jag fick äran att hålla i honom och även byta en bajsblöja. Det var lite bökigare än jag hade väntat mig. Är inte så van vid att bajs samlas under pungen. Sen när ungen inte vill ligga still heller och helst skulle vilja ligga på sidan, blev allt mycket krångligare. Men det gick efter lite bök. Jag har nog haft det rätt bra med barn som har varit stilla mycket. Särskillt vid blöjbyte och påklädning. Det lär säkert bli fler gånger, så man lär säkert vänja sig vid ett livligt barn med.
Det var min helg det. Fullt ös nästan hela tiden. Kul har det varit. Dels för att jag blivit moster igen och dels för att man haft att göra och varit social hela dagarna.
Nu ska jag gå ut och så lite morötter, rädisor, sallad och persilja. Sambon tjatar så på mig. För jag får det aldrig gjort.
Min lördag
Efter lunch tog jag dom sovande tjejerna i vagnen och fick även sällskap av en grabb bort till Carro och Ola. T och den andra grabben kom strax efter oss.
Dags att göra rent hos marsvinen igen. Tyckte jag gjorde det nyss. Men det var i söndags förra veckan. Medan jag gjorde rent, kelade grabbarna med marsvinen. Dom blev riktiga hajjare på att på upp dom i famnen. Fick även hjälp med rengörning av några burar. Riktigt duktigt gjort.
Sen var det till att traska hem igen. När vi kom tillbaka var det glasstajm. Båda tjejerna satt och smaskade piggelin. Kladdigt men gott!
Tjejerna satt sen en sväng i sandlådan och lekte med grabbarna och pappan. Gunga hanns också med.
Glömde en sak. Innan lunchen skulle T klippa gräset. Satt vid datorn en sväng. Hör plötsligt ett panikskrik ute från altanen. Det var från Linnea. Trodde att hon hade skadat sig. Nej, det hade hon inte. Saken var den att hon såg hennes pappa åka gräsklippare. Det är hennes nya last. Åka åkgräsklippare. Ebba är lite mer avvaktande. Hon diggar inte det helt. Men hon kanske upptäcker att det inte är så farligt om hon också får åka några gånger. Men tror vi kommer att få ett helvete med Linnea i sommar. Det kanske inte alltid passar att hon kan åka med sin pappa.
Vi gick lagom in till tjejerna skulle äta middag. Dom fick äta före oss eftersom vi skulle äta pizza senare på kvällen.
Läggningen gick hyffsat. Vällingen i sängen samtidigt som jag läste en saga. Sagan är nog rätt viktig för tjejerna nu. Dom ber om den. Men det är svårt att läsa när både Ebba och Linnea pratar samtidigt. Men dom brukar tystna efter några sidor. Efter att T varit inne hos dom ett par ggr efter jag sagt god natt, somnade dom. Redan vid halv åtta. Det är tidigare än vanligt. Nio brukar det vara annars. Hua!
Sen blev det hämtmat för oss andra. Till Schlagerfestivalen serverades det chips av olika dess slag och cola.
Jag blev ensam kvar vid omröstningen. T somnade i soffan när låtarna spelades.
Kul att Norge vann. Och väligt tråkigt att Marlena kom så långt ner i listan. Då blir det kval nästa år igen då. Tycker att Marlena gjorde ett bra framträdande och det är en kanonlåt. Synd att inte resten av europa tyckte det.
Dags för potträning?
Men nu när man tänker efter och lägger ihop ett och ett. Verkar det lite som att hon kände att hon behövde göra nr 2 och inte ville göra det i badkaret. Kan det vara en ren tillfällighet eller är det så att hon börjar bli mer och mer medveten?!
Kanske dags att köpa hem pottor åt tjejerna. Framförallt Ebba som ibland säger till att hon vill ha ny blöja.
Behöver synkronisera med dagis också. Så vi gör samma både hemma och på dagis sen. Först blir det bara på skoj hemma. Sen i sommar mer på allvar.
"Telefon"
Där satt Ebba nedanför hyllan med ett trähyreshus som tillhör brios järnväg. Hon höll den intill örat och hörde att hon sa några oförstårliga ord. När hon fick syn på mig, tog hon bort huset och pekade på det och sa Ola. Sen sa hon även Cavvo. Förstod direkt att hon menade att hon pratade med Ola och Carro.
Det är så roligt nu när dom har börjat leka riktiga lekar.
Gjort idag
Städat - Har plockat och fixat här hemma idag. Känner mig riktigt nöjd. Har även bytt lakan i nästan alla sängarna. Tog hand om disken medan sambon dammsugade. Plockat bort tyget på en lära-gå-stol, som verkligen behöver tvättas. Dessutom ska vi ställa undan den i väntan på en annan bebis som ska ha den.
Ringt AF - Har ringt och uppdaterat om jobbsökningen. Var lite orolig för att jag skulle ha gjort för lite. Har ju "bara" ringt runt till ett antal företag och frågat om timvikariat, sökt tre jobb via af och fixat i ordning mitt cv på af´s hemsida. Det fanns massor som saknades. Så nu finns den tillgänglig.
Men han på AF sa att det gått och väl räckte med det jag gjort. Ska även ringa A-kassan i början på nästa vecka. Ang. ett kvälls"jobb" jag ska börja med efter sommaren. En bisyssla tror jag det räknas som. Ska berätta mer om det när allt är klart.
Återfunnen hund
Ögonläkaren
Ögonläkaren tjejerna har, är mycket trevlig och pratar så man lätt förstår vad hon menar.
Först var det Linneas tur. Hon fick göra några olika tester så läkaren kunde se Linneas ögon när hon vred på ögonen åt vänster, höger, upp och ner. Vet inte riktigt vad hon kollade efter.
Sen fick hon ögondroppar. Dropparna vidgar pupillen. Man märkte på Linnea att hon tyckte det var lite obehagligt när hon började att se suddigt. Gnällde och verkade allmänt rastlös med.
Ebba fick göra samma tester som Linnea. Men Ebba är inte lika talförd och öppen som Linnea. Så när hon skulle titta på en tvskärm med några svartvita bilder, sa hon ingenting. Hon sa heller ingenting när det visades en anka, kanin och får. Men tror hon sa att det var en kisse när den visades. Linnea sa betydligt mer. Men hon är lite mer framåt och inte lite blyg som Ebba.
Ebba tyckte det var obehagligt när hon skulle droppa i dropparna i ögat på henne. Hon slog med armen och var på väg att börja gråta. Linnea frustade lite när hon droppade i dropparna. Men sen var det inget förrän dom började verka.
Vi fick vänta ca 30 minuter innan vi fick gå in igen för att göra några fler tester. Båda tjejerna klarade det galant med.
Resultatet av mätningen visade att Linneas brytningsfel vuxit bort som det ska göra på så här unga barn. Friska som handikappade. Alla barn har brytningsfel fram till två års ålder. Det är normalt.
Ebba däremot hade lite brytningsfel kvar på vänster öga. Men det behövdes inte göras något åt nu.
Oddsen för att Linnea och Ebba ska få glasögon är rätt stor. Jag är närsynt och har brytningsfel. T har brytningsfel på ena ögat. Har man OI så är det större risk för att man kan bli närsynt och få brytningsfel. Näthinnan är tunnare och håller inte emot när ögat växer vilket gör att man får ett avlångare öga. Då får man ett brytningsfel.
Så skulle tippa på att om några år, har nog både Ebba och Linnea glasögon. Något som jag från början har räknat med.
Saknad hund?
Igår kväll när jag skulle släppa ut Sudden genom altandörren hör jag någon ropa och vissla. Hörde först inte vad det var som ropades. Sen hörde jag något som lät som gummi el möjligtvis kummin el dyl. Grannen som bor bortanför järnvägen har en hund. Så jag för modar att det var några ur familjen som var ute och letade efter hunden. Hörde mamman, hon hade ett samlat och starkt rop medan dottern lät mer uppjagad och lite stressad.
Det första jag tänkte på när jag förstod att hunden troligtvis var borta. Var järnvägen. Vet att hunden har hoppat över staketet och kommit in på vår tomt. Då måste den passera först järnvägen och sen en ganska traffikerad väg, för att komma till vår trädgård. Vågade inte gå ut och titta vid järnvägen ifall den skulle ligga där.
Öppnade dörren vid ett flertal tillfällen för att höra om dom fortfarande letade. Och det gjorde dom. Hörde ropen i skogen. Tror pappan hade tagit en tur med bilen för att leta efter den.
Jag hoppas verklgien att dom hittade hunden eller att han självmant kom tillbaka.
Uppdaterar om jag ser att hunden har kommit tillbaka.
Motionscyklat
Måste bli bättre på att ta hand om mig. Dricka mer vätska. Särskillt nu när det är varmare ute och solen skiner.
Här kommer i alla fall dagens resultat:
Fat burn programmet
1 mil
26,57 minuter
172 kalorier
Tänkte cykla en "sväng" i morgon kväll med.
Grymt impad...
Fast i och för sig gillade jag inte tvbänken. Den såg lite för skabbig ut. När Timbuktu kom in med en massa grenar som han inte ens visste vad det var, tänkte jag: vad håller han på med. Men efter lite fix och fej, så blev det riktigt bra.
Gillar det färgglada han har piffat deras rum med. Helt klart lyckad inredning.
Samma visa
Nu när vi har provat att lägga dom liiiite tidigare, ha svalt rum och kortat ner sovtiden på dagen, så verkar det inte vara tillräckligt ändå. Utan det är samma visa som dom senaste nätterna. I alla fall för Linnea. Ebba har faktiskt somnat lite tidigare än Linnea. Men på tok för sent ändå.
Så nu har dom fått lite välling. Tror Ebba har somnat. Linnea ligger där inne i sin säng och ropar på Ebba, samt plurrar en massa som man inte förstår.
Allvarligt talat tror jag att jag blir galen snart. Varför kan inte Linnea somna?
Omtänksam
Man kanske har påverkat barnen något positivt i uppfostran.
Ebba kan nog vara rätt generös hon med. Dom brukar ge varandra leksaker och hämta nappar till varandra och dyl.
Mina små busfrön!
Huvudvärk
Vad tänkte jag på när jag hängde ut tvätt igår. Jag är ju pollenallergisk. Det är ju den värsta perioden att hänga ut tvätt för mig. Varför tänkte jag inte på det. Men förhoppningsvis kanske det inte märks så mycket. Men visst kliar det lite ögonen och näsan rinner. Men det gör det ju annars med.
Strax innan jag skulle gå och lägga mig igår fick jag jätteont i huvudet. Vid tinningarna. Drack lite saft ifall det beror på att jag druckit för dåligt. Sov bra i natt. Men i morse när jag vaknade kändes det som ett tryck mot ansiktet. Särskillt vid kindbenen. Som att man inte har sovit något på länge. Vet inte vart detta kommer ifrån.
Kan det bero på all inre stress jag gått och burit på. Eller så är det helt enkelt helt vanlig huvudvärk. Tog två panodil och ett glas saft. Har känt ett illamående komma och gå.
Det är så tråkigt när man jagar upp sig för minsta lilla. Försöker hitta en orsak till varför man känner som man gör.
I morse innan vi åkte till dagis, borstade jag håret på tjejerna. Både Ebba och Linnea fick varsin tofs och två hårspännen till luggen. Så söta så. Tyvärr tänkte jag inte på att ta kort på dom. Fick göra om tofsen när vi kom fram till dagis, för dom hade kasat med huvudet mot bilstolen. Fröknarna tyckte dom var så söta. Vi får väl se om dom har tofs och hårspännen när jag kommer och hämtar dom i eftermiddag.
Nu ska jag ta och vila lite. Måste få bort min huvudvärk.
Yes!
Man får väl fulsova i soffan när det är dåliga bidrag.
En av mina favoriter gick även vidare, Malta.
Nu är det dags för sängen! Natti natti!
Strul vid läggning
Ebba förvånade mig väldigt ikväll. Hon skrek hysteriskt så fort jag la henne i sängen och sa att hon skulle sova.
Tycker det är alldeles för sent att somna kl 21 när man ska upp kl 7 och gå till dagis.
Det känns lite som att man har provat allt för att få dom att sova senast kl 19,30 som dom egentligen behöver göra.
Har tänkt och tänkt på detta "problemet" och jag vet inte riktigt hur jag ska lösa det.
Första teorin var att dom kanske hunnit bli för trötta så dom inte kunde slappna av och somna för det. En annan teori var att dom sov för mycket på dagis, 1½ timma från kl 12,15 till 14. Men jag tror inte att det är det heller.
Sambon har nog kommit på en enkel lösning på problemet. Att det är för varm i deras rum när dom ska sova. Vi får testa den teorin några kvällar. Om inte det funkar, så blir det neddragning på middagsluren till 1 timma istället.
Vad har ni för rutiner på era 2-åringar. Sover dom fortfarande middag? Hur länge sover dom då? När går dom och lägger sig på kvällen? Vad har ni för kvällsrutiner?
Idag för tre år sen...
Fick beskedet av mamma någon dag efter. Jag hade nyligen träffat min sambo då. Var hemma hos honom i Hogstad den helgen det tragiska hände. Mamma ville egentligen inte ringa och berätta det när jag var där, för hon ville inte förstöra min helg. Men jag är glad för att hon ringde i alla fall. Fast det var svårt för mig att sörja, eftersom allt var nytt mellan T och mig då och man tyckte väl till viss del att det var pinsamt att gråta öppet. Fast sörja kan man ju göra på flera sätt.
Mamma var relativt samlad i luren. Hon hade väl redan gråtit av sig en hel del under tiden och berättat det för mina systrar. Det var svårt att ta in allt hon sa eftersom det kom som en chock. Helt oväntat. Visst hade han blivit gammal. Han var ändå strax över åttio år. Men relativt frisk. Han hade klarat av en ändtarmscancer med stomipåse som resultat. Men glad och pigg för övrigt. Under dom sista åren hade han haft känningar av kärlkramp som han fått medicin för.
Dagen då det hände hade mormor och morfar suttit på balkongen och druckit sitt 11 kaffe. Solen strålade på himmelen och morfar var pigg och glad som han alltid brukar vara. Sen var det dags att gå bort till affären för att handla. Morfar satt utanför och väntade medan mormor gick in och handlade. Tror morfar satt på en bänk och pratade med några andra gubbar.
Efter en kort stund kom det in en tant till mormor i affären och sa att morfar hade trillat ihop. Han hade slagit i huvudet i asfalten och fått ett sår. Ambulans tillkallades. Men morfar Stig var nog redan borta då. Borta för alltid. Han hade fått en hjärtinfarkt. Kärlkrampsmedicinen hade han fått sluta med pga att den slog ut något annat som han hade problem med. Så det var totalstopp i hans kärl. Vet inte när han dödsförklarades om det var på plats eller inne på sjukhuset. Det var någon utanför affären som försökte göra hjärt och lungräddning på honom. Men till ingen nytta. För morfar var redan bortom all räddning. Min morfar, min älskade morfar som vi barnbarn haft så roligt ihop med. Vilka sommarminnen vi haft. Badturerna till Långasjön och Mörtsjöåsen. Alla hyss vi gjorde tillsammans. Till mormors förtret.. Det enda mormor fick med sig hem den dagen var en påse med sönderslitna och blodiga kläder.
Förstår att hon inte ville gå och handla i den affären på ett bra tag.
Jag kommer alltid minnas dig morfar Stig. Du fattas oss!
Jägarmästarinnan
Jag tycker inte att det är äckligt eller så. Men hundarna brukar vara väldigt snabba med att klippa den döda musen utanför dörren. Det är där emot inte så mysigt. Det är inte för intet man avmaskar sina djur.
Än så länge är det bara Tindra jag har sett komma med möss. Vi har ju två katter till som är rätt duktiga på att jaga med. Russin som fyller 12 år i år går inte av för hackor heller. Trots att han är stor och rätt klumpig med. Så han måste ha en rätt bra teknik med andra ord,
Förmiddagstankar
När jag lämnat tjejerna gick jag in till en annan avdelning för att städa den. Det är inte lätt att städa när det står ett antal barn i vägen och ska titta vad man gör. Men det löste sig det med. Det blev lite bökigare och tog längre tid. Men städat fick dom i alla fall.
Så nu är jag hemma igen och har rastat hundarna och ätit frukost. Ska väl ta en promenad med dom sen.
Känner att jag borde göra en rokad (felstavat kanske) här hemma. Men man ska ha energi för det med. Det är mycket som borde fixas ordning. Storstädningar som kylskåpsrensning samt urtorkning, sätta upp vägglampor och hyllor i tjejernas nya rum. Sen är det det tråkigaste kvar. Det vardagliga, plocka undan, diska, damma, dammsuga och torka golven, Jag säger bara bläääää! Skulle lätt anlita någon för hushållsnära tjänster.
Fast tror innerst inne att det är allt sittande vid datorn som får mig att både tappa lusten och även tappa energi och bli trött.
Sköna söndag
Söndagen spenderades mestadels hemma. Lagade lunch, som vi bjöd O och Carro på. Spagetti och köttfärssås. Sambon fick äta själv efter oss. Kan man inte passa tider, så blir det så.
När tjejerna sovit middag skulle det klippas gräs. Linnea blev så glad när hon fick följa med och åka gräsklippare.
Sen åkte jag, barnen, Carro och O in och handlade lite som saknades till grillningen. Plus lite annat med.
Tjejerna busade som vanligt i vagnen inne i affären. Dom blir så uppspelta. Konstigt!
Tjejerna åt mest potatiskroketter, verkar inte som att dom gillar kött när det ligger för sig på tallriken.
Annars äter dom kött.
Tyckte även att vår altan såg allt för tråkig ut. Så jag bestämde mig för att piffa upp den lite.
Lite mer somrigt blev det. Tror egenligen stenarna ska ligga i rabatten el dyl. Men jag har valt att ha dom på altanbordet så länge. Vi får se om dom får stanna kvar där eller flytta ut till blommorna istället.
Dejt!!
Tjejerna fick vara med och käka mat med oss. Revben, grillad kyckling, potatissallad och diverse annat.
Efter att tjejerna lagt sig blev det kex, ost och vin. Mumsigt.! Under tiden vi åt det tittade vi på Rallybrudar. En rätt så bra film. Men tyckte inte riktigt att Eva Röse passade in kläd och stilmässigt i den tidsepoken. Det tog ett tag innan jag fattade att det var på 60-talet filmen utspelade sig. Det kanske är jag som är lite bortkollrad.
Några godisbitar fick vi i oss också. Men det mesta sparades till lördagskvällen.
Byte av bloggnamn
Så istället för Mamma till tvillingtjejer med rörelsehinder. Så heter nu min blogg Mamma till tvillingtjejer med OI.
OI betyder ostrogenisis inperfekta. På svenska betyder det medfödd benskörhet. Något som dom alltid kommer att få leva med. Men det är inget vi längre direkt sörjer. Utan gläds åt alla utvecklingar och framgångar tjejerna gör.
Systrarna bus...
sitter just nu och äter makaroner och köttbullar. I ren syskonanda bjuder dom varandra på sin mat. Antingen ge i handen eller lägga i den andras skål. Sen tittar dom på varandra och gör en sån där riktig busmin till varandra.
Man kan ju bara tänka sig hur det kommer att bli när dom blir lite äldre. Och framförallt tonåringar.
Skulle vilja...
Sen skulle jag även vilja skaffa mig nya glasögon. Har länge funderat på att beställa tid för en synundersökning. Och sen beställa glasögon från nätet. Men tycker det är pinsamt att be om att få resultatet från undersökningen med mig hem. Det känns som att det säger ju allt vad jag tänker göra. Vem vet, optikerna kanske inte bryr sig egentligen. Det kanske är bara jag som tror det. Men glasögon är rätt så dyrt i butik. Mycket billigare på nätet.
Är så himla trött på att se ut som en grå mus. Mitt utseende säger absolut ingenting. En alldaglig mamma som inte lägger många minuter på sitt utseende. Så vill jag egentligen inte att det ska vara. Nu menar jag inte att sminka upp sig och hålla på. Men jag vill se fräsch ut nu till sommaren.
Sola solarium någon enstaka gång. Är inte bekväm med det. Obekvämt och svettigt. Dessutom är det ju inte hälsosamt heller. Men en gång kanske, för att få en grundbränna inför sommaren. Känner mig så blek och glåmig. Är ingen person som gärna sitter långa stunder i solen. I så fall måste jag göra någonting samtidigt. Blir rastlös illa kvickt. I o med att tjejerna är i skuggan blir det att jag är där med. Alltså ingen solbränna där inte.
Blir det bra med pengar i slutet av maj eller helst tidigare, så ska jag beställa tid hos en frissa till att börja med. Tror a-kassan kommer nästa torsdag. Hoppas, hoppas!!!
Jobb = ont i ryggen
Men så allvarligt är det nog inte. Det gör svinont i svanken och ryggskott är det nog inte. Man kanske skulle be om lite massage ikväll. Men risken är väl att sambon säger att han har ont jämt i ryggen och axlarna. Ska nog ta och bearbeta honom.
Sjukhuset
Idag har jag, sambon, Ebba och Linnea suttit på Ryhov halva dagen. Idag var det nämligen dags för deras medicinering som dom får var fjärde vecka. Medicinen ska få skelettet att bli tätare och starkare och dessutom få skelettet att orka växa.
På morgonen var jag och städade en timma på ett dagis. Så T fick fixa med tjejerna medan jag var borta. Kom hem och käkade lite frukost, sen var det bara att åka iväg till Jönköping.
Väl på sjukhuset tog det nästan en halvtimma innan båda droppslangarna var tillkopplade till tjejerna. Själva proceduren tar inga tider. Utan det är en väntan innan dom börjar som tar tid. Fattar inte varför dom inte kan vara lite snabba.
Linnea gnällde lite idag när nålen sattes. Annars brukar hon gapskrika. Ebba klagade mest. Skrek lite mer än Linnea.
Sen lekte vi lite på golvet och fikade. Tjejerna åt soppa och grahamspannkakor till lunch. Oj, vad dom åt. Trodde inte dom skulle gilla den maten. T och jag åt baguette med köttbullar och rödbetssallad.
Efter lunchen var det dags för middagslur. Annars brukar dom sova 1½ timma. Nu vaknade dom redan efter 50 min. Så dom var inte glada när dom vaknade. Tror Ebba låg konstigt el något i vagnen. Så det var nog därför hon vaknade.
Denna gången hade dom använt något konstigt att fästa nålen med. Det var jättesvårt att få bort från huden. Så då blev det mycket skrik och Linnea fick till och med en blodutgjutelse på ett ställe. Sånt är inte roligt.
Eftersom dom får in mycket vätska i kroppen, kissar dom otroligt mycket. Blöjorna är alltid fulla vid varje byte fram till morgonen efter.
När vi var klara med allt på sjukhuset åkte vi först till Jula. Sambon skulle ha handskar och jobbarbyxor. Sen åkte vi till A 6. Har haft min telefon inlämnad på lagning. Strul med joysticken. Så nu fick jag tillbaka den i nytt skick. Nice!
Motionscyklat
Det var nog inte bra att jag hade en vilodag igår. Kände att det var riktigt jobbigt att kliva upp på cykeln idag. Men jag gjorde det. Än så länge har jag inte slarvat med träningen. Utan cyklat de dagar jag har bestämt mig för.
När jag cyklade ringde svärmor för att prata om jobbet jag ska på i morgon. Ska jobba några timmar för en som har ryggskott. Så större delen av tiden på cykeln pratade jag även i telefon. Kanske inte så praktiskt. Men det gick faktiskt lite lättare och man tänkte inte så mycket på att det var jobbigt.
Valde även idag fat burn programmet
1 mil
24,34 min
174 kalorier
Eventuellt kanske jag cyklar 5 km till om en stund. Är riktigt taggad nu. På något sätt mår jag mycket bättre, både fysiskt och psykiskt. Jag får mer gjort här hemma och är gladare och orkar med griniga ungar.
Stokke stolar
Dom passar inte riktigt in i vårt kök. Men billigt pris och det märket säger man inte nej till.
Cupe cake
Marschmallowsen som jag hade blandat i steg på något sätt upp till ytan och smälte sönder helt. Jag hade hoppats på att dom skulle stanna i mitten och vara lite sega och kletiga. När jag gjorde frostingen råkade jag misslyckas lite till en början. Man skulle ställa en skål i en kastrull med sjudande vatten. Upptäckte att det var lite för mycket vatten, så när jag skulle hälla ut lite, råkade det hamna lite i det som var i skålen. Så det var bara att kasta ut det. Nästa omgång gick riktigt bra med. Har aldrig gjort den innan. Så man var lite osäker till en början.
Dekorerade med några mini marschmallows.
Linnea ville inte sova, så hon fick också vara med och smaka på det goda resultatet.
Dagens outfit (tjejernas)
Body från Gekå´s, byxor från Lindex (stjärnserien), strumpor ärvda
Kläderna är lite smutsiga eftersom dom vill äta själva och dom precis ätit mellanmål
Har gjort
Dammsuga - KLART
Torka golven - KLART
Disken - KLART
Bädda sängen- KLART
Allt klart som jag tänkt göra idag. Nu ska jag hämta tjejerna på dagis.
Tacksam!!
Idag är jag tacksam för:
Träningen
Att jag äntligen har orkat ta tag i min träning. Känner mig otroligt laddad och peppad att fortsätta.
Känns som jag har fått mer självförtroende.
Städningen
Idag har jag dammsugat och torkat golven. Har även börjat ta tag i all tvätt jag ligger efter med.
Så alltså är jag tacksam för att jag tog mig i kragen och satte igång med det.
Barnen och dagis
Är så tacksam för att det går så bra och lämna på dagis. Och att personalen gärna ställer frågor när det gäller tjejernas hantering. Känns tryggt och bra.
Husvagnen
Pratade med sambon förut. Det verkar inte helt kört och skaffa husvagn. Men tydligen har swedbank blivit hårdare med att låna ut pengar. Till viss del förstår jag dom.
CV
Men på något sätt orkar jag inte ta tag i det. Mitt cv är färdigskrivet, bara att skriva ut och lägga i kuvert el plastficka. Men just den sista biten med att skriva ut det och sen åka till butikerna för att lämna det, känns på något sätt jobbigt. Vet inte riktigt varför jag inte tar tag i det. Är inte direkt blyg av mig och har inga problem med att prata med människor jag inte pratat med innan.
Får helt enkelt bestämma mig för att jag ska skriva ut kopiorna ikväll och sen lämna iväg dom på fredag. I morgon sitter vi nämligen på Ryhov (sjukhus) hela dagen med tjejerna.
Inget CV = inget jobb
Åt skogen med semesterplanerna
Hade tänkt att vi skulle ta några dagar i Västervik, sen Gamleby på campingplatserna där. Hade även tänkt att åka upp till Christinas och svärfars torp några dagar. Visst kan man väl låna stuga. Men det är tre ggr så dyrt att hyra stuga som att hyra en campingplats.
Tjejerna ska vara lediga från dagis i fem veckor i sommar. Hela juli plus den veckan dom fyller år. Jag vill inte bara sitta här hemma och glo hela dagarna. Tror ingen i familjen vill det heller egentligen.
Det är svårt att hitta någon annan lösning på boendefrågan i Västervik och Gamleby. Mamma bor i en 2:a. Så där är det omöjligt att sova för en familj på 6 personer som vi är ibland. Dessutom känner man sig inte så självstädning som man skulle vilja vara när man bor hos någon annan.
Får prata vidare med sambon ikväll om hur han tänker ang. husvagnen och hur vi ska lösa semestern istället. För semester ska vi ha. Det har jag bestämt.
Massa att göra
Vi ska diskutera om vilken hjälp vi skulle tänaks behöva. Just nu känns det som ingen hjälp behövs. Det som troligtvis ska diskuteras är väl om jag kan bli personlig assistent till tjejerna under perioderna när tjejerna inte kan vara på dagis pga operation och rehabtid. Men det återstår att se hur det blir med det.
Idag ska jag i alla fall ta tag i all smutstvätt som har samlats på hög. Det är några dagar sen jag tvättade nu. Tror det var innan vi åkte till Stockholm. Fast då tvättade jag upp allt som var smutsigt.
Sen ska jag dammsuga och ev. torka golven med. Ta hand om disken och bädda sängar.
Det är ju inte kungen som kommer på besök. Men jag vill gärna ha fint här hemma när man för en gång skull får besök.
Motionscyklat (igår)
Det verkar som att det var lite strul med bloggen igår. Tog lång tid innan det skrivna inlägget hamnade på bloggsidan. Så då gick det inte att pinga heller. Så det är därför jag skriver detta idag och inte igår.
Bestämde mig för att cykla 1½ mil. Eller försöka orka det i alla fall. Efter bara några kilometer kändes det otroligt jobbigt. Trodde aldrig att jag skulle orka x antal kilometer till. Samtidigt som jag cyklade tittade jag på slutet av äntligen hemma. Sen började house. Det är klart lättare om man tittar på något intressant samtidigt som man cyklar. Då blir det inte så jobbigt.
När jag hade passerat 5 km kändes allt lite lättare. Sen var det bara att cykla på.
Dagens resultat med fatburn programmet:
1,5 mil
35,21 min
250 kalorier
Innan jag gick och la mig gjorde jag 50 situps med. Gjorde först 20, sen vila, sen 10 till, vila, 10, vila, 10. Viloperioderna var kanske 5 till 10 sekunder.
Idag blir det vilodag. Tar väl en promenad med hundarna eller lite skojträning med eyetoy (ps 2) play 2.
Teckningar från dagis
Så godissugen
Igår cyklade jag en mil och idag har jag riktat in mig på att cykla minst 1 mil till. Får se om jag kanske tar 1½.
En grej som jag har kommit på som funkar riktigt bra på mig. Det är att ställa in sig redan på dagen att man ska cykla på kvällen. Då blir det inte att man försöker hitta på en massa bortförklaringar till varför man inte ska cykla.
Så det ska jag fortsätta med att göra.
bilden är lånad av karamellkungen
Duktiga Linnea sätter ihop meningar
Min kära syster lyckades även lära Linnea säga faan idag med. Hon svor åt sin sambo. Det snappade Linnea upp rätt snabbt. Men hon sa det bara en gång. Så förhoppningsvis säger hon det inte igen.
Ebba håller sig fortfarande till tre ordsmeningar som mest. Tycker även det är duktigt gjort. Känns som att dom är tidiga med att sätta ihop så långa meningar.
Vet ni vad som sägs om vad barn "ska" kunna i ordväg runt 2-års åldern? Jag har ingen aning.
Har inte läst så många mamma tidningar eftersom tjejerna inte följer det "perfekta" mönstret.
Pysseldag - måla och lägga pärlplattor
Medan jag gjorde lunch (våfflor med sylt och grädde) fick tjejerna sitta och lägga pärlplattor med moster Carro.
Linnea klarade dom små pärlorna galant och även sätta dom på piggarna. Det enda var väl att hon försökte trycka dit dom lite hårt, så pärlan fastnade på fingret. Tycker det är duktigt av en 22 månaders att klara det.
Ebba satt mest och kände på pärlorna. Men satte även hon dit några pärlor på piggarna. Ebba tryckte lika hårt, så pärlan fastnade på fingret.
Detta var helt klart en rolig grej. Funderar på att köpa lite större rörpärlor till dom som till födelsedagspresent. Tror iof att det är tre års gräns på pärlorna i o med att dom kan stoppas i munnen. Men har inte tänkt at lämna dom själva när dom pärlar.
Jag hoppas att mina barn bli riktigt pyssliga av sig när dom blir större. Det lutar väl lite åt det hållet. Då blir mamman glad.
Fryser
Undra om det är någon förkylning på g. Ebba och Linnea är hemma från dagis idag. Dom hade feber igår. Men feberfria nu på morgonen. Tog tempen på dom igår em. Den visade uppåt 40 grader i öronen. 1½ timma senare låg den på 37,6 hos båda. Då hade dom inte fått någon alvedon. Mycket märkligt. Hoppas man inte blir deckad nu om några dagar. Fast å andra sidan är det bättre att skiten kommer ut och man blir frisk snart igen.
Motionscyklat
För nu är jag jävligt trött på att se ut som en svullen ko. Ingenting är snyggt på en, kläderna sitter som skit, håret bara hänger och nu när det är vår, är jag ständigt osminkad eftersom jag lider av pollenallergi. Hamnade lite off topic. Men summa sumarum är i alla fall att jag vill gå ner i vikt.
Dagens resultat är:
1 mil
24,54 min
174 kalorier
Valde programmet fat burn
Bilder från planteringsdagen
Försov oss
Tjejerna och jag kom faktiskt till dagis i tid. Det gäller att vara effektiv. Linnea ropade glatt dagis när jag tog fram ytterkläderna. Ebba verkade också glad att få åka till dagis. Då blir man glad som mamma, när barnen är uppspelta för att åka till dagis.
Vid matbordet inne på dagis vinkades det hej då. Tror båda sa hej då med. Är inte riktigt säker. Det var så skönt att gå därifrån och ingen av barnen grät. Det var ett tag sen någon grät när dom lämnades på dagis.
Men dagen verkar vara en bra dag idag. För jag har ätit frukost, lagt ut annons på blocket ang. marsvinen, plockat upp alla leksaker som barnen har dragit ut i helgen, plockat iordning i trädgården. Ska sen bort till syrran och göra rent hos marsvinen och förhoppningsvis hinna med att klippa klorna på alla vuxna. För om det nu är någon som vill ha dom, så känns det bra om dom se någorlunda bra ut. Fast dom säljs även otrimmade. Vilket känns så där. Men, men...
Graviditet = förbjudet att klaga
Nu så här över två år senare. Så minns jag knappt hur ont i ryggen jag hade. Hur svårt det var att sitta upprätt på en vanlig köksstol. Hur illamåendet fick mig att må piss. Eller hur svårt det var att hitta en skön sovställning.
Det är lätt för äldre och barnlösa människor att sakna förståelse för detta och hela tiden påstå att klagar du så är du en vek och känslig person. Alla ska väl ha rätt att få beklaga sig. Visst har man själv valt att bli gravid, om det är planerat vill säga. Men att inte få uttrycka sig om hur man mår och känner sig, känns rätt visset.
Givetvis får vem som helst välja själv hur mycket man orkar lyssna på. Men tycker man ska visa förståelse för de som vill klaga och vill ha medkänsla.
En del går igenom en gravidit med stor möda och stort besvär medan andra dansar på moln. Det är ju inget man direkt väljer själv hur man mår medan man är gravid. Det är ju ens kropp som bestämmer det.
Vad anser ni? Har man rätt att klaga eller ska man hålla tyst och lida i sin ensamhet?
Skulle gärna vilja höra vad ni anser om detta. Har länge gått och stört mig på detta ämne.
Heldag ute + ny träningsmetod för Ebba
Där har vi fikat, lekt i sandlådan, gungat, lekt på filt, påbörjat ett altanbygge och till sist grillat. Vädret har varit kanon. Har försökt att sola mellan blöjbyten och jagande på Linnea. Som för övrigt har kommit på att man kan hasa fram på rumpan överallt. Det blev inte mycket egentid alls idag. Som tur fanns det andra mycket snälla människor på plats som kunde "avlasta" lite. Kände direkt att Linnea kommer vi få jaga i sommar. Ebba tycker det är otäckt att åla i gräset. Så det får vi träna lite på.
Ebba har kommit på en rolig grej man kan göra i soffan. Det går ut på att sätta henne med magen mot ryggstödet i soffan, på knäna. Sen hjälper jag henne lite genom att hålla under rumpan. Då använder hon armarna och benen för att resa sig upp. På det sättet tränar hon både armar och lårben och dessutom belastar hon benen när hon står i soffan. Ett roligt alternativ är att man låter henne "klättra" upp på ryggstödet för att titta ut genom fönstret.
Ebba tyckte det var riktigt roligt och skrattade mycket. Så det kommer vi göra hemma med.
Man får kombinera nytta med nöje.
Ska det här verkligen få hända
Var inne på expressen webbsida och hittade detta hur kan sånt här få hända? Lider verkligen med Moas familj.
Min perfekta dag = idag
Sen blev det frukost. Tjejerna gladdade mest med sin. Yoghurt och macka. Vet inte men tjejerna verkar vara inne i någon konstig period där dom äter lite dåligt. Speciellt frukost. Tror dom har någon utvecklingsfas.
Sen åkte T iväg till Östergötland på en snabbvisit. Då tog jag och packade ihop skötväskan och tog på tjejerna, för att sen promenera iväg till syrran och O. Svärmor och O kom dit samtidigt. Först lekte tjejerna och delvis jag på golvet i köket. Båda tjejerna var pigga och glada. Inget gnäll förrän hungern gav sig tillkänna. Syrran hjälpte till och servade vid matbordet. Torkade av dom och dyl.
Det tog max 5 min för tjejerna att somna ute i vagnen i deras trädgård. Det brukar nästan aldrig vara några problem med att få dom att somna efter lunchen.
Plockade undan lite i köket, för att sen kolla runt på nätet och lite andra bloggar. Skrev även blogginlägget - rapport från Stockholm del 2. Tabbade mig lite. Hade blivit utloggad från denna sidan (visste inte detta). Sparade inlägget som utkast. Men hälften av det jag skrivit sparades inte. Det var bara att räkna till 10 och skriva om det igen.
En stund innan tjejerna vaknat fikade vi på altanen. Var lagom varmt och skönt till en början. Men sen blev det alldeles syrefattigt och kokhett. När tjejerna vaknat fick dom saft. Allt fikabröd var nästan slut.
Fixade lasagne till middag. Alla åt som hästar. Det tar på krafterna att vara ute och leka.
Var och köpte penséer, lobelia och ett par tomatplantor i Nässjö här om dagen. Som jag planterade i tre hängamplar. Bild kommer i morgon. Tjejerna satt på en filt bredvid och lekte till en början. Men Linnea upptäckte att man faktiskt kan förflytta sig på rumpan även ute. Så hon drog iväg från gräsmattan nedanför altanen, ända bort till grusgången där vår buss står. Uppskattningsvis kan det vara ca 20 meter. Pappan fick gå och hämta henne. Sen lektes det med dom tomma krukorna och spaden. Tills Linnea upptäckte att man faktiskt kan ta sig till baksidan också där sandlådan finns. Tog Ebba i vagnen och gick och hämtade Linnea som inte hunnit ända fram. Sen satt vi tre och lekte där en stund. Stundtals lekte dom där själva medan jag kollade vad dom andra i familjen hittade på.
Två uppfann saker i en bil och en pappa klippte gräset.
Både Ebba och Linnea fick åka med pappan på åkgräsklipparen. När Ebba fick syn på mig ville hon inte åka mer. Men Linnea gillade det skarpt. Hon åkte en runda runt i trädgården. Skulle tippa på att hon kommer att hänga med i sommar sen när gräset måste klippas ofta.
Eftersom tjejerna blivit ganska så sandiga blev den en snabbdusch. Snabb och snabb vet jag inte. Men dom duschade själva i alla fall. Ständigt osams om vem som ska ha duschslangen. Lite jobbigt men ändå gulligt. Båda har ett temprament som heter duga.
Lite välling på det och sen lite pulmicort. Lite gnäll en stund, men sen så somnade dom gott.
Medan jag satt i vår säng och vek tvätt kom sambon in och vi pratade en stund om sommaren och lite ditt och datt. Blir inte så ofta att man tar sig tid och prata om allt och inget. Det blir mest prat om praktiska saker.
Cyklade sen 1 mil. Nu sitter jag här och tittar på X-men och bloggar. Ska väl ta och gå och lägga mig strax.
Summa summarum kan man väl säga att jag har lärt mig att göra barnen delaktiga i det man gör. Kunde plantera helt utan avbrott tack vare att dom fick vara med och leka med jag höll på med. Har även lärt mig att hålla mig till tåls med saker jag egentligen skulle vilja göra än att sitta på golvet. Min (egen) tid kommer också. Dagen blir så mycket roligare och bättre om man alltid har det i bakhuvudet. Man blir mindre stressad och irriterad och uppskattar tiden man har med barnen istället.
Idag är jag tacksam för...
Solen - trots att jag känner av allergin, är vädret övervägande bäst. Man lbir så pigg och glad av detta vårvädret.
Barnen - Mina små underbara charmtroll. Pigga och friska busfrön.
Motionscyklat
Hoppas inte detta låter för knäppt.
Funderar på att lägga upp ett en veckas schema och med klockslag med. Så det verkligen blir av. Har kommit på att den bästa tiden på dygnet för mig att träna är efter att tjejerna har lagt sig. Så efter kl 20 helt enkelt.
Skulle även vilja variera träningen lite. Den enda variation jag har nu är de olika programmen man kan välja på cykeln. Det kan ju bli trist i längden.
Ska även lägga till 40 sit ups varje kväll med. Har så degig mage. Det sitter väl i sen tjejerna föddes.
Ni kanske har några bra tips på hur man kan variera sin träning. Hur gör ni hobbymotionärer? Och ni andra med för den delen. Behöver alla tips och råd man kan få. Vill få bättre kondis och få bort min degiga mage.
Dagens resultat med cykelprogrammet rolling:
1 mil
24,28 min
187 kalorier
Rapport från Sthlm A. Lindgrens barnsjukhus del 2
Tjejerna sov gott i resesängarna trots ny miljö. Vi gick upp vid sju tiden. Käkade lite frukost i den gemensamma matsalen.
Kl 8.30 var det mätning och vägning. Båda tjejerna blev misstänksamma när vi gick in i mät- och vägrummet. Det kan ju hända något farligt. Men så farligt var det ju inte. Det blev lite gnäll och gråt. Men det gick över rätt fort.
Ebbas resultat: 70 cm lång, 8700g. Hon sträckte ut benet riktigt bra. Då är det bäst att passa på att mäta fort.
Linneas resultat: 72 cm lång, 10600g. Tror hon hjälpte till rätt bra med. Pappan tog hand om den mätningen.
Vid kl 10 fick vi träffa två sjukgymnaster. B-M och A. A är ny på OI-teamet. Men gud så bra och trevlig han är. Han kan verkligen ta både föräldrar och barn. Leker fram resultat hos barnen. Det enda som behövs är bara lite mer erfarenhet. Han är verkligen kanon. Han lyssnar och svarar sen så man förstår.
Först mätte dom höfterna, benen och nere vid foten. Sen armarna. Båda tjejerna är rädda om sina armar på något sätt. Varför vet jag inte. Men dom gillar inte att bli fasthållna. Så då var det bara att leka fram ett resultat där med. Göra barnen delaktiga i mätningen. Har haft svårt för att träffa B-M innan. Har inte gillat hennes attityd. Men nu börjar det arta sig.
Strax innan lunchen fick Ebba och Linnea någon sorts medicin som skulle få dom trötta. Tror det är någon form av smärtstillande som gör att dom blir trötta också.
Efter lunchen var det dags att sova middag, precis som hemma.
Medan tjejerna sov middag var det dags för dexa mätning. Det är en bentäthetsrötgen. Det krävs man ligger helt stilla i flera minuter. I denna ålder är det helt ogenomförbart.
Förra gången fick vi traggla i över en timma med att få dexan att funka. Dom sov i vagnen innan, men så när vi skulle lägga ner dom på britsen vaknade dom och kunde inte ligga still.
Den här gången gick det klart mycket bättre. Dom fick högre dos av smärtstillande och sen var dom naturligt trötta också. T fick ta hand om dexa mätningen i tisdags. Han har mer tålamod.
Det var en glad och energisk mamma som gick där ifrån efter en kvart.
Goda resultat blev det också av mätningen. Linnea hade ökat från 71% till 85% och lilla Ebba hade också ökat från 62% till 71%. Medicinen dom får en gång i månaden ger verkligen resultat.
Kl 14 skulle vi träffa Dr E. En helt underbar och fantastisk läkare som jobbar på rätt ställe.
Eftersom Ebba blev väckt för att vi skulle träffa E. Linnea med för den delen. Men Ebba blev skitsur och grät och gnällde hela tiden vi var inne hos doktorn. E kände och klämde på tjejerna och mätte huvudomfånget med.
Dr E visade tjejerna tillväxtkurva. Som såg f.ö såg bra ut enligt E. Jag hoppas ju på att dom ska växa ikapp. Men det kommer dom ju knappast göra.
När vi var klara på sjukhuset tog vi bilen till solna centrum. Där gick vi i några affärer och käkade kebabtallrik på en av restaurangerna.
Väl tillbaka på familjevåningen åt tjejerna köttbullar och makaroner. Sen var det dags för tjejerna att sova för natten. Dom somnade rätt fort och utan så mycket protester. Mamman blev mycket glad för det.
T och jag tittade på bed time stories på vår nya lilla bärbara dator. Ljudet var för lågt och man såg inte så bra på skärmen. Det glänste och hade sig. Så vi ska titta på den igen hemma på tv någon kväll. Dessutom somnade jag mitt i filmen. Till filmen blev det givetvis godis och cola.
.