Mamma till tvillingtjejer med OI

Natten gick förvånansvärt bra. Hade räknat ut att Linnea skulle börja reagera på att morfinet var borta (om hon skulle reagera alls) runt tolv snåret på natten. Halv tolv började hon snurra på sig och gnällde rätt mycket. Jag tänkte direkt att nu är det kört. Börjar man reagera direkt när morfinet försvinner, så är kroppen helt klart inte redo att reda ut smärtan själv än.
Efter en stund fattade jag att hon inte alls hade ont utan var varm och det kliade på kroppen av värmen. Hon kunde inte heller ligga och snurra som hon brukar. Det stora vaddpaketet på benet var sannolikt i vägen. Linnea somnade i alla fall om efter en stund. Vad lättad man blev då. 
Hon vaknade igen vid två tiden. Alltså 2,5 timma senare. Alvedonet i kroppen hade också gått ur vid det här laget. Så då ringde jag efter en sköterska som kopplade in något alvedonliknande preparat till droppslangen. Smidigast så eftersom det är lite taskigt att böka med Linnea när hon är trött och troligtvis halvsovande. Man vill ju inte riskera att hon vaknar till och blir pigg. Även denna gången somnade hon om efter en liten stund. 
Tack och lov säger mannan då.

Innan jag somnade hoppade jag in i duschen, satte mig vid datorn och skrev några blogginlägg. Blogginläggen lyckas jag alltid få så himla långa. Alla kanske inte orkar läsa noveller på min sida varje dag. Tittade även på slutet på en film, som jag hade sett innan. Det var rätt skönt att få några timmar helt själv på kvällen. Där jag kunde välja helt själv hur jag ville spendera dom. 

På söndagsmorgonen efter vällingen, fick tösabiten ligga i min säng och titta på barnprogram. Hon lärde sig säga bompa under helgen. Det var mycket bolibompa program på barnkanalen i helgen. Hon gjorde även antydningar till att vilja sätta sig upp själv från halvliggande mot en huvudkudde. Hon orkade inte ända upp. Men sen hjälpte jag henne lite. Så sen satt hon och jag mitt emot varandra i min säng och lekte lite med diverse leksaker medan vi väntade på att Ebba och barnens pappa skulle komma till sjukhuset. Dom dröjde lite, så L och jag gick ut i dagrummet och började käka frukost. Tänka sig att hon kom ner i matstolen. Det hade jag aldrig trott. Det var IKEA´s antilop stol. Tur att vi har kvar våra här hemma. 
Sen var det en lång väntan innan Linnea fick droppnålen bortplockad. Passade på att packa ner alla våra saker i rummet under tiden. 
En läkare och en manlig sköterska gick ronden. Dom skulle fixa de intyg vi behövde för att få vab och ersättning för resan till Stockholm och hem igen. La även in om önskemål angående Linneas vadd runt benet. Man har ju fått lite erfarenhet vad som inte och funkar. Men dom verkar inte riktigt fattat vad jag menade. Ville att dom skulle sätta en tejp vid jumsken som höll vadden kvar längst upp på låret mot jumsken. Dom hade först satt ett rosa självhäftande stretchigt omslag av något slag. Vet inte riktigt vad det heter. Och sen satt tejpen ovanpå det rosa. Det dumma med det hela var att tejpen fäste inte på det rosa. Så när vi kom hem lindade jag bort lite av det rosa och fäste tejpen där jag ville ha den. 

Resan hem gick bra. Jag och tjejerna sov från Stockholm till Mjölby. Det var skönt. Men hade lite ont i nacken när jag vaknade. Från Mjölby och hem satt jag bak hos tjejerna och underhöll dom. Gav dom lite milkshake och gotte (godis).
Den allra sista biten hem var dom allmänt rastlösa, så då sjöng jag några barnsånger med rörelser för dom.