Paralellt
Har nu börjat skriva inlägg i min "gamla" blogg igen. Visserligen bara ett än så länge. Adressen dit är:
http://katarinas.bloggagratis.se/
Kommer att meddela hur jag ska göra mot slutet av veckan. Om jag behåller denna eller om jag går över till den andra bloggen helt igen. Så länge kommer jag troligtvis köra paralellt eller skriva samma i båda bloggarna. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Det beror lite på hur mycket tid det tar. Ni får helt enkelt hålla utkik efter nya inlägg i båda under pröva perioden.
Kommer att meddela hur jag ska göra mot slutet av veckan. Om jag behåller denna eller om jag går över till den andra bloggen helt igen. Så länge kommer jag troligtvis köra paralellt eller skriva samma i båda bloggarna. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Det beror lite på hur mycket tid det tar. Ni får helt enkelt hålla utkik efter nya inlägg i båda under pröva perioden.
Marknad och tivoli
Idag har hela familjen varit i Jönköping på marknad. Fast marknad vet jag egentligen inte om det var. Butikerna hade flyttat ut på trottoaren i stort sett. Rätt mycket folk för min smak. Det var ju ingen som flyttade sig när man kan med barnvagnen. Lite trist!
Vi köpte lite godis, dricka och gick in en sväng till till BR där barnen fick välja varsin leksak. Linnea valde direkt en traktor med skopa. Ebba fick en likadan, fast i en annan färg.
När vi gått klart på stan, gick vi bort till tivolit. Tjejerna tittade med stooora ögon. The boys åkte en bergbana för barn. Linnea blev lite rädd när jag berättade att the boys åkte i den. Orolig för dom på något sätt. Lite kul att se deras reaktioner.
Sen kom farmor, Otto o Teds brors familj. De större barnen följde med farmor och åkte några karuseller till. När biljetterna var slut och barnen trötta bar det iväg till Mc Donald´s. ´Happy meal och QP stod på menyn idag. Till efterrätt glass.
En mycket trevlig dag med gott sällskap.
Vi köpte lite godis, dricka och gick in en sväng till till BR där barnen fick välja varsin leksak. Linnea valde direkt en traktor med skopa. Ebba fick en likadan, fast i en annan färg.
När vi gått klart på stan, gick vi bort till tivolit. Tjejerna tittade med stooora ögon. The boys åkte en bergbana för barn. Linnea blev lite rädd när jag berättade att the boys åkte i den. Orolig för dom på något sätt. Lite kul att se deras reaktioner.
Sen kom farmor, Otto o Teds brors familj. De större barnen följde med farmor och åkte några karuseller till. När biljetterna var slut och barnen trötta bar det iväg till Mc Donald´s. ´Happy meal och QP stod på menyn idag. Till efterrätt glass.
En mycket trevlig dag med gott sällskap.
Tandläkaren
Idag har jag och Linnea varit med Ebba hos en specialisttandläkare i Jönköping. Det är inte bara skelettet som är skört, utan även tandbenet och emaljen. Känns lagom kul. Vet att jag mådde rätt dåligt för det när tjejerna var riktigt små.
Besökets syfte var att plasta en hörntand på Ebba, som hon hade bitit sönder på något sätt.
Dom gånger vi har varit hos tandläkaren med tjejerna, har dom blivit oroliga och nästan ledsna innan hon har ens börjat titta i munnen. Denna gången fick vi en annan tandläkare pga brådskande besök för oss och ont om tider hos den ordinarie. Dom var inte alls oroliga när vi kom in i rummet och pratade lite och fick några små leksaker att leka med.
Ebba fick ligga med rumpan och ryggen på mina ben och huvudet på en kudde i tandläkarens knä. Under undersökning började Ebba mer och mer bli missnöjd. Till slut grät hon igenom resten av undersökningen och genom hela plastningen. Det enda T-läkaren inte kunde göra var att rengöra tanden för att få plasten att fästa bättre. Så nu återstår det att se hur länge plasten sitter kvar. Annars är det bara att göra om det.
Både tandläkaren och jag sjöng några sånger under tiden Ebba undersöktes och plastades. Bla. imse, vimse, spindel wow.
Linnea skötte sig jättebra i vagnen medan vi grejade med Ebba. Hon blev lite ängslig när Ebba hade gråtit en stund. Ville komma upp till mig en gång. Men förklarade att vi snart var klara och så gav jag henne någon grej att plocka med.
Besökets syfte var att plasta en hörntand på Ebba, som hon hade bitit sönder på något sätt.
Dom gånger vi har varit hos tandläkaren med tjejerna, har dom blivit oroliga och nästan ledsna innan hon har ens börjat titta i munnen. Denna gången fick vi en annan tandläkare pga brådskande besök för oss och ont om tider hos den ordinarie. Dom var inte alls oroliga när vi kom in i rummet och pratade lite och fick några små leksaker att leka med.
Ebba fick ligga med rumpan och ryggen på mina ben och huvudet på en kudde i tandläkarens knä. Under undersökning började Ebba mer och mer bli missnöjd. Till slut grät hon igenom resten av undersökningen och genom hela plastningen. Det enda T-läkaren inte kunde göra var att rengöra tanden för att få plasten att fästa bättre. Så nu återstår det att se hur länge plasten sitter kvar. Annars är det bara att göra om det.
Både tandläkaren och jag sjöng några sånger under tiden Ebba undersöktes och plastades. Bla. imse, vimse, spindel wow.
Linnea skötte sig jättebra i vagnen medan vi grejade med Ebba. Hon blev lite ängslig när Ebba hade gråtit en stund. Ville komma upp till mig en gång. Men förklarade att vi snart var klara och så gav jag henne någon grej att plocka med.
Byta tillbaka
Jag har funderat en stund på att byta tillbaka till min gamla blogg igen. Det var lättare att fixa i ordning sidan med färg och sånt. Inte en massa htlm koder och skit. Dessutom försvinner hälften av dom besökare som går in på min gamla blogg nästan dagligen. Ska göra en för och emot lista. Så får vi se om jag byter tillbaka igen.
Står upp
Linnea är inte riktigt klok. Hon måste ha en jäkla vilja. För ikväll har hon ställt sig upp flera gånger. Hon står inte så länge. Vet inte hur mycket hon belastar det opererade benet. Men hon har båda fötterna i golvet. Hon grinar inte illa och verkar inte heller ha ont när hon står. Allvarligt talat fattar jag inte hur hon 5 dagar efter en så avancerad operation överhuvudtaget kan ställa sig upp. Ortopeden har ju varit inne och sågat och borrat i benet på henne. Än så länge kan jag ju trösta mig med att spikarna verkar sitta som dom ska, för annars hade hon reagerat när hon förflyttar sig över golvet och även vid blöjbyten. Man vet ju sen innan hur det var med Ebba.
När jag pratade i telefonen förut med Teds kusin, ställde sig Linnea upp mot lära-gå-vagnen och var på väg att gå iväg. När hon hade tagit ett steg med det "friska" benet och sen skulle flytta det opererade, så gick det inte så bra och hon blev lite rädd. Men hon klarade sig ur situationen själv genom att sätta sig ner.
Linnea slutar aldrig att förvåna en. // Stolt mamma
När jag pratade i telefonen förut med Teds kusin, ställde sig Linnea upp mot lära-gå-vagnen och var på väg att gå iväg. När hon hade tagit ett steg med det "friska" benet och sen skulle flytta det opererade, så gick det inte så bra och hon blev lite rädd. Men hon klarade sig ur situationen själv genom att sätta sig ner.
Linnea slutar aldrig att förvåna en. // Stolt mamma
Gjort idag
- Varit ute och gått hur mycket som helst m barn och hundar
- Tvättat två maskiner tvätt
- Tagit hand om disken
- Handlat
- Sått rädisor, sallad och morötter. Tryckt ner några potatisar i jorden med.
- Umgåtts med syrran m familj
Idag tog hundarna sitt första dopp för i år. Vad jag vet i alla fall. Det verkade inte som att dom tyckte det var kallt.
Dags att åka hem
Natten gick förvånansvärt bra. Hade räknat ut att Linnea skulle börja reagera på att morfinet var borta (om hon skulle reagera alls) runt tolv snåret på natten. Halv tolv började hon snurra på sig och gnällde rätt mycket. Jag tänkte direkt att nu är det kört. Börjar man reagera direkt när morfinet försvinner, så är kroppen helt klart inte redo att reda ut smärtan själv än.
Efter en stund fattade jag att hon inte alls hade ont utan var varm och det kliade på kroppen av värmen. Hon kunde inte heller ligga och snurra som hon brukar. Det stora vaddpaketet på benet var sannolikt i vägen. Linnea somnade i alla fall om efter en stund. Vad lättad man blev då.
Hon vaknade igen vid två tiden. Alltså 2,5 timma senare. Alvedonet i kroppen hade också gått ur vid det här laget. Så då ringde jag efter en sköterska som kopplade in något alvedonliknande preparat till droppslangen. Smidigast så eftersom det är lite taskigt att böka med Linnea när hon är trött och troligtvis halvsovande. Man vill ju inte riskera att hon vaknar till och blir pigg. Även denna gången somnade hon om efter en liten stund.
Tack och lov säger mannan då.
Innan jag somnade hoppade jag in i duschen, satte mig vid datorn och skrev några blogginlägg. Blogginläggen lyckas jag alltid få så himla långa. Alla kanske inte orkar läsa noveller på min sida varje dag. Tittade även på slutet på en film, som jag hade sett innan. Det var rätt skönt att få några timmar helt själv på kvällen. Där jag kunde välja helt själv hur jag ville spendera dom.
På söndagsmorgonen efter vällingen, fick tösabiten ligga i min säng och titta på barnprogram. Hon lärde sig säga bompa under helgen. Det var mycket bolibompa program på barnkanalen i helgen. Hon gjorde även antydningar till att vilja sätta sig upp själv från halvliggande mot en huvudkudde. Hon orkade inte ända upp. Men sen hjälpte jag henne lite. Så sen satt hon och jag mitt emot varandra i min säng och lekte lite med diverse leksaker medan vi väntade på att Ebba och barnens pappa skulle komma till sjukhuset. Dom dröjde lite, så L och jag gick ut i dagrummet och började käka frukost. Tänka sig att hon kom ner i matstolen. Det hade jag aldrig trott. Det var IKEA´s antilop stol. Tur att vi har kvar våra här hemma.
Sen var det en lång väntan innan Linnea fick droppnålen bortplockad. Passade på att packa ner alla våra saker i rummet under tiden.
En läkare och en manlig sköterska gick ronden. Dom skulle fixa de intyg vi behövde för att få vab och ersättning för resan till Stockholm och hem igen. La även in om önskemål angående Linneas vadd runt benet. Man har ju fått lite erfarenhet vad som inte och funkar. Men dom verkar inte riktigt fattat vad jag menade. Ville att dom skulle sätta en tejp vid jumsken som höll vadden kvar längst upp på låret mot jumsken. Dom hade först satt ett rosa självhäftande stretchigt omslag av något slag. Vet inte riktigt vad det heter. Och sen satt tejpen ovanpå det rosa. Det dumma med det hela var att tejpen fäste inte på det rosa. Så när vi kom hem lindade jag bort lite av det rosa och fäste tejpen där jag ville ha den.
Resan hem gick bra. Jag och tjejerna sov från Stockholm till Mjölby. Det var skönt. Men hade lite ont i nacken när jag vaknade. Från Mjölby och hem satt jag bak hos tjejerna och underhöll dom. Gav dom lite milkshake och gotte (godis).
Den allra sista biten hem var dom allmänt rastlösa, så då sjöng jag några barnsånger med rörelser för dom.
Efter en stund fattade jag att hon inte alls hade ont utan var varm och det kliade på kroppen av värmen. Hon kunde inte heller ligga och snurra som hon brukar. Det stora vaddpaketet på benet var sannolikt i vägen. Linnea somnade i alla fall om efter en stund. Vad lättad man blev då.
Hon vaknade igen vid två tiden. Alltså 2,5 timma senare. Alvedonet i kroppen hade också gått ur vid det här laget. Så då ringde jag efter en sköterska som kopplade in något alvedonliknande preparat till droppslangen. Smidigast så eftersom det är lite taskigt att böka med Linnea när hon är trött och troligtvis halvsovande. Man vill ju inte riskera att hon vaknar till och blir pigg. Även denna gången somnade hon om efter en liten stund.
Tack och lov säger mannan då.
Innan jag somnade hoppade jag in i duschen, satte mig vid datorn och skrev några blogginlägg. Blogginläggen lyckas jag alltid få så himla långa. Alla kanske inte orkar läsa noveller på min sida varje dag. Tittade även på slutet på en film, som jag hade sett innan. Det var rätt skönt att få några timmar helt själv på kvällen. Där jag kunde välja helt själv hur jag ville spendera dom.
På söndagsmorgonen efter vällingen, fick tösabiten ligga i min säng och titta på barnprogram. Hon lärde sig säga bompa under helgen. Det var mycket bolibompa program på barnkanalen i helgen. Hon gjorde även antydningar till att vilja sätta sig upp själv från halvliggande mot en huvudkudde. Hon orkade inte ända upp. Men sen hjälpte jag henne lite. Så sen satt hon och jag mitt emot varandra i min säng och lekte lite med diverse leksaker medan vi väntade på att Ebba och barnens pappa skulle komma till sjukhuset. Dom dröjde lite, så L och jag gick ut i dagrummet och började käka frukost. Tänka sig att hon kom ner i matstolen. Det hade jag aldrig trott. Det var IKEA´s antilop stol. Tur att vi har kvar våra här hemma.
Sen var det en lång väntan innan Linnea fick droppnålen bortplockad. Passade på att packa ner alla våra saker i rummet under tiden.
En läkare och en manlig sköterska gick ronden. Dom skulle fixa de intyg vi behövde för att få vab och ersättning för resan till Stockholm och hem igen. La även in om önskemål angående Linneas vadd runt benet. Man har ju fått lite erfarenhet vad som inte och funkar. Men dom verkar inte riktigt fattat vad jag menade. Ville att dom skulle sätta en tejp vid jumsken som höll vadden kvar längst upp på låret mot jumsken. Dom hade först satt ett rosa självhäftande stretchigt omslag av något slag. Vet inte riktigt vad det heter. Och sen satt tejpen ovanpå det rosa. Det dumma med det hela var att tejpen fäste inte på det rosa. Så när vi kom hem lindade jag bort lite av det rosa och fäste tejpen där jag ville ha den.
Resan hem gick bra. Jag och tjejerna sov från Stockholm till Mjölby. Det var skönt. Men hade lite ont i nacken när jag vaknade. Från Mjölby och hem satt jag bak hos tjejerna och underhöll dom. Gav dom lite milkshake och gotte (godis).
Den allra sista biten hem var dom allmänt rastlösa, så då sjöng jag några barnsånger med rörelser för dom.
Återhämtningen
Linnea vaknade till en kort stund på uppvaket. Var sen vaken på väg upp till avdelningen. Pappa och Ebba fick en chans att hälsa på henne innan dom åkte iväg till hotellet där dom skulle sova på natten.
För mig blev natten först lite nervös. Tryggheten i sambon var nu inte längre på andra sidan rummet. Så jag satt och kollade först runt lite på nätet. Tittade sen lite på tv, tills jag kände att jag var trillräckligt trött för att somna direkt.
Linnea vaknade till ett par gånger vid 23 och 24. Frågade efter pappa och Ebba. Ville ha lite vatten. Natten var rätt lugn. Hon fick bl.a. morfin i dropp. Det jag vaknade av hela tiden var när någon av droppmaskinerna pep. Antingen för att batteriet var slut eller att medicinen var slut. Linnea sov så gott i sin säng. Men var lite orolig för att hon skulle vakna av pipet.
Igår återhämtade hon sig riktigt fort. Morgonen var lite gnällig. Men sen vid lunch var hon riktigt pigg. Så då bestämde smärtteamet att sköterskorna kunde sänka morfinet till 0,5ml/timman. Vi märkte ingen skillnad på ändringen av morfinet. Tyckte nästan att hon blev gladare och piggare när vi drog ner på smärtstillandet. Dessutom sa hon själv till att hon ville komma upp till mig. Gnällde ingenting när jag lyfte henne. Då blir man glad. Det ger självförtroende
Varje mål mat vi erbjöd henne åt hon med nästan lika stor aptit som hon har annars.
Senare på kvällen kändes det som att Linnea var så pigg och glad att man började ställa in sig mer och mer på att åka hem redan på söndagen. Det kändes lite som att man började sitta av tiden. Men det var ju just morfinet som var hållhaken. Så vi pratade med en sköterska om att vi ville plocka bort morfinet helt. Den bästa tidpunkten för det var på kvällen för att kunna ha natten som backup. Ifall det inte gick att ta bort det helt, så gick det att köra igång morfinet igen under natten. Det skulle vara jobbigt om hon fick morfinet bortplockat och att hon reagerade lagom när vi var på väg hem. Det skulle ta ca 5 timmar innan man skulle märka om hon blev gnällig och inte klara smärtan utan morfin.
För mig blev natten först lite nervös. Tryggheten i sambon var nu inte längre på andra sidan rummet. Så jag satt och kollade först runt lite på nätet. Tittade sen lite på tv, tills jag kände att jag var trillräckligt trött för att somna direkt.
Linnea vaknade till ett par gånger vid 23 och 24. Frågade efter pappa och Ebba. Ville ha lite vatten. Natten var rätt lugn. Hon fick bl.a. morfin i dropp. Det jag vaknade av hela tiden var när någon av droppmaskinerna pep. Antingen för att batteriet var slut eller att medicinen var slut. Linnea sov så gott i sin säng. Men var lite orolig för att hon skulle vakna av pipet.
Igår återhämtade hon sig riktigt fort. Morgonen var lite gnällig. Men sen vid lunch var hon riktigt pigg. Så då bestämde smärtteamet att sköterskorna kunde sänka morfinet till 0,5ml/timman. Vi märkte ingen skillnad på ändringen av morfinet. Tyckte nästan att hon blev gladare och piggare när vi drog ner på smärtstillandet. Dessutom sa hon själv till att hon ville komma upp till mig. Gnällde ingenting när jag lyfte henne. Då blir man glad. Det ger självförtroende
Varje mål mat vi erbjöd henne åt hon med nästan lika stor aptit som hon har annars.
Senare på kvällen kändes det som att Linnea var så pigg och glad att man började ställa in sig mer och mer på att åka hem redan på söndagen. Det kändes lite som att man började sitta av tiden. Men det var ju just morfinet som var hållhaken. Så vi pratade med en sköterska om att vi ville plocka bort morfinet helt. Den bästa tidpunkten för det var på kvällen för att kunna ha natten som backup. Ifall det inte gick att ta bort det helt, så gick det att köra igång morfinet igen under natten. Det skulle vara jobbigt om hon fick morfinet bortplockat och att hon reagerade lagom när vi var på väg hem. Det skulle ta ca 5 timmar innan man skulle märka om hon blev gnällig och inte klara smärtan utan morfin.
Operationsdagen
Dagen med stort D. Linneas tur att genomgå en lårbensoperation. Konstigt nog har hon klarat sig undan några benbrott. Trots att hon lärt sig att stå och till och med lärt sig gå med lära-gå-vagn. Jag som mamma är mäkta stolt över henne. För snart två år sen, trodde jag att båda tjejerna skulle hamna i rullstol utan någon möljighet att kunna gå ett enda steg. Men än en gång har jag blivit överbevisad. En bra överbevisning.
Vaknade rätt tidigt. Vi fick gå och äta i omgångar för att inte Linnea skulle se att vi satt och åt. Kändes inte rättvist att hon inte fick äta något. Medan vi glatt satt och åt både yoghurt och macka som hon gillar mycket.
Sen var det i stort sett bara att sitta och vänta på att Linnea skulle rullas in på operation. Sköterskorna hade sagt runt klockan tolv. Innan operationen ville dom på avdelningen att hon skulle ha duschat en gång till. Eftersom inte tejpen uppe vid porten var helt tätt, fick vi duscha området vid benen bara. Hon blev nästan lika ledsen denna gången hon skulle duscha. Fast det blir smidigare och smidigare med allt som har med läkarvården att göra i och med att man nu kan prata med dom. På något sätt håller dom sig lite mer lugna och man kan förvilla dom lite mer och ge dom uppgifter som att hålla saker åt en t.ex.
Började bli rastlös när klockan passerat tolv. Gick ett par gånger ut för att höra om sköterskorna hade hört något från op om när det var Linneas tur. Fick första gången besked om att operationen innan hade dragit ut på tiden, Andra gången skulle dom kolla hur mycket som var kvar av den operationen.
Men sen så var det Linneas tur. Strax efter ett var det dags. Från början var det meningen att jag skulle följa med Linnea ner till operationen. Men jag kände att jag absolut inte var redo för det. Men samtidigt vill jag gärna vara där som stöd för henne. Känna att jag klarar av det. I höst kommer jag nog inte undan längre. Ted har följt med alla andra gånger ner till sövningen. Han tycker det är rätt jobbigt med att lämna ifrån sig barnen i händerna på operationspersonalen. Det kan ju faktiskt gå fel med narkos och liknande.
Operationen höll på att bli inställd precis innan L skulle in. Det var visst något barn som inte andades el något sånt. Ted brukar vara rätt fåordig när han ska förmedla saker som händer.
Sen blev det en lång och orolig väntan. Var oroligare denna gången än vad jag var när Ebba opererades. Var väl liter mer lättad att operationen skulle bli av så Ebba inte skulle ha så ont längre.
Linnea var ju ändå pigg och inte speciellt gnällig.
Under tiden operationen pågick var vi andra och fikade och inhandlade div. ätbart.
Eftersom ingen från uppvaket hörde av sig på flera timmar (läs evighet) trodde vi att läkaren skulle räta ut det andra benet med när han ändå var igång. Vi hoppades väl på både ock. Bägge för att slippa åka och göra det andra benet snart igen. Det ena för att det blir smidigare att ha henne hemma efter sjukhusvistelsen. Både när det gäller att sköta henne och få plats i vagnen och även i bilstolen.
Det hade varit lite bökigt under operationen. Hon hade förlorat 1 dl blod. Ingen fara där. Men där benet var som mest kurverat (sen födseln) fanns det ingen märghåla att få ner spikarna i. Så han fick helt enkelt göra en egen. Jag förstår inte hur man kan lyckas genomföra en sån här unik och känslig operation. Unik kanske den inte är. Men väldigt känslig i alla fall. Trycker man dig för tjocka spikar, kan benpipan sprängas sönder. Snacka om pilligt och svårt jobb. Tur att det inte föds så många oi-barn per år då. Endast 5-10 st.
Efter operationen var det jag som fick sitta på uppvaket och vänta på att sömntutan skulle vakna upp. Det tog nog en timma. Rätt behagligt att bara sitta där och läsa tidningar och vänta på att hon är redo för att åka ner till avdelningen.
Resan till Stockholm
Jaha! Då blev det bara att ställa in sig på att åka till Stockholm. Inte så kul kanske. Men vad hade man att välja på.
Det blev en stor konflikt hemma. Ted tyckte att jag och Linnea skulle åka upp själva med sjuktransport (ambulans). Kände inte alls att jag var redo och förberedd på det. Bröt ihop ett par gånger hemma. Andra gången hörde jag hur dom andra hemma pratade om att det var smidigast att Ted stannade hemma med Ebba.
Teoretiskt sätt skulle jag nog kunna klara av det. Men verkligen inte mentalt. Har för det första inte klarat av att vara med under någon sövning. Har inte provat heller. Är rädd för hur jag skulle reagera. Vill inte bryta ihop inne i operationssalen.
Väl uppe i Stockholm var det lugnt en stund. Vi fick installera oss på dubbelrummet hela familjen blev tilldelade första natten. Innan har det funnits en familjevåning. Har nog skrivit om den tidigare. Nu har dom avskaffat den. Så då fick jag en smärre panikattack när jag ringde och frågade om avdelningen Linnea skulle skrivas in på kunde boka ett rum åt oss på fam.vån. . Jaha, tänkte jag. Då får jag åka upp dit själv i alla fall då. Men sen ringde avd. tillbaka (i torsdags em) och sa att vi fick alla sova nere på avdelningen en natt, men att dom sen skulle hjälpa oss att hitta ett alternativt boende för resterande nätter. Oro, ångest och förtvivlad. Tror nog att alla fick sova här nere tack vare att det var få patienter inskrivna och att jag grät i luren när jag ringde.
Var verkligen helt uppriven då.
Linnea fick ett emlaplåster på sin port-a-cart. Tror det stavas så. Personalen skulle lite senare sätta en nål där för droppets skull. Men först blev det lite mat och sen duscha. Duschningen gick hyfsat. Alltid skrik. Det är nog inte så kul att ligga på en brits med brutet ben som gör ont. Men denna gången skötte vi duschningen helt själva. Ebba satt som åskådare. Tror hon var rätt nöjd med att få sitta i vagnen denna gången. Hon hade sin period i vintras.
Sen fick hon på sig en alldeles för stor rock. Tror den var i storlek 120. Så hon drunknade i den.
Sen följde jag med Linnea bort till ett provtagningsrum lite längre bort i korridoren. Där skulle en sköterska sätta nålen. Det gick väl så där. Linnea panikskrek i omgångar. Så det var bara att hålla sig lugn och finnas där för henne. Vet ju att det egentligen inte gör ont. Men hon var rätt rädd att det skulle göra det troligtvis.
Jag blir inte jätte berörd när man hamnar inte en sån här situation där jag vet att det egentligen inte gör ont. Utan det bara ligger rädsla bakom skriken.
Jag är glad att Ted till slut förstod varför jag ville att han skulle följa med. Vet inte om jag hade klarat den psykiska pressen med allt vad en sjukhusvistelse innebär.
Är själv lite rädd för läkare och sjukhus. Men det går rätt bra när det gäller barnen och inte en själv konstigt nog.
Båda tjejerna somnade gott i sina sängar sent om side. Det blev en lite annorlunda nattning denna fredagskväll.
Själv sov jag lite oroligt. Vaknade några gånger bl.a. för att sängen jag sov i var rätt oskön.
Det blev en stor konflikt hemma. Ted tyckte att jag och Linnea skulle åka upp själva med sjuktransport (ambulans). Kände inte alls att jag var redo och förberedd på det. Bröt ihop ett par gånger hemma. Andra gången hörde jag hur dom andra hemma pratade om att det var smidigast att Ted stannade hemma med Ebba.
Teoretiskt sätt skulle jag nog kunna klara av det. Men verkligen inte mentalt. Har för det första inte klarat av att vara med under någon sövning. Har inte provat heller. Är rädd för hur jag skulle reagera. Vill inte bryta ihop inne i operationssalen.
Väl uppe i Stockholm var det lugnt en stund. Vi fick installera oss på dubbelrummet hela familjen blev tilldelade första natten. Innan har det funnits en familjevåning. Har nog skrivit om den tidigare. Nu har dom avskaffat den. Så då fick jag en smärre panikattack när jag ringde och frågade om avdelningen Linnea skulle skrivas in på kunde boka ett rum åt oss på fam.vån. . Jaha, tänkte jag. Då får jag åka upp dit själv i alla fall då. Men sen ringde avd. tillbaka (i torsdags em) och sa att vi fick alla sova nere på avdelningen en natt, men att dom sen skulle hjälpa oss att hitta ett alternativt boende för resterande nätter. Oro, ångest och förtvivlad. Tror nog att alla fick sova här nere tack vare att det var få patienter inskrivna och att jag grät i luren när jag ringde.
Var verkligen helt uppriven då.
Linnea fick ett emlaplåster på sin port-a-cart. Tror det stavas så. Personalen skulle lite senare sätta en nål där för droppets skull. Men först blev det lite mat och sen duscha. Duschningen gick hyfsat. Alltid skrik. Det är nog inte så kul att ligga på en brits med brutet ben som gör ont. Men denna gången skötte vi duschningen helt själva. Ebba satt som åskådare. Tror hon var rätt nöjd med att få sitta i vagnen denna gången. Hon hade sin period i vintras.
Sen fick hon på sig en alldeles för stor rock. Tror den var i storlek 120. Så hon drunknade i den.
Sen följde jag med Linnea bort till ett provtagningsrum lite längre bort i korridoren. Där skulle en sköterska sätta nålen. Det gick väl så där. Linnea panikskrek i omgångar. Så det var bara att hålla sig lugn och finnas där för henne. Vet ju att det egentligen inte gör ont. Men hon var rätt rädd att det skulle göra det troligtvis.
Jag blir inte jätte berörd när man hamnar inte en sån här situation där jag vet att det egentligen inte gör ont. Utan det bara ligger rädsla bakom skriken.
Jag är glad att Ted till slut förstod varför jag ville att han skulle följa med. Vet inte om jag hade klarat den psykiska pressen med allt vad en sjukhusvistelse innebär.
Är själv lite rädd för läkare och sjukhus. Men det går rätt bra när det gäller barnen och inte en själv konstigt nog.
Båda tjejerna somnade gott i sina sängar sent om side. Det blev en lite annorlunda nattning denna fredagskväll.
Själv sov jag lite oroligt. Vaknade några gånger bl.a. för att sängen jag sov i var rätt oskön.
Röntgen
Efter att vi vaknat och försökt pilla i Linnea lite frukost som bestod av yoghurt och macka och även lite banan. Åkte vi mot Eksjö akutmottagning. Medan jag och Linnea låg kvar i sängen, kom svärmor och Otto. Vi hade bett dom att passa Ebba medan vi åkte in med Linnea.
Annars brukar vi åka till Jönköpings akut. Men eftersom vi har så kass erfarenhet av både röntgenavdelningen och akuten drar man sig för att åka dit. Så nu tänkte vi ge Eksjö en chans att visa vad dom är kompetenta till. Har aldrig varit där förut. Då det kunde ju knappast bli värre än vi upplevt innan.
När vi kom dit var det väldigt lugnt på akuten. Tomt på den lilla parkeringen som rymde ca 10 bilar.
Allt gick väldigt smidigt i Eksjö. Vi kom dit. Fick sitta i ett rum ett tag. Linnea fick ett lugnande/muskelavslappnande medel. Just för att röntgen sen skulle gå smidigt och att hon inte skulle rycka så mycket.
Efter en stund när medicinen hade börjat verka, fick vi gå till röngen.
Så underbar personal. Pratade först och främst till Linnea. Hon fick ligga på britsen under kameran. Dom drog inget i hennes ben. Bara lät henne vara. Ted höll i det "friska" benet när två av tre bilder skulle tas. Men det var allt. Jag stod på ena sidan och höll henne i handen.
Skillnaden på Eksjö och Jönköping var att dom ändrade kameran helt efter vad det var för bilder som skulle tas. Dom flyttade ingenting på Linnea. Inte alls som i Jönköping där dom började med att lyfta Ebba i det benet som hade gått av igen. Klart det var en pärs att genom gå röntgen. Mest för Linnea, men även för mig som har varit med om några dåliga omgångar röntgen innan.
Men Eksjö och personalen där fick MVG av hela familjen. Vi sa även till dom där att Jönköping borde åka till Eksjö för att lära sig hur man ska göra och även hantera barnen. För det kunde dom verkligen där. All credit till dom.
Sen fick vi sitta rätt länge i ett rum i väntan på bilderna som sen skulle länkas upp till ALB. För att läkaren här skulle titta på dom och sen bedömma om det skulle opereras nu eller kanske inte alls. Det var en lång väntan. Vi väntade bara 2 timmar. Men det kändes som en hel evighet. Men har suttit i Jönköping och väntat från 9.30 till 16 en gång. Med undantag från en lätt läkarundersökning och röntgen. Så klart mycket kortare tid i Eksjö denna gången.
Svaren kom och det visade sig att vänster lårben var av. Jag trodde det var högt upp på benet. Men det var mer i mitten på lårbenet. Då kanske det inte gjorde något att vadden jag la om hamnade lite för långt ner.
Operation skulle bli av dagen efter (idag fredag). Inte alls vad jag hade ställt in mig på. Trodde tidigast efter helgen eftersom det var ont om operationstider just nu.
Denna helgen som vi skulle fira Carro. Mamma skulle komma och bo hos oss och min andra syster M med familj skulle komma på lördagen. Jag hade även lovat att jag skulle baka tårtor till kalaset. En till Neo och en till Carro. Men det får bli till en annan dag. Tårta kan man äta när som helst.
Så det var bara att bege sig hem och börja packa.
Annars brukar vi åka till Jönköpings akut. Men eftersom vi har så kass erfarenhet av både röntgenavdelningen och akuten drar man sig för att åka dit. Så nu tänkte vi ge Eksjö en chans att visa vad dom är kompetenta till. Har aldrig varit där förut. Då det kunde ju knappast bli värre än vi upplevt innan.
När vi kom dit var det väldigt lugnt på akuten. Tomt på den lilla parkeringen som rymde ca 10 bilar.
Allt gick väldigt smidigt i Eksjö. Vi kom dit. Fick sitta i ett rum ett tag. Linnea fick ett lugnande/muskelavslappnande medel. Just för att röntgen sen skulle gå smidigt och att hon inte skulle rycka så mycket.
Efter en stund när medicinen hade börjat verka, fick vi gå till röngen.
Så underbar personal. Pratade först och främst till Linnea. Hon fick ligga på britsen under kameran. Dom drog inget i hennes ben. Bara lät henne vara. Ted höll i det "friska" benet när två av tre bilder skulle tas. Men det var allt. Jag stod på ena sidan och höll henne i handen.
Skillnaden på Eksjö och Jönköping var att dom ändrade kameran helt efter vad det var för bilder som skulle tas. Dom flyttade ingenting på Linnea. Inte alls som i Jönköping där dom började med att lyfta Ebba i det benet som hade gått av igen. Klart det var en pärs att genom gå röntgen. Mest för Linnea, men även för mig som har varit med om några dåliga omgångar röntgen innan.
Men Eksjö och personalen där fick MVG av hela familjen. Vi sa även till dom där att Jönköping borde åka till Eksjö för att lära sig hur man ska göra och även hantera barnen. För det kunde dom verkligen där. All credit till dom.
Sen fick vi sitta rätt länge i ett rum i väntan på bilderna som sen skulle länkas upp till ALB. För att läkaren här skulle titta på dom och sen bedömma om det skulle opereras nu eller kanske inte alls. Det var en lång väntan. Vi väntade bara 2 timmar. Men det kändes som en hel evighet. Men har suttit i Jönköping och väntat från 9.30 till 16 en gång. Med undantag från en lätt läkarundersökning och röntgen. Så klart mycket kortare tid i Eksjö denna gången.
Svaren kom och det visade sig att vänster lårben var av. Jag trodde det var högt upp på benet. Men det var mer i mitten på lårbenet. Då kanske det inte gjorde något att vadden jag la om hamnade lite för långt ner.
Operation skulle bli av dagen efter (idag fredag). Inte alls vad jag hade ställt in mig på. Trodde tidigast efter helgen eftersom det var ont om operationstider just nu.
Denna helgen som vi skulle fira Carro. Mamma skulle komma och bo hos oss och min andra syster M med familj skulle komma på lördagen. Jag hade även lovat att jag skulle baka tårtor till kalaset. En till Neo och en till Carro. Men det får bli till en annan dag. Tårta kan man äta när som helst.
Så det var bara att bege sig hem och börja packa.
Linneas tur el otur
I onsdags eftermiddag var det Linneas tur att bryta lårbenet. Eller otur kan man också säga. Märkte direkt att detta var mer än bara ont. Hon slutade inte gråta. Det var ett annat sorts gråt med. Lite mer hjärtskärande på något sätt. Gav henne alvedon direkt och kände lite på benet för att lokalisera vart brottet kan ha blivit. Vänster lårben var det. Ted och jag hjälptes åt att vaddera det. Lite svårt var det. Är inte riktigt haj på det än. Fick lite alvedon till sen. Låg i dubbelsängen och vilade lite. Låg bredvid henne. Varje gång hon ryckte till sträckte hon ut armen mot mig. Så jag fick ligga nära och hålla henne i handen. Mysigt men jobbigt att hon hade så ont. Hon ville inte äta och helst inte dricka heller.
Hoppas jag kommer ihåg rätt. För jag är väldigt duktig på att förtränga saker fort. Särskillt sånt som känns jobbigt. Lite senare sen kom Ola och Carro med "lille" Neo. Skön kille det där. Linnea flyttades ut på kuddar i soffan. Hon tyckte det var lite jobbigt först. Mycket ryckningar som resulterade i mycket tårar och skrik.
Men efter lite godis och glass somnade hon på plats. När gästerna hade åkte hem och vi skulle gå och lägga oss, flyttade vi in henne till vår säng. Jag fick en smal bit att sova på. Ont i kroppen hade jag när jag vaknade.
På kvällen ringde jag upp till ALB (Astrid Lindgrens barnsjukhus) för att fråga hur vi skulle göra med Linnea. Vi vet ju sen innan att bryter dom sig, är det planerat att det ska bli operation med spikinsättning.
Dom här på ALB sa att vi skulle åka in och röntga henne. Men under morgondagen (i torsdags)
Linnea somnade gott mellan oss i sängen och sov hela natten. En god natt sömn behövs efter att något sånt händer. Och när man vet vad som väntar en dom närmaste dagarna.
Hoppas jag kommer ihåg rätt. För jag är väldigt duktig på att förtränga saker fort. Särskillt sånt som känns jobbigt. Lite senare sen kom Ola och Carro med "lille" Neo. Skön kille det där. Linnea flyttades ut på kuddar i soffan. Hon tyckte det var lite jobbigt först. Mycket ryckningar som resulterade i mycket tårar och skrik.
Men efter lite godis och glass somnade hon på plats. När gästerna hade åkte hem och vi skulle gå och lägga oss, flyttade vi in henne till vår säng. Jag fick en smal bit att sova på. Ont i kroppen hade jag när jag vaknade.
På kvällen ringde jag upp till ALB (Astrid Lindgrens barnsjukhus) för att fråga hur vi skulle göra med Linnea. Vi vet ju sen innan att bryter dom sig, är det planerat att det ska bli operation med spikinsättning.
Dom här på ALB sa att vi skulle åka in och röntga henne. Men under morgondagen (i torsdags)
Linnea somnade gott mellan oss i sängen och sov hela natten. En god natt sömn behövs efter att något sånt händer. Och när man vet vad som väntar en dom närmaste dagarna.
Nämen Ebba
När jag stod och pratade med en eventuell marsvinsköpare i telefonen såg jag att Ebba stod på knäna mot en uppochner vänd plastback. i deras rum. Sen gjorde hon någonting väldigt otippat. Hon hävde sig upp lite till på backen för att sen ställa ner den ena foten i golvet. Jag hoppas att hon skyndar långsamt. Hennes smalben är så pass böjda att jag tror att hon kommer bryta sig om hon belastar för mycket.
Har inte lust för att åka upp till Stockholm snart igen för att operera henne. Och innan sommaren dessutom. Från början var det meningen att både Ebba och Linnea skulle operera smalbenen raka nu under våren. Helst tidigt i april. Men besöket i Stockholm drog ut på tiden. Så nu tycker vi det är för sent att göra det. Så nu väntar vi till efter sommaren istället.
Har inte lust för att åka upp till Stockholm snart igen för att operera henne. Och innan sommaren dessutom. Från början var det meningen att både Ebba och Linnea skulle operera smalbenen raka nu under våren. Helst tidigt i april. Men besöket i Stockholm drog ut på tiden. Så nu tycker vi det är för sent att göra det. Så nu väntar vi till efter sommaren istället.
Min helg - blivit moster
Vaknade i lördags av att Carro hade skickat ett meddelande att hon trodde att förlossningen var på g. Det blev några sms skickade. Vid sju åkte hon in på förlossningen. Sen blev det en lång väntan och lite oro innan man fick höra av dom. Vi misstänkte att bebisen hade bajsat i fostervattnet, så då blev man nervös för det och hur den skulle må.
Vid kl 13 fick sambon ett mms från bror Ola att det hade blivit en pojke. Jag och Carro har hela tiden trott att det varit en tjej. Så tji fick vi. Men han är otroligt söt och framförallt frisk. könet har egentligen inte stor betydels. Man får ta det man får.
Neo föddes 11.28 den 16:e maj. Stora killen vägde hela 4185g och var 53 lång. Lite skillnad mot mina små pluttingar när dom föddes.
På söndagen gick jag och tjejerna bort till Carro och Olas hus. Hade med mig Shiva. Eftersom dom nyblivna föräldrarna skulle åka hem redan dagen efter förlossningen fick dom även tillbaka sin hund. Sen hjälpe jag till lite och städa. Svärmor och O var redan där och hade städat mer än halva huset. Så hjälpte til och plocka undan lite saker och torkade av bord och tog hand om disken. Det gick lite lättare att hjälpa till när tjejerna sov middag.
När sen familjen kom hem från BB var huset helt städat och maten stod på bordet.
Jag fick äran att hålla i honom och även byta en bajsblöja. Det var lite bökigare än jag hade väntat mig. Är inte så van vid att bajs samlas under pungen. Sen när ungen inte vill ligga still heller och helst skulle vilja ligga på sidan, blev allt mycket krångligare. Men det gick efter lite bök. Jag har nog haft det rätt bra med barn som har varit stilla mycket. Särskillt vid blöjbyte och påklädning. Det lär säkert bli fler gånger, så man lär säkert vänja sig vid ett livligt barn med.
Det var min helg det. Fullt ös nästan hela tiden. Kul har det varit. Dels för att jag blivit moster igen och dels för att man haft att göra och varit social hela dagarna.
Nu ska jag gå ut och så lite morötter, rädisor, sallad och persilja. Sambon tjatar så på mig. För jag får det aldrig gjort.
Min lördag
Känns som man har varit igång i full hastighet nästan hela dagen idag. På morgonen efter frukost tog jag med mig Akilles och promenerade bort till till Ola och Carro. Skulle hämta Shiva. Varför är en annan historia, som kommer senare.
Efter lunch tog jag dom sovande tjejerna i vagnen och fick även sällskap av en grabb bort till Carro och Ola. T och den andra grabben kom strax efter oss.
Dags att göra rent hos marsvinen igen. Tyckte jag gjorde det nyss. Men det var i söndags förra veckan. Medan jag gjorde rent, kelade grabbarna med marsvinen. Dom blev riktiga hajjare på att på upp dom i famnen. Fick även hjälp med rengörning av några burar. Riktigt duktigt gjort.
Sen var det till att traska hem igen. När vi kom tillbaka var det glasstajm. Båda tjejerna satt och smaskade piggelin. Kladdigt men gott!
Tjejerna satt sen en sväng i sandlådan och lekte med grabbarna och pappan. Gunga hanns också med.
Glömde en sak. Innan lunchen skulle T klippa gräset. Satt vid datorn en sväng. Hör plötsligt ett panikskrik ute från altanen. Det var från Linnea. Trodde att hon hade skadat sig. Nej, det hade hon inte. Saken var den att hon såg hennes pappa åka gräsklippare. Det är hennes nya last. Åka åkgräsklippare. Ebba är lite mer avvaktande. Hon diggar inte det helt. Men hon kanske upptäcker att det inte är så farligt om hon också får åka några gånger. Men tror vi kommer att få ett helvete med Linnea i sommar. Det kanske inte alltid passar att hon kan åka med sin pappa.
Vi gick lagom in till tjejerna skulle äta middag. Dom fick äta före oss eftersom vi skulle äta pizza senare på kvällen.
Läggningen gick hyffsat. Vällingen i sängen samtidigt som jag läste en saga. Sagan är nog rätt viktig för tjejerna nu. Dom ber om den. Men det är svårt att läsa när både Ebba och Linnea pratar samtidigt. Men dom brukar tystna efter några sidor. Efter att T varit inne hos dom ett par ggr efter jag sagt god natt, somnade dom. Redan vid halv åtta. Det är tidigare än vanligt. Nio brukar det vara annars. Hua!
Sen blev det hämtmat för oss andra. Till Schlagerfestivalen serverades det chips av olika dess slag och cola.
Jag blev ensam kvar vid omröstningen. T somnade i soffan när låtarna spelades.
Kul att Norge vann. Och väligt tråkigt att Marlena kom så långt ner i listan. Då blir det kval nästa år igen då. Tycker att Marlena gjorde ett bra framträdande och det är en kanonlåt. Synd att inte resten av europa tyckte det.
Efter lunch tog jag dom sovande tjejerna i vagnen och fick även sällskap av en grabb bort till Carro och Ola. T och den andra grabben kom strax efter oss.
Dags att göra rent hos marsvinen igen. Tyckte jag gjorde det nyss. Men det var i söndags förra veckan. Medan jag gjorde rent, kelade grabbarna med marsvinen. Dom blev riktiga hajjare på att på upp dom i famnen. Fick även hjälp med rengörning av några burar. Riktigt duktigt gjort.
Sen var det till att traska hem igen. När vi kom tillbaka var det glasstajm. Båda tjejerna satt och smaskade piggelin. Kladdigt men gott!
Tjejerna satt sen en sväng i sandlådan och lekte med grabbarna och pappan. Gunga hanns också med.
Glömde en sak. Innan lunchen skulle T klippa gräset. Satt vid datorn en sväng. Hör plötsligt ett panikskrik ute från altanen. Det var från Linnea. Trodde att hon hade skadat sig. Nej, det hade hon inte. Saken var den att hon såg hennes pappa åka gräsklippare. Det är hennes nya last. Åka åkgräsklippare. Ebba är lite mer avvaktande. Hon diggar inte det helt. Men hon kanske upptäcker att det inte är så farligt om hon också får åka några gånger. Men tror vi kommer att få ett helvete med Linnea i sommar. Det kanske inte alltid passar att hon kan åka med sin pappa.
Vi gick lagom in till tjejerna skulle äta middag. Dom fick äta före oss eftersom vi skulle äta pizza senare på kvällen.
Läggningen gick hyffsat. Vällingen i sängen samtidigt som jag läste en saga. Sagan är nog rätt viktig för tjejerna nu. Dom ber om den. Men det är svårt att läsa när både Ebba och Linnea pratar samtidigt. Men dom brukar tystna efter några sidor. Efter att T varit inne hos dom ett par ggr efter jag sagt god natt, somnade dom. Redan vid halv åtta. Det är tidigare än vanligt. Nio brukar det vara annars. Hua!
Sen blev det hämtmat för oss andra. Till Schlagerfestivalen serverades det chips av olika dess slag och cola.
Jag blev ensam kvar vid omröstningen. T somnade i soffan när låtarna spelades.
Kul att Norge vann. Och väligt tråkigt att Marlena kom så långt ner i listan. Då blir det kval nästa år igen då. Tycker att Marlena gjorde ett bra framträdande och det är en kanonlåt. Synd att inte resten av europa tyckte det.
