Marknad och tivoli
Idag har hela familjen varit i Jönköping på marknad. Fast marknad vet jag egentligen inte om det var. Butikerna hade flyttat ut på trottoaren i stort sett. Rätt mycket folk för min smak. Det var ju ingen som flyttade sig när man kan med barnvagnen. Lite trist!
Vi köpte lite godis, dricka och gick in en sväng till till BR där barnen fick välja varsin leksak. Linnea valde direkt en traktor med skopa. Ebba fick en likadan, fast i en annan färg.
När vi gått klart på stan, gick vi bort till tivolit. Tjejerna tittade med stooora ögon. The boys åkte en bergbana för barn. Linnea blev lite rädd när jag berättade att the boys åkte i den. Orolig för dom på något sätt. Lite kul att se deras reaktioner.
Sen kom farmor, Otto o Teds brors familj. De större barnen följde med farmor och åkte några karuseller till. När biljetterna var slut och barnen trötta bar det iväg till Mc Donald´s. ´Happy meal och QP stod på menyn idag. Till efterrätt glass.
En mycket trevlig dag med gott sällskap.
Vi köpte lite godis, dricka och gick in en sväng till till BR där barnen fick välja varsin leksak. Linnea valde direkt en traktor med skopa. Ebba fick en likadan, fast i en annan färg.
När vi gått klart på stan, gick vi bort till tivolit. Tjejerna tittade med stooora ögon. The boys åkte en bergbana för barn. Linnea blev lite rädd när jag berättade att the boys åkte i den. Orolig för dom på något sätt. Lite kul att se deras reaktioner.
Sen kom farmor, Otto o Teds brors familj. De större barnen följde med farmor och åkte några karuseller till. När biljetterna var slut och barnen trötta bar det iväg till Mc Donald´s. ´Happy meal och QP stod på menyn idag. Till efterrätt glass.
En mycket trevlig dag med gott sällskap.
Tandläkaren
Idag har jag och Linnea varit med Ebba hos en specialisttandläkare i Jönköping. Det är inte bara skelettet som är skört, utan även tandbenet och emaljen. Känns lagom kul. Vet att jag mådde rätt dåligt för det när tjejerna var riktigt små.
Besökets syfte var att plasta en hörntand på Ebba, som hon hade bitit sönder på något sätt.
Dom gånger vi har varit hos tandläkaren med tjejerna, har dom blivit oroliga och nästan ledsna innan hon har ens börjat titta i munnen. Denna gången fick vi en annan tandläkare pga brådskande besök för oss och ont om tider hos den ordinarie. Dom var inte alls oroliga när vi kom in i rummet och pratade lite och fick några små leksaker att leka med.
Ebba fick ligga med rumpan och ryggen på mina ben och huvudet på en kudde i tandläkarens knä. Under undersökning började Ebba mer och mer bli missnöjd. Till slut grät hon igenom resten av undersökningen och genom hela plastningen. Det enda T-läkaren inte kunde göra var att rengöra tanden för att få plasten att fästa bättre. Så nu återstår det att se hur länge plasten sitter kvar. Annars är det bara att göra om det.
Både tandläkaren och jag sjöng några sånger under tiden Ebba undersöktes och plastades. Bla. imse, vimse, spindel wow.
Linnea skötte sig jättebra i vagnen medan vi grejade med Ebba. Hon blev lite ängslig när Ebba hade gråtit en stund. Ville komma upp till mig en gång. Men förklarade att vi snart var klara och så gav jag henne någon grej att plocka med.
Besökets syfte var att plasta en hörntand på Ebba, som hon hade bitit sönder på något sätt.
Dom gånger vi har varit hos tandläkaren med tjejerna, har dom blivit oroliga och nästan ledsna innan hon har ens börjat titta i munnen. Denna gången fick vi en annan tandläkare pga brådskande besök för oss och ont om tider hos den ordinarie. Dom var inte alls oroliga när vi kom in i rummet och pratade lite och fick några små leksaker att leka med.
Ebba fick ligga med rumpan och ryggen på mina ben och huvudet på en kudde i tandläkarens knä. Under undersökning började Ebba mer och mer bli missnöjd. Till slut grät hon igenom resten av undersökningen och genom hela plastningen. Det enda T-läkaren inte kunde göra var att rengöra tanden för att få plasten att fästa bättre. Så nu återstår det att se hur länge plasten sitter kvar. Annars är det bara att göra om det.
Både tandläkaren och jag sjöng några sånger under tiden Ebba undersöktes och plastades. Bla. imse, vimse, spindel wow.
Linnea skötte sig jättebra i vagnen medan vi grejade med Ebba. Hon blev lite ängslig när Ebba hade gråtit en stund. Ville komma upp till mig en gång. Men förklarade att vi snart var klara och så gav jag henne någon grej att plocka med.
Står upp
Linnea är inte riktigt klok. Hon måste ha en jäkla vilja. För ikväll har hon ställt sig upp flera gånger. Hon står inte så länge. Vet inte hur mycket hon belastar det opererade benet. Men hon har båda fötterna i golvet. Hon grinar inte illa och verkar inte heller ha ont när hon står. Allvarligt talat fattar jag inte hur hon 5 dagar efter en så avancerad operation överhuvudtaget kan ställa sig upp. Ortopeden har ju varit inne och sågat och borrat i benet på henne. Än så länge kan jag ju trösta mig med att spikarna verkar sitta som dom ska, för annars hade hon reagerat när hon förflyttar sig över golvet och även vid blöjbyten. Man vet ju sen innan hur det var med Ebba.
När jag pratade i telefonen förut med Teds kusin, ställde sig Linnea upp mot lära-gå-vagnen och var på väg att gå iväg. När hon hade tagit ett steg med det "friska" benet och sen skulle flytta det opererade, så gick det inte så bra och hon blev lite rädd. Men hon klarade sig ur situationen själv genom att sätta sig ner.
Linnea slutar aldrig att förvåna en. // Stolt mamma
När jag pratade i telefonen förut med Teds kusin, ställde sig Linnea upp mot lära-gå-vagnen och var på väg att gå iväg. När hon hade tagit ett steg med det "friska" benet och sen skulle flytta det opererade, så gick det inte så bra och hon blev lite rädd. Men hon klarade sig ur situationen själv genom att sätta sig ner.
Linnea slutar aldrig att förvåna en. // Stolt mamma
Dags att åka hem
Natten gick förvånansvärt bra. Hade räknat ut att Linnea skulle börja reagera på att morfinet var borta (om hon skulle reagera alls) runt tolv snåret på natten. Halv tolv började hon snurra på sig och gnällde rätt mycket. Jag tänkte direkt att nu är det kört. Börjar man reagera direkt när morfinet försvinner, så är kroppen helt klart inte redo att reda ut smärtan själv än.
Efter en stund fattade jag att hon inte alls hade ont utan var varm och det kliade på kroppen av värmen. Hon kunde inte heller ligga och snurra som hon brukar. Det stora vaddpaketet på benet var sannolikt i vägen. Linnea somnade i alla fall om efter en stund. Vad lättad man blev då.
Hon vaknade igen vid två tiden. Alltså 2,5 timma senare. Alvedonet i kroppen hade också gått ur vid det här laget. Så då ringde jag efter en sköterska som kopplade in något alvedonliknande preparat till droppslangen. Smidigast så eftersom det är lite taskigt att böka med Linnea när hon är trött och troligtvis halvsovande. Man vill ju inte riskera att hon vaknar till och blir pigg. Även denna gången somnade hon om efter en liten stund.
Tack och lov säger mannan då.
Innan jag somnade hoppade jag in i duschen, satte mig vid datorn och skrev några blogginlägg. Blogginläggen lyckas jag alltid få så himla långa. Alla kanske inte orkar läsa noveller på min sida varje dag. Tittade även på slutet på en film, som jag hade sett innan. Det var rätt skönt att få några timmar helt själv på kvällen. Där jag kunde välja helt själv hur jag ville spendera dom.
På söndagsmorgonen efter vällingen, fick tösabiten ligga i min säng och titta på barnprogram. Hon lärde sig säga bompa under helgen. Det var mycket bolibompa program på barnkanalen i helgen. Hon gjorde även antydningar till att vilja sätta sig upp själv från halvliggande mot en huvudkudde. Hon orkade inte ända upp. Men sen hjälpte jag henne lite. Så sen satt hon och jag mitt emot varandra i min säng och lekte lite med diverse leksaker medan vi väntade på att Ebba och barnens pappa skulle komma till sjukhuset. Dom dröjde lite, så L och jag gick ut i dagrummet och började käka frukost. Tänka sig att hon kom ner i matstolen. Det hade jag aldrig trott. Det var IKEA´s antilop stol. Tur att vi har kvar våra här hemma.
Sen var det en lång väntan innan Linnea fick droppnålen bortplockad. Passade på att packa ner alla våra saker i rummet under tiden.
En läkare och en manlig sköterska gick ronden. Dom skulle fixa de intyg vi behövde för att få vab och ersättning för resan till Stockholm och hem igen. La även in om önskemål angående Linneas vadd runt benet. Man har ju fått lite erfarenhet vad som inte och funkar. Men dom verkar inte riktigt fattat vad jag menade. Ville att dom skulle sätta en tejp vid jumsken som höll vadden kvar längst upp på låret mot jumsken. Dom hade först satt ett rosa självhäftande stretchigt omslag av något slag. Vet inte riktigt vad det heter. Och sen satt tejpen ovanpå det rosa. Det dumma med det hela var att tejpen fäste inte på det rosa. Så när vi kom hem lindade jag bort lite av det rosa och fäste tejpen där jag ville ha den.
Resan hem gick bra. Jag och tjejerna sov från Stockholm till Mjölby. Det var skönt. Men hade lite ont i nacken när jag vaknade. Från Mjölby och hem satt jag bak hos tjejerna och underhöll dom. Gav dom lite milkshake och gotte (godis).
Den allra sista biten hem var dom allmänt rastlösa, så då sjöng jag några barnsånger med rörelser för dom.
Efter en stund fattade jag att hon inte alls hade ont utan var varm och det kliade på kroppen av värmen. Hon kunde inte heller ligga och snurra som hon brukar. Det stora vaddpaketet på benet var sannolikt i vägen. Linnea somnade i alla fall om efter en stund. Vad lättad man blev då.
Hon vaknade igen vid två tiden. Alltså 2,5 timma senare. Alvedonet i kroppen hade också gått ur vid det här laget. Så då ringde jag efter en sköterska som kopplade in något alvedonliknande preparat till droppslangen. Smidigast så eftersom det är lite taskigt att böka med Linnea när hon är trött och troligtvis halvsovande. Man vill ju inte riskera att hon vaknar till och blir pigg. Även denna gången somnade hon om efter en liten stund.
Tack och lov säger mannan då.
Innan jag somnade hoppade jag in i duschen, satte mig vid datorn och skrev några blogginlägg. Blogginläggen lyckas jag alltid få så himla långa. Alla kanske inte orkar läsa noveller på min sida varje dag. Tittade även på slutet på en film, som jag hade sett innan. Det var rätt skönt att få några timmar helt själv på kvällen. Där jag kunde välja helt själv hur jag ville spendera dom.
På söndagsmorgonen efter vällingen, fick tösabiten ligga i min säng och titta på barnprogram. Hon lärde sig säga bompa under helgen. Det var mycket bolibompa program på barnkanalen i helgen. Hon gjorde även antydningar till att vilja sätta sig upp själv från halvliggande mot en huvudkudde. Hon orkade inte ända upp. Men sen hjälpte jag henne lite. Så sen satt hon och jag mitt emot varandra i min säng och lekte lite med diverse leksaker medan vi väntade på att Ebba och barnens pappa skulle komma till sjukhuset. Dom dröjde lite, så L och jag gick ut i dagrummet och började käka frukost. Tänka sig att hon kom ner i matstolen. Det hade jag aldrig trott. Det var IKEA´s antilop stol. Tur att vi har kvar våra här hemma.
Sen var det en lång väntan innan Linnea fick droppnålen bortplockad. Passade på att packa ner alla våra saker i rummet under tiden.
En läkare och en manlig sköterska gick ronden. Dom skulle fixa de intyg vi behövde för att få vab och ersättning för resan till Stockholm och hem igen. La även in om önskemål angående Linneas vadd runt benet. Man har ju fått lite erfarenhet vad som inte och funkar. Men dom verkar inte riktigt fattat vad jag menade. Ville att dom skulle sätta en tejp vid jumsken som höll vadden kvar längst upp på låret mot jumsken. Dom hade först satt ett rosa självhäftande stretchigt omslag av något slag. Vet inte riktigt vad det heter. Och sen satt tejpen ovanpå det rosa. Det dumma med det hela var att tejpen fäste inte på det rosa. Så när vi kom hem lindade jag bort lite av det rosa och fäste tejpen där jag ville ha den.
Resan hem gick bra. Jag och tjejerna sov från Stockholm till Mjölby. Det var skönt. Men hade lite ont i nacken när jag vaknade. Från Mjölby och hem satt jag bak hos tjejerna och underhöll dom. Gav dom lite milkshake och gotte (godis).
Den allra sista biten hem var dom allmänt rastlösa, så då sjöng jag några barnsånger med rörelser för dom.
Återhämtningen
Linnea vaknade till en kort stund på uppvaket. Var sen vaken på väg upp till avdelningen. Pappa och Ebba fick en chans att hälsa på henne innan dom åkte iväg till hotellet där dom skulle sova på natten.
För mig blev natten först lite nervös. Tryggheten i sambon var nu inte längre på andra sidan rummet. Så jag satt och kollade först runt lite på nätet. Tittade sen lite på tv, tills jag kände att jag var trillräckligt trött för att somna direkt.
Linnea vaknade till ett par gånger vid 23 och 24. Frågade efter pappa och Ebba. Ville ha lite vatten. Natten var rätt lugn. Hon fick bl.a. morfin i dropp. Det jag vaknade av hela tiden var när någon av droppmaskinerna pep. Antingen för att batteriet var slut eller att medicinen var slut. Linnea sov så gott i sin säng. Men var lite orolig för att hon skulle vakna av pipet.
Igår återhämtade hon sig riktigt fort. Morgonen var lite gnällig. Men sen vid lunch var hon riktigt pigg. Så då bestämde smärtteamet att sköterskorna kunde sänka morfinet till 0,5ml/timman. Vi märkte ingen skillnad på ändringen av morfinet. Tyckte nästan att hon blev gladare och piggare när vi drog ner på smärtstillandet. Dessutom sa hon själv till att hon ville komma upp till mig. Gnällde ingenting när jag lyfte henne. Då blir man glad. Det ger självförtroende
Varje mål mat vi erbjöd henne åt hon med nästan lika stor aptit som hon har annars.
Senare på kvällen kändes det som att Linnea var så pigg och glad att man började ställa in sig mer och mer på att åka hem redan på söndagen. Det kändes lite som att man började sitta av tiden. Men det var ju just morfinet som var hållhaken. Så vi pratade med en sköterska om att vi ville plocka bort morfinet helt. Den bästa tidpunkten för det var på kvällen för att kunna ha natten som backup. Ifall det inte gick att ta bort det helt, så gick det att köra igång morfinet igen under natten. Det skulle vara jobbigt om hon fick morfinet bortplockat och att hon reagerade lagom när vi var på väg hem. Det skulle ta ca 5 timmar innan man skulle märka om hon blev gnällig och inte klara smärtan utan morfin.
För mig blev natten först lite nervös. Tryggheten i sambon var nu inte längre på andra sidan rummet. Så jag satt och kollade först runt lite på nätet. Tittade sen lite på tv, tills jag kände att jag var trillräckligt trött för att somna direkt.
Linnea vaknade till ett par gånger vid 23 och 24. Frågade efter pappa och Ebba. Ville ha lite vatten. Natten var rätt lugn. Hon fick bl.a. morfin i dropp. Det jag vaknade av hela tiden var när någon av droppmaskinerna pep. Antingen för att batteriet var slut eller att medicinen var slut. Linnea sov så gott i sin säng. Men var lite orolig för att hon skulle vakna av pipet.
Igår återhämtade hon sig riktigt fort. Morgonen var lite gnällig. Men sen vid lunch var hon riktigt pigg. Så då bestämde smärtteamet att sköterskorna kunde sänka morfinet till 0,5ml/timman. Vi märkte ingen skillnad på ändringen av morfinet. Tyckte nästan att hon blev gladare och piggare när vi drog ner på smärtstillandet. Dessutom sa hon själv till att hon ville komma upp till mig. Gnällde ingenting när jag lyfte henne. Då blir man glad. Det ger självförtroende
Varje mål mat vi erbjöd henne åt hon med nästan lika stor aptit som hon har annars.
Senare på kvällen kändes det som att Linnea var så pigg och glad att man började ställa in sig mer och mer på att åka hem redan på söndagen. Det kändes lite som att man började sitta av tiden. Men det var ju just morfinet som var hållhaken. Så vi pratade med en sköterska om att vi ville plocka bort morfinet helt. Den bästa tidpunkten för det var på kvällen för att kunna ha natten som backup. Ifall det inte gick att ta bort det helt, så gick det att köra igång morfinet igen under natten. Det skulle vara jobbigt om hon fick morfinet bortplockat och att hon reagerade lagom när vi var på väg hem. Det skulle ta ca 5 timmar innan man skulle märka om hon blev gnällig och inte klara smärtan utan morfin.
Operationsdagen
Dagen med stort D. Linneas tur att genomgå en lårbensoperation. Konstigt nog har hon klarat sig undan några benbrott. Trots att hon lärt sig att stå och till och med lärt sig gå med lära-gå-vagn. Jag som mamma är mäkta stolt över henne. För snart två år sen, trodde jag att båda tjejerna skulle hamna i rullstol utan någon möljighet att kunna gå ett enda steg. Men än en gång har jag blivit överbevisad. En bra överbevisning.
Vaknade rätt tidigt. Vi fick gå och äta i omgångar för att inte Linnea skulle se att vi satt och åt. Kändes inte rättvist att hon inte fick äta något. Medan vi glatt satt och åt både yoghurt och macka som hon gillar mycket.
Sen var det i stort sett bara att sitta och vänta på att Linnea skulle rullas in på operation. Sköterskorna hade sagt runt klockan tolv. Innan operationen ville dom på avdelningen att hon skulle ha duschat en gång till. Eftersom inte tejpen uppe vid porten var helt tätt, fick vi duscha området vid benen bara. Hon blev nästan lika ledsen denna gången hon skulle duscha. Fast det blir smidigare och smidigare med allt som har med läkarvården att göra i och med att man nu kan prata med dom. På något sätt håller dom sig lite mer lugna och man kan förvilla dom lite mer och ge dom uppgifter som att hålla saker åt en t.ex.
Började bli rastlös när klockan passerat tolv. Gick ett par gånger ut för att höra om sköterskorna hade hört något från op om när det var Linneas tur. Fick första gången besked om att operationen innan hade dragit ut på tiden, Andra gången skulle dom kolla hur mycket som var kvar av den operationen.
Men sen så var det Linneas tur. Strax efter ett var det dags. Från början var det meningen att jag skulle följa med Linnea ner till operationen. Men jag kände att jag absolut inte var redo för det. Men samtidigt vill jag gärna vara där som stöd för henne. Känna att jag klarar av det. I höst kommer jag nog inte undan längre. Ted har följt med alla andra gånger ner till sövningen. Han tycker det är rätt jobbigt med att lämna ifrån sig barnen i händerna på operationspersonalen. Det kan ju faktiskt gå fel med narkos och liknande.
Operationen höll på att bli inställd precis innan L skulle in. Det var visst något barn som inte andades el något sånt. Ted brukar vara rätt fåordig när han ska förmedla saker som händer.
Sen blev det en lång och orolig väntan. Var oroligare denna gången än vad jag var när Ebba opererades. Var väl liter mer lättad att operationen skulle bli av så Ebba inte skulle ha så ont längre.
Linnea var ju ändå pigg och inte speciellt gnällig.
Under tiden operationen pågick var vi andra och fikade och inhandlade div. ätbart.
Eftersom ingen från uppvaket hörde av sig på flera timmar (läs evighet) trodde vi att läkaren skulle räta ut det andra benet med när han ändå var igång. Vi hoppades väl på både ock. Bägge för att slippa åka och göra det andra benet snart igen. Det ena för att det blir smidigare att ha henne hemma efter sjukhusvistelsen. Både när det gäller att sköta henne och få plats i vagnen och även i bilstolen.
Det hade varit lite bökigt under operationen. Hon hade förlorat 1 dl blod. Ingen fara där. Men där benet var som mest kurverat (sen födseln) fanns det ingen märghåla att få ner spikarna i. Så han fick helt enkelt göra en egen. Jag förstår inte hur man kan lyckas genomföra en sån här unik och känslig operation. Unik kanske den inte är. Men väldigt känslig i alla fall. Trycker man dig för tjocka spikar, kan benpipan sprängas sönder. Snacka om pilligt och svårt jobb. Tur att det inte föds så många oi-barn per år då. Endast 5-10 st.
Efter operationen var det jag som fick sitta på uppvaket och vänta på att sömntutan skulle vakna upp. Det tog nog en timma. Rätt behagligt att bara sitta där och läsa tidningar och vänta på att hon är redo för att åka ner till avdelningen.
Resan till Stockholm
Jaha! Då blev det bara att ställa in sig på att åka till Stockholm. Inte så kul kanske. Men vad hade man att välja på.
Det blev en stor konflikt hemma. Ted tyckte att jag och Linnea skulle åka upp själva med sjuktransport (ambulans). Kände inte alls att jag var redo och förberedd på det. Bröt ihop ett par gånger hemma. Andra gången hörde jag hur dom andra hemma pratade om att det var smidigast att Ted stannade hemma med Ebba.
Teoretiskt sätt skulle jag nog kunna klara av det. Men verkligen inte mentalt. Har för det första inte klarat av att vara med under någon sövning. Har inte provat heller. Är rädd för hur jag skulle reagera. Vill inte bryta ihop inne i operationssalen.
Väl uppe i Stockholm var det lugnt en stund. Vi fick installera oss på dubbelrummet hela familjen blev tilldelade första natten. Innan har det funnits en familjevåning. Har nog skrivit om den tidigare. Nu har dom avskaffat den. Så då fick jag en smärre panikattack när jag ringde och frågade om avdelningen Linnea skulle skrivas in på kunde boka ett rum åt oss på fam.vån. . Jaha, tänkte jag. Då får jag åka upp dit själv i alla fall då. Men sen ringde avd. tillbaka (i torsdags em) och sa att vi fick alla sova nere på avdelningen en natt, men att dom sen skulle hjälpa oss att hitta ett alternativt boende för resterande nätter. Oro, ångest och förtvivlad. Tror nog att alla fick sova här nere tack vare att det var få patienter inskrivna och att jag grät i luren när jag ringde.
Var verkligen helt uppriven då.
Linnea fick ett emlaplåster på sin port-a-cart. Tror det stavas så. Personalen skulle lite senare sätta en nål där för droppets skull. Men först blev det lite mat och sen duscha. Duschningen gick hyfsat. Alltid skrik. Det är nog inte så kul att ligga på en brits med brutet ben som gör ont. Men denna gången skötte vi duschningen helt själva. Ebba satt som åskådare. Tror hon var rätt nöjd med att få sitta i vagnen denna gången. Hon hade sin period i vintras.
Sen fick hon på sig en alldeles för stor rock. Tror den var i storlek 120. Så hon drunknade i den.
Sen följde jag med Linnea bort till ett provtagningsrum lite längre bort i korridoren. Där skulle en sköterska sätta nålen. Det gick väl så där. Linnea panikskrek i omgångar. Så det var bara att hålla sig lugn och finnas där för henne. Vet ju att det egentligen inte gör ont. Men hon var rätt rädd att det skulle göra det troligtvis.
Jag blir inte jätte berörd när man hamnar inte en sån här situation där jag vet att det egentligen inte gör ont. Utan det bara ligger rädsla bakom skriken.
Jag är glad att Ted till slut förstod varför jag ville att han skulle följa med. Vet inte om jag hade klarat den psykiska pressen med allt vad en sjukhusvistelse innebär.
Är själv lite rädd för läkare och sjukhus. Men det går rätt bra när det gäller barnen och inte en själv konstigt nog.
Båda tjejerna somnade gott i sina sängar sent om side. Det blev en lite annorlunda nattning denna fredagskväll.
Själv sov jag lite oroligt. Vaknade några gånger bl.a. för att sängen jag sov i var rätt oskön.
Det blev en stor konflikt hemma. Ted tyckte att jag och Linnea skulle åka upp själva med sjuktransport (ambulans). Kände inte alls att jag var redo och förberedd på det. Bröt ihop ett par gånger hemma. Andra gången hörde jag hur dom andra hemma pratade om att det var smidigast att Ted stannade hemma med Ebba.
Teoretiskt sätt skulle jag nog kunna klara av det. Men verkligen inte mentalt. Har för det första inte klarat av att vara med under någon sövning. Har inte provat heller. Är rädd för hur jag skulle reagera. Vill inte bryta ihop inne i operationssalen.
Väl uppe i Stockholm var det lugnt en stund. Vi fick installera oss på dubbelrummet hela familjen blev tilldelade första natten. Innan har det funnits en familjevåning. Har nog skrivit om den tidigare. Nu har dom avskaffat den. Så då fick jag en smärre panikattack när jag ringde och frågade om avdelningen Linnea skulle skrivas in på kunde boka ett rum åt oss på fam.vån. . Jaha, tänkte jag. Då får jag åka upp dit själv i alla fall då. Men sen ringde avd. tillbaka (i torsdags em) och sa att vi fick alla sova nere på avdelningen en natt, men att dom sen skulle hjälpa oss att hitta ett alternativt boende för resterande nätter. Oro, ångest och förtvivlad. Tror nog att alla fick sova här nere tack vare att det var få patienter inskrivna och att jag grät i luren när jag ringde.
Var verkligen helt uppriven då.
Linnea fick ett emlaplåster på sin port-a-cart. Tror det stavas så. Personalen skulle lite senare sätta en nål där för droppets skull. Men först blev det lite mat och sen duscha. Duschningen gick hyfsat. Alltid skrik. Det är nog inte så kul att ligga på en brits med brutet ben som gör ont. Men denna gången skötte vi duschningen helt själva. Ebba satt som åskådare. Tror hon var rätt nöjd med att få sitta i vagnen denna gången. Hon hade sin period i vintras.
Sen fick hon på sig en alldeles för stor rock. Tror den var i storlek 120. Så hon drunknade i den.
Sen följde jag med Linnea bort till ett provtagningsrum lite längre bort i korridoren. Där skulle en sköterska sätta nålen. Det gick väl så där. Linnea panikskrek i omgångar. Så det var bara att hålla sig lugn och finnas där för henne. Vet ju att det egentligen inte gör ont. Men hon var rätt rädd att det skulle göra det troligtvis.
Jag blir inte jätte berörd när man hamnar inte en sån här situation där jag vet att det egentligen inte gör ont. Utan det bara ligger rädsla bakom skriken.
Jag är glad att Ted till slut förstod varför jag ville att han skulle följa med. Vet inte om jag hade klarat den psykiska pressen med allt vad en sjukhusvistelse innebär.
Är själv lite rädd för läkare och sjukhus. Men det går rätt bra när det gäller barnen och inte en själv konstigt nog.
Båda tjejerna somnade gott i sina sängar sent om side. Det blev en lite annorlunda nattning denna fredagskväll.
Själv sov jag lite oroligt. Vaknade några gånger bl.a. för att sängen jag sov i var rätt oskön.
Röntgen
Efter att vi vaknat och försökt pilla i Linnea lite frukost som bestod av yoghurt och macka och även lite banan. Åkte vi mot Eksjö akutmottagning. Medan jag och Linnea låg kvar i sängen, kom svärmor och Otto. Vi hade bett dom att passa Ebba medan vi åkte in med Linnea.
Annars brukar vi åka till Jönköpings akut. Men eftersom vi har så kass erfarenhet av både röntgenavdelningen och akuten drar man sig för att åka dit. Så nu tänkte vi ge Eksjö en chans att visa vad dom är kompetenta till. Har aldrig varit där förut. Då det kunde ju knappast bli värre än vi upplevt innan.
När vi kom dit var det väldigt lugnt på akuten. Tomt på den lilla parkeringen som rymde ca 10 bilar.
Allt gick väldigt smidigt i Eksjö. Vi kom dit. Fick sitta i ett rum ett tag. Linnea fick ett lugnande/muskelavslappnande medel. Just för att röntgen sen skulle gå smidigt och att hon inte skulle rycka så mycket.
Efter en stund när medicinen hade börjat verka, fick vi gå till röngen.
Så underbar personal. Pratade först och främst till Linnea. Hon fick ligga på britsen under kameran. Dom drog inget i hennes ben. Bara lät henne vara. Ted höll i det "friska" benet när två av tre bilder skulle tas. Men det var allt. Jag stod på ena sidan och höll henne i handen.
Skillnaden på Eksjö och Jönköping var att dom ändrade kameran helt efter vad det var för bilder som skulle tas. Dom flyttade ingenting på Linnea. Inte alls som i Jönköping där dom började med att lyfta Ebba i det benet som hade gått av igen. Klart det var en pärs att genom gå röntgen. Mest för Linnea, men även för mig som har varit med om några dåliga omgångar röntgen innan.
Men Eksjö och personalen där fick MVG av hela familjen. Vi sa även till dom där att Jönköping borde åka till Eksjö för att lära sig hur man ska göra och även hantera barnen. För det kunde dom verkligen där. All credit till dom.
Sen fick vi sitta rätt länge i ett rum i väntan på bilderna som sen skulle länkas upp till ALB. För att läkaren här skulle titta på dom och sen bedömma om det skulle opereras nu eller kanske inte alls. Det var en lång väntan. Vi väntade bara 2 timmar. Men det kändes som en hel evighet. Men har suttit i Jönköping och väntat från 9.30 till 16 en gång. Med undantag från en lätt läkarundersökning och röntgen. Så klart mycket kortare tid i Eksjö denna gången.
Svaren kom och det visade sig att vänster lårben var av. Jag trodde det var högt upp på benet. Men det var mer i mitten på lårbenet. Då kanske det inte gjorde något att vadden jag la om hamnade lite för långt ner.
Operation skulle bli av dagen efter (idag fredag). Inte alls vad jag hade ställt in mig på. Trodde tidigast efter helgen eftersom det var ont om operationstider just nu.
Denna helgen som vi skulle fira Carro. Mamma skulle komma och bo hos oss och min andra syster M med familj skulle komma på lördagen. Jag hade även lovat att jag skulle baka tårtor till kalaset. En till Neo och en till Carro. Men det får bli till en annan dag. Tårta kan man äta när som helst.
Så det var bara att bege sig hem och börja packa.
Annars brukar vi åka till Jönköpings akut. Men eftersom vi har så kass erfarenhet av både röntgenavdelningen och akuten drar man sig för att åka dit. Så nu tänkte vi ge Eksjö en chans att visa vad dom är kompetenta till. Har aldrig varit där förut. Då det kunde ju knappast bli värre än vi upplevt innan.
När vi kom dit var det väldigt lugnt på akuten. Tomt på den lilla parkeringen som rymde ca 10 bilar.
Allt gick väldigt smidigt i Eksjö. Vi kom dit. Fick sitta i ett rum ett tag. Linnea fick ett lugnande/muskelavslappnande medel. Just för att röntgen sen skulle gå smidigt och att hon inte skulle rycka så mycket.
Efter en stund när medicinen hade börjat verka, fick vi gå till röngen.
Så underbar personal. Pratade först och främst till Linnea. Hon fick ligga på britsen under kameran. Dom drog inget i hennes ben. Bara lät henne vara. Ted höll i det "friska" benet när två av tre bilder skulle tas. Men det var allt. Jag stod på ena sidan och höll henne i handen.
Skillnaden på Eksjö och Jönköping var att dom ändrade kameran helt efter vad det var för bilder som skulle tas. Dom flyttade ingenting på Linnea. Inte alls som i Jönköping där dom började med att lyfta Ebba i det benet som hade gått av igen. Klart det var en pärs att genom gå röntgen. Mest för Linnea, men även för mig som har varit med om några dåliga omgångar röntgen innan.
Men Eksjö och personalen där fick MVG av hela familjen. Vi sa även till dom där att Jönköping borde åka till Eksjö för att lära sig hur man ska göra och även hantera barnen. För det kunde dom verkligen där. All credit till dom.
Sen fick vi sitta rätt länge i ett rum i väntan på bilderna som sen skulle länkas upp till ALB. För att läkaren här skulle titta på dom och sen bedömma om det skulle opereras nu eller kanske inte alls. Det var en lång väntan. Vi väntade bara 2 timmar. Men det kändes som en hel evighet. Men har suttit i Jönköping och väntat från 9.30 till 16 en gång. Med undantag från en lätt läkarundersökning och röntgen. Så klart mycket kortare tid i Eksjö denna gången.
Svaren kom och det visade sig att vänster lårben var av. Jag trodde det var högt upp på benet. Men det var mer i mitten på lårbenet. Då kanske det inte gjorde något att vadden jag la om hamnade lite för långt ner.
Operation skulle bli av dagen efter (idag fredag). Inte alls vad jag hade ställt in mig på. Trodde tidigast efter helgen eftersom det var ont om operationstider just nu.
Denna helgen som vi skulle fira Carro. Mamma skulle komma och bo hos oss och min andra syster M med familj skulle komma på lördagen. Jag hade även lovat att jag skulle baka tårtor till kalaset. En till Neo och en till Carro. Men det får bli till en annan dag. Tårta kan man äta när som helst.
Så det var bara att bege sig hem och börja packa.
Linneas tur el otur
I onsdags eftermiddag var det Linneas tur att bryta lårbenet. Eller otur kan man också säga. Märkte direkt att detta var mer än bara ont. Hon slutade inte gråta. Det var ett annat sorts gråt med. Lite mer hjärtskärande på något sätt. Gav henne alvedon direkt och kände lite på benet för att lokalisera vart brottet kan ha blivit. Vänster lårben var det. Ted och jag hjälptes åt att vaddera det. Lite svårt var det. Är inte riktigt haj på det än. Fick lite alvedon till sen. Låg i dubbelsängen och vilade lite. Låg bredvid henne. Varje gång hon ryckte till sträckte hon ut armen mot mig. Så jag fick ligga nära och hålla henne i handen. Mysigt men jobbigt att hon hade så ont. Hon ville inte äta och helst inte dricka heller.
Hoppas jag kommer ihåg rätt. För jag är väldigt duktig på att förtränga saker fort. Särskillt sånt som känns jobbigt. Lite senare sen kom Ola och Carro med "lille" Neo. Skön kille det där. Linnea flyttades ut på kuddar i soffan. Hon tyckte det var lite jobbigt först. Mycket ryckningar som resulterade i mycket tårar och skrik.
Men efter lite godis och glass somnade hon på plats. När gästerna hade åkte hem och vi skulle gå och lägga oss, flyttade vi in henne till vår säng. Jag fick en smal bit att sova på. Ont i kroppen hade jag när jag vaknade.
På kvällen ringde jag upp till ALB (Astrid Lindgrens barnsjukhus) för att fråga hur vi skulle göra med Linnea. Vi vet ju sen innan att bryter dom sig, är det planerat att det ska bli operation med spikinsättning.
Dom här på ALB sa att vi skulle åka in och röntga henne. Men under morgondagen (i torsdags)
Linnea somnade gott mellan oss i sängen och sov hela natten. En god natt sömn behövs efter att något sånt händer. Och när man vet vad som väntar en dom närmaste dagarna.
Hoppas jag kommer ihåg rätt. För jag är väldigt duktig på att förtränga saker fort. Särskillt sånt som känns jobbigt. Lite senare sen kom Ola och Carro med "lille" Neo. Skön kille det där. Linnea flyttades ut på kuddar i soffan. Hon tyckte det var lite jobbigt först. Mycket ryckningar som resulterade i mycket tårar och skrik.
Men efter lite godis och glass somnade hon på plats. När gästerna hade åkte hem och vi skulle gå och lägga oss, flyttade vi in henne till vår säng. Jag fick en smal bit att sova på. Ont i kroppen hade jag när jag vaknade.
På kvällen ringde jag upp till ALB (Astrid Lindgrens barnsjukhus) för att fråga hur vi skulle göra med Linnea. Vi vet ju sen innan att bryter dom sig, är det planerat att det ska bli operation med spikinsättning.
Dom här på ALB sa att vi skulle åka in och röntga henne. Men under morgondagen (i torsdags)
Linnea somnade gott mellan oss i sängen och sov hela natten. En god natt sömn behövs efter att något sånt händer. Och när man vet vad som väntar en dom närmaste dagarna.
Nämen Ebba
När jag stod och pratade med en eventuell marsvinsköpare i telefonen såg jag att Ebba stod på knäna mot en uppochner vänd plastback. i deras rum. Sen gjorde hon någonting väldigt otippat. Hon hävde sig upp lite till på backen för att sen ställa ner den ena foten i golvet. Jag hoppas att hon skyndar långsamt. Hennes smalben är så pass böjda att jag tror att hon kommer bryta sig om hon belastar för mycket.
Har inte lust för att åka upp till Stockholm snart igen för att operera henne. Och innan sommaren dessutom. Från början var det meningen att både Ebba och Linnea skulle operera smalbenen raka nu under våren. Helst tidigt i april. Men besöket i Stockholm drog ut på tiden. Så nu tycker vi det är för sent att göra det. Så nu väntar vi till efter sommaren istället.
Har inte lust för att åka upp till Stockholm snart igen för att operera henne. Och innan sommaren dessutom. Från början var det meningen att både Ebba och Linnea skulle operera smalbenen raka nu under våren. Helst tidigt i april. Men besöket i Stockholm drog ut på tiden. Så nu tycker vi det är för sent att göra det. Så nu väntar vi till efter sommaren istället.
Min helg - blivit moster
Vaknade i lördags av att Carro hade skickat ett meddelande att hon trodde att förlossningen var på g. Det blev några sms skickade. Vid sju åkte hon in på förlossningen. Sen blev det en lång väntan och lite oro innan man fick höra av dom. Vi misstänkte att bebisen hade bajsat i fostervattnet, så då blev man nervös för det och hur den skulle må.
Vid kl 13 fick sambon ett mms från bror Ola att det hade blivit en pojke. Jag och Carro har hela tiden trott att det varit en tjej. Så tji fick vi. Men han är otroligt söt och framförallt frisk. könet har egentligen inte stor betydels. Man får ta det man får.
Neo föddes 11.28 den 16:e maj. Stora killen vägde hela 4185g och var 53 lång. Lite skillnad mot mina små pluttingar när dom föddes.
På söndagen gick jag och tjejerna bort till Carro och Olas hus. Hade med mig Shiva. Eftersom dom nyblivna föräldrarna skulle åka hem redan dagen efter förlossningen fick dom även tillbaka sin hund. Sen hjälpe jag till lite och städa. Svärmor och O var redan där och hade städat mer än halva huset. Så hjälpte til och plocka undan lite saker och torkade av bord och tog hand om disken. Det gick lite lättare att hjälpa till när tjejerna sov middag.
När sen familjen kom hem från BB var huset helt städat och maten stod på bordet.
Jag fick äran att hålla i honom och även byta en bajsblöja. Det var lite bökigare än jag hade väntat mig. Är inte så van vid att bajs samlas under pungen. Sen när ungen inte vill ligga still heller och helst skulle vilja ligga på sidan, blev allt mycket krångligare. Men det gick efter lite bök. Jag har nog haft det rätt bra med barn som har varit stilla mycket. Särskillt vid blöjbyte och påklädning. Det lär säkert bli fler gånger, så man lär säkert vänja sig vid ett livligt barn med.
Det var min helg det. Fullt ös nästan hela tiden. Kul har det varit. Dels för att jag blivit moster igen och dels för att man haft att göra och varit social hela dagarna.
Nu ska jag gå ut och så lite morötter, rädisor, sallad och persilja. Sambon tjatar så på mig. För jag får det aldrig gjort.
Min lördag
Känns som man har varit igång i full hastighet nästan hela dagen idag. På morgonen efter frukost tog jag med mig Akilles och promenerade bort till till Ola och Carro. Skulle hämta Shiva. Varför är en annan historia, som kommer senare.
Efter lunch tog jag dom sovande tjejerna i vagnen och fick även sällskap av en grabb bort till Carro och Ola. T och den andra grabben kom strax efter oss.
Dags att göra rent hos marsvinen igen. Tyckte jag gjorde det nyss. Men det var i söndags förra veckan. Medan jag gjorde rent, kelade grabbarna med marsvinen. Dom blev riktiga hajjare på att på upp dom i famnen. Fick även hjälp med rengörning av några burar. Riktigt duktigt gjort.
Sen var det till att traska hem igen. När vi kom tillbaka var det glasstajm. Båda tjejerna satt och smaskade piggelin. Kladdigt men gott!
Tjejerna satt sen en sväng i sandlådan och lekte med grabbarna och pappan. Gunga hanns också med.
Glömde en sak. Innan lunchen skulle T klippa gräset. Satt vid datorn en sväng. Hör plötsligt ett panikskrik ute från altanen. Det var från Linnea. Trodde att hon hade skadat sig. Nej, det hade hon inte. Saken var den att hon såg hennes pappa åka gräsklippare. Det är hennes nya last. Åka åkgräsklippare. Ebba är lite mer avvaktande. Hon diggar inte det helt. Men hon kanske upptäcker att det inte är så farligt om hon också får åka några gånger. Men tror vi kommer att få ett helvete med Linnea i sommar. Det kanske inte alltid passar att hon kan åka med sin pappa.
Vi gick lagom in till tjejerna skulle äta middag. Dom fick äta före oss eftersom vi skulle äta pizza senare på kvällen.
Läggningen gick hyffsat. Vällingen i sängen samtidigt som jag läste en saga. Sagan är nog rätt viktig för tjejerna nu. Dom ber om den. Men det är svårt att läsa när både Ebba och Linnea pratar samtidigt. Men dom brukar tystna efter några sidor. Efter att T varit inne hos dom ett par ggr efter jag sagt god natt, somnade dom. Redan vid halv åtta. Det är tidigare än vanligt. Nio brukar det vara annars. Hua!
Sen blev det hämtmat för oss andra. Till Schlagerfestivalen serverades det chips av olika dess slag och cola.
Jag blev ensam kvar vid omröstningen. T somnade i soffan när låtarna spelades.
Kul att Norge vann. Och väligt tråkigt att Marlena kom så långt ner i listan. Då blir det kval nästa år igen då. Tycker att Marlena gjorde ett bra framträdande och det är en kanonlåt. Synd att inte resten av europa tyckte det.
Efter lunch tog jag dom sovande tjejerna i vagnen och fick även sällskap av en grabb bort till Carro och Ola. T och den andra grabben kom strax efter oss.
Dags att göra rent hos marsvinen igen. Tyckte jag gjorde det nyss. Men det var i söndags förra veckan. Medan jag gjorde rent, kelade grabbarna med marsvinen. Dom blev riktiga hajjare på att på upp dom i famnen. Fick även hjälp med rengörning av några burar. Riktigt duktigt gjort.
Sen var det till att traska hem igen. När vi kom tillbaka var det glasstajm. Båda tjejerna satt och smaskade piggelin. Kladdigt men gott!
Tjejerna satt sen en sväng i sandlådan och lekte med grabbarna och pappan. Gunga hanns också med.
Glömde en sak. Innan lunchen skulle T klippa gräset. Satt vid datorn en sväng. Hör plötsligt ett panikskrik ute från altanen. Det var från Linnea. Trodde att hon hade skadat sig. Nej, det hade hon inte. Saken var den att hon såg hennes pappa åka gräsklippare. Det är hennes nya last. Åka åkgräsklippare. Ebba är lite mer avvaktande. Hon diggar inte det helt. Men hon kanske upptäcker att det inte är så farligt om hon också får åka några gånger. Men tror vi kommer att få ett helvete med Linnea i sommar. Det kanske inte alltid passar att hon kan åka med sin pappa.
Vi gick lagom in till tjejerna skulle äta middag. Dom fick äta före oss eftersom vi skulle äta pizza senare på kvällen.
Läggningen gick hyffsat. Vällingen i sängen samtidigt som jag läste en saga. Sagan är nog rätt viktig för tjejerna nu. Dom ber om den. Men det är svårt att läsa när både Ebba och Linnea pratar samtidigt. Men dom brukar tystna efter några sidor. Efter att T varit inne hos dom ett par ggr efter jag sagt god natt, somnade dom. Redan vid halv åtta. Det är tidigare än vanligt. Nio brukar det vara annars. Hua!
Sen blev det hämtmat för oss andra. Till Schlagerfestivalen serverades det chips av olika dess slag och cola.
Jag blev ensam kvar vid omröstningen. T somnade i soffan när låtarna spelades.
Kul att Norge vann. Och väligt tråkigt att Marlena kom så långt ner i listan. Då blir det kval nästa år igen då. Tycker att Marlena gjorde ett bra framträdande och det är en kanonlåt. Synd att inte resten av europa tyckte det.
Dags för potträning?
Tidigare ikväll när tjejerna badade säger helt plötsligt Ebba färdig. Det är första gången hon säger till att hon inte vill bada längre. Så fort hon blivit tvättad och fått på sig blöja och pyjamas, så bajsar hon. Ja, ja, tänkte man. Det är ju ett tag sen hon gjorde det.
Men nu när man tänker efter och lägger ihop ett och ett. Verkar det lite som att hon kände att hon behövde göra nr 2 och inte ville göra det i badkaret. Kan det vara en ren tillfällighet eller är det så att hon börjar bli mer och mer medveten?!
Kanske dags att köpa hem pottor åt tjejerna. Framförallt Ebba som ibland säger till att hon vill ha ny blöja.
Behöver synkronisera med dagis också. Så vi gör samma både hemma och på dagis sen. Först blir det bara på skoj hemma. Sen i sommar mer på allvar.
Men nu när man tänker efter och lägger ihop ett och ett. Verkar det lite som att hon kände att hon behövde göra nr 2 och inte ville göra det i badkaret. Kan det vara en ren tillfällighet eller är det så att hon börjar bli mer och mer medveten?!
Kanske dags att köpa hem pottor åt tjejerna. Framförallt Ebba som ibland säger till att hon vill ha ny blöja.
Behöver synkronisera med dagis också. Så vi gör samma både hemma och på dagis sen. Först blir det bara på skoj hemma. Sen i sommar mer på allvar.
"Telefon"
Skulle titta till tjejerna medan jag lagade mat. Linnea satt och lekte med en hund och en traktor. Ebba såg jag inte först. Så klev in ett steg i deras rum.
Där satt Ebba nedanför hyllan med ett trähyreshus som tillhör brios järnväg. Hon höll den intill örat och hörde att hon sa några oförstårliga ord. När hon fick syn på mig, tog hon bort huset och pekade på det och sa Ola. Sen sa hon även Cavvo. Förstod direkt att hon menade att hon pratade med Ola och Carro.
Det är så roligt nu när dom har börjat leka riktiga lekar.
Där satt Ebba nedanför hyllan med ett trähyreshus som tillhör brios järnväg. Hon höll den intill örat och hörde att hon sa några oförstårliga ord. När hon fick syn på mig, tog hon bort huset och pekade på det och sa Ola. Sen sa hon även Cavvo. Förstod direkt att hon menade att hon pratade med Ola och Carro.
Det är så roligt nu när dom har börjat leka riktiga lekar.
Ögonläkaren
Idag har Ebba och Linnea varit hos ögonläkaren på Ryhovs sjukhus i Jönköping. Vi skulle vara där vid åtta, så det var till att gå upp tidigt. Tidigt för mig är innan halv sju. T och jag gjorde oss i ordning. Gick sen in och väckte tjejerna. Två små sömndruckna brudar. Dom fick välling, sen blev det påklädning för att sen åka direkt mot Jönköping. Hoppas inte tjejerna hann bli hungriga innan lunchen idag på dagis. Dom fick ju frukost 1 timma innan dom egentligen brukar äta.
Ögonläkaren tjejerna har, är mycket trevlig och pratar så man lätt förstår vad hon menar.
Först var det Linneas tur. Hon fick göra några olika tester så läkaren kunde se Linneas ögon när hon vred på ögonen åt vänster, höger, upp och ner. Vet inte riktigt vad hon kollade efter.
Sen fick hon ögondroppar. Dropparna vidgar pupillen. Man märkte på Linnea att hon tyckte det var lite obehagligt när hon började att se suddigt. Gnällde och verkade allmänt rastlös med.
Ebba fick göra samma tester som Linnea. Men Ebba är inte lika talförd och öppen som Linnea. Så när hon skulle titta på en tvskärm med några svartvita bilder, sa hon ingenting. Hon sa heller ingenting när det visades en anka, kanin och får. Men tror hon sa att det var en kisse när den visades. Linnea sa betydligt mer. Men hon är lite mer framåt och inte lite blyg som Ebba.
Ebba tyckte det var obehagligt när hon skulle droppa i dropparna i ögat på henne. Hon slog med armen och var på väg att börja gråta. Linnea frustade lite när hon droppade i dropparna. Men sen var det inget förrän dom började verka.
Vi fick vänta ca 30 minuter innan vi fick gå in igen för att göra några fler tester. Båda tjejerna klarade det galant med.
Resultatet av mätningen visade att Linneas brytningsfel vuxit bort som det ska göra på så här unga barn. Friska som handikappade. Alla barn har brytningsfel fram till två års ålder. Det är normalt.
Ebba däremot hade lite brytningsfel kvar på vänster öga. Men det behövdes inte göras något åt nu.
Oddsen för att Linnea och Ebba ska få glasögon är rätt stor. Jag är närsynt och har brytningsfel. T har brytningsfel på ena ögat. Har man OI så är det större risk för att man kan bli närsynt och få brytningsfel. Näthinnan är tunnare och håller inte emot när ögat växer vilket gör att man får ett avlångare öga. Då får man ett brytningsfel.
Så skulle tippa på att om några år, har nog både Ebba och Linnea glasögon. Något som jag från början har räknat med.
Ögonläkaren tjejerna har, är mycket trevlig och pratar så man lätt förstår vad hon menar.
Först var det Linneas tur. Hon fick göra några olika tester så läkaren kunde se Linneas ögon när hon vred på ögonen åt vänster, höger, upp och ner. Vet inte riktigt vad hon kollade efter.
Sen fick hon ögondroppar. Dropparna vidgar pupillen. Man märkte på Linnea att hon tyckte det var lite obehagligt när hon började att se suddigt. Gnällde och verkade allmänt rastlös med.
Ebba fick göra samma tester som Linnea. Men Ebba är inte lika talförd och öppen som Linnea. Så när hon skulle titta på en tvskärm med några svartvita bilder, sa hon ingenting. Hon sa heller ingenting när det visades en anka, kanin och får. Men tror hon sa att det var en kisse när den visades. Linnea sa betydligt mer. Men hon är lite mer framåt och inte lite blyg som Ebba.
Ebba tyckte det var obehagligt när hon skulle droppa i dropparna i ögat på henne. Hon slog med armen och var på väg att börja gråta. Linnea frustade lite när hon droppade i dropparna. Men sen var det inget förrän dom började verka.
Vi fick vänta ca 30 minuter innan vi fick gå in igen för att göra några fler tester. Båda tjejerna klarade det galant med.
Resultatet av mätningen visade att Linneas brytningsfel vuxit bort som det ska göra på så här unga barn. Friska som handikappade. Alla barn har brytningsfel fram till två års ålder. Det är normalt.
Ebba däremot hade lite brytningsfel kvar på vänster öga. Men det behövdes inte göras något åt nu.
Oddsen för att Linnea och Ebba ska få glasögon är rätt stor. Jag är närsynt och har brytningsfel. T har brytningsfel på ena ögat. Har man OI så är det större risk för att man kan bli närsynt och få brytningsfel. Näthinnan är tunnare och håller inte emot när ögat växer vilket gör att man får ett avlångare öga. Då får man ett brytningsfel.
Så skulle tippa på att om några år, har nog både Ebba och Linnea glasögon. Något som jag från början har räknat med.
Samma visa
Ikväll är det samma visa igen. Middagsluren är kortad till en timma. Ikväll öppnades altandörren för att det ska bli lite svalare. Båda tjejerna lades vid halv åtta. Nu en timma senare är dom fortfarande vakna. Vi åt lite sent idag. Tror kl var halv sju. Som vanligt åt båda en stor portion. Så ingen tänkte att dom är väl hungriga.
Nu när vi har provat att lägga dom liiiite tidigare, ha svalt rum och kortat ner sovtiden på dagen, så verkar det inte vara tillräckligt ändå. Utan det är samma visa som dom senaste nätterna. I alla fall för Linnea. Ebba har faktiskt somnat lite tidigare än Linnea. Men på tok för sent ändå.
Så nu har dom fått lite välling. Tror Ebba har somnat. Linnea ligger där inne i sin säng och ropar på Ebba, samt plurrar en massa som man inte förstår.
Allvarligt talat tror jag att jag blir galen snart. Varför kan inte Linnea somna?
Nu när vi har provat att lägga dom liiiite tidigare, ha svalt rum och kortat ner sovtiden på dagen, så verkar det inte vara tillräckligt ändå. Utan det är samma visa som dom senaste nätterna. I alla fall för Linnea. Ebba har faktiskt somnat lite tidigare än Linnea. Men på tok för sent ändå.
Så nu har dom fått lite välling. Tror Ebba har somnat. Linnea ligger där inne i sin säng och ropar på Ebba, samt plurrar en massa som man inte förstår.
Allvarligt talat tror jag att jag blir galen snart. Varför kan inte Linnea somna?
Finns det någon där ute som har haft samma problem? Hur löste ni det?
Omtänksam
Här om eftermiddagen när vi skulle äta middag, så la jag två skedar jämte Linneas tallrik. Linnea tog en sked, då tänkte jag att jag ger den andra till Ebba. Men då tar Linnea "sin" sked och sträcker ut den mot Ebba och ropar hennes namn. Ebba ler och tar emot skeden. Det var första gången jag har sett den omtänksamma gesten.
Man kanske har påverkat barnen något positivt i uppfostran.
Ebba kan nog vara rätt generös hon med. Dom brukar ge varandra leksaker och hämta nappar till varandra och dyl.
Mina små busfrön!
Man kanske har påverkat barnen något positivt i uppfostran.
Ebba kan nog vara rätt generös hon med. Dom brukar ge varandra leksaker och hämta nappar till varandra och dyl.
Mina små busfrön!
Strul vid läggning
Sen innan helgen har framförallt Linnea varit väldigt strulig att lägga. Det spelar ingen roll hur tidigt eller sent man försöker lägga henne. Det spelar heller ingen roll om man läser saga, märkte jag ikväll.
Ebba förvånade mig väldigt ikväll. Hon skrek hysteriskt så fort jag la henne i sängen och sa att hon skulle sova.
Tycker det är alldeles för sent att somna kl 21 när man ska upp kl 7 och gå till dagis.
Det känns lite som att man har provat allt för att få dom att sova senast kl 19,30 som dom egentligen behöver göra.
Har tänkt och tänkt på detta "problemet" och jag vet inte riktigt hur jag ska lösa det.
Första teorin var att dom kanske hunnit bli för trötta så dom inte kunde slappna av och somna för det. En annan teori var att dom sov för mycket på dagis, 1½ timma från kl 12,15 till 14. Men jag tror inte att det är det heller.
Sambon har nog kommit på en enkel lösning på problemet. Att det är för varm i deras rum när dom ska sova. Vi får testa den teorin några kvällar. Om inte det funkar, så blir det neddragning på middagsluren till 1 timma istället.
Vad har ni för rutiner på era 2-åringar. Sover dom fortfarande middag? Hur länge sover dom då? När går dom och lägger sig på kvällen? Vad har ni för kvällsrutiner?
Ebba förvånade mig väldigt ikväll. Hon skrek hysteriskt så fort jag la henne i sängen och sa att hon skulle sova.
Tycker det är alldeles för sent att somna kl 21 när man ska upp kl 7 och gå till dagis.
Det känns lite som att man har provat allt för att få dom att sova senast kl 19,30 som dom egentligen behöver göra.
Har tänkt och tänkt på detta "problemet" och jag vet inte riktigt hur jag ska lösa det.
Första teorin var att dom kanske hunnit bli för trötta så dom inte kunde slappna av och somna för det. En annan teori var att dom sov för mycket på dagis, 1½ timma från kl 12,15 till 14. Men jag tror inte att det är det heller.
Sambon har nog kommit på en enkel lösning på problemet. Att det är för varm i deras rum när dom ska sova. Vi får testa den teorin några kvällar. Om inte det funkar, så blir det neddragning på middagsluren till 1 timma istället.
Vad har ni för rutiner på era 2-åringar. Sover dom fortfarande middag? Hur länge sover dom då? När går dom och lägger sig på kvällen? Vad har ni för kvällsrutiner?
Idag för tre år sen...
hände det som inte fick hända. Min morfar gick bort. Och omstädigheterna kring hans bortgång var inte stilla och harmoniska. Utan snarare relativt snabbt men ändå smärtsamt och skrämmande.
Fick beskedet av mamma någon dag efter. Jag hade nyligen träffat min sambo då. Var hemma hos honom i Hogstad den helgen det tragiska hände. Mamma ville egentligen inte ringa och berätta det när jag var där, för hon ville inte förstöra min helg. Men jag är glad för att hon ringde i alla fall. Fast det var svårt för mig att sörja, eftersom allt var nytt mellan T och mig då och man tyckte väl till viss del att det var pinsamt att gråta öppet. Fast sörja kan man ju göra på flera sätt.
Mamma var relativt samlad i luren. Hon hade väl redan gråtit av sig en hel del under tiden och berättat det för mina systrar. Det var svårt att ta in allt hon sa eftersom det kom som en chock. Helt oväntat. Visst hade han blivit gammal. Han var ändå strax över åttio år. Men relativt frisk. Han hade klarat av en ändtarmscancer med stomipåse som resultat. Men glad och pigg för övrigt. Under dom sista åren hade han haft känningar av kärlkramp som han fått medicin för.
Dagen då det hände hade mormor och morfar suttit på balkongen och druckit sitt 11 kaffe. Solen strålade på himmelen och morfar var pigg och glad som han alltid brukar vara. Sen var det dags att gå bort till affären för att handla. Morfar satt utanför och väntade medan mormor gick in och handlade. Tror morfar satt på en bänk och pratade med några andra gubbar.
Efter en kort stund kom det in en tant till mormor i affären och sa att morfar hade trillat ihop. Han hade slagit i huvudet i asfalten och fått ett sår. Ambulans tillkallades. Men morfar Stig var nog redan borta då. Borta för alltid. Han hade fått en hjärtinfarkt. Kärlkrampsmedicinen hade han fått sluta med pga att den slog ut något annat som han hade problem med. Så det var totalstopp i hans kärl. Vet inte när han dödsförklarades om det var på plats eller inne på sjukhuset. Det var någon utanför affären som försökte göra hjärt och lungräddning på honom. Men till ingen nytta. För morfar var redan bortom all räddning. Min morfar, min älskade morfar som vi barnbarn haft så roligt ihop med. Vilka sommarminnen vi haft. Badturerna till Långasjön och Mörtsjöåsen. Alla hyss vi gjorde tillsammans. Till mormors förtret.. Det enda mormor fick med sig hem den dagen var en påse med sönderslitna och blodiga kläder.
Förstår att hon inte ville gå och handla i den affären på ett bra tag.
Jag kommer alltid minnas dig morfar Stig. Du fattas oss!
Fick beskedet av mamma någon dag efter. Jag hade nyligen träffat min sambo då. Var hemma hos honom i Hogstad den helgen det tragiska hände. Mamma ville egentligen inte ringa och berätta det när jag var där, för hon ville inte förstöra min helg. Men jag är glad för att hon ringde i alla fall. Fast det var svårt för mig att sörja, eftersom allt var nytt mellan T och mig då och man tyckte väl till viss del att det var pinsamt att gråta öppet. Fast sörja kan man ju göra på flera sätt.
Mamma var relativt samlad i luren. Hon hade väl redan gråtit av sig en hel del under tiden och berättat det för mina systrar. Det var svårt att ta in allt hon sa eftersom det kom som en chock. Helt oväntat. Visst hade han blivit gammal. Han var ändå strax över åttio år. Men relativt frisk. Han hade klarat av en ändtarmscancer med stomipåse som resultat. Men glad och pigg för övrigt. Under dom sista åren hade han haft känningar av kärlkramp som han fått medicin för.
Dagen då det hände hade mormor och morfar suttit på balkongen och druckit sitt 11 kaffe. Solen strålade på himmelen och morfar var pigg och glad som han alltid brukar vara. Sen var det dags att gå bort till affären för att handla. Morfar satt utanför och väntade medan mormor gick in och handlade. Tror morfar satt på en bänk och pratade med några andra gubbar.
Efter en kort stund kom det in en tant till mormor i affären och sa att morfar hade trillat ihop. Han hade slagit i huvudet i asfalten och fått ett sår. Ambulans tillkallades. Men morfar Stig var nog redan borta då. Borta för alltid. Han hade fått en hjärtinfarkt. Kärlkrampsmedicinen hade han fått sluta med pga att den slog ut något annat som han hade problem med. Så det var totalstopp i hans kärl. Vet inte när han dödsförklarades om det var på plats eller inne på sjukhuset. Det var någon utanför affären som försökte göra hjärt och lungräddning på honom. Men till ingen nytta. För morfar var redan bortom all räddning. Min morfar, min älskade morfar som vi barnbarn haft så roligt ihop med. Vilka sommarminnen vi haft. Badturerna till Långasjön och Mörtsjöåsen. Alla hyss vi gjorde tillsammans. Till mormors förtret.. Det enda mormor fick med sig hem den dagen var en påse med sönderslitna och blodiga kläder.
Förstår att hon inte ville gå och handla i den affären på ett bra tag.
Jag kommer alltid minnas dig morfar Stig. Du fattas oss!
Sköna söndag
I lördags var det verkligen inget tipp topp väder. Lördagen spenderades hemma hos svärmor. Sambon hjälper svärmor att bygga altan. Större delen av dagen spenderades inomhus för oss mammor, små barn och gravid. Kul att du hängde med Carro! Kul att ses A! Ett smärre kaos uppstod när två av åtta hundar råkade i slagsmål senare på dagen. Stackars L som hamnade i B´s gap. Hoppas han klarade sig utan några skador. Hunden B är alltid inblandad i dom slagsmål som uppstår. Tror inte att han mår så bra.
Söndagen spenderades mestadels hemma. Lagade lunch, som vi bjöd O och Carro på. Spagetti och köttfärssås. Sambon fick äta själv efter oss. Kan man inte passa tider, så blir det så.
När tjejerna sovit middag skulle det klippas gräs. Linnea blev så glad när hon fick följa med och åka gräsklippare.
Söndagen spenderades mestadels hemma. Lagade lunch, som vi bjöd O och Carro på. Spagetti och köttfärssås. Sambon fick äta själv efter oss. Kan man inte passa tider, så blir det så.
När tjejerna sovit middag skulle det klippas gräs. Linnea blev så glad när hon fick följa med och åka gräsklippare.
Sen åkte jag, barnen, Carro och O in och handlade lite som saknades till grillningen. Plus lite annat med.
Tjejerna busade som vanligt i vagnen inne i affären. Dom blir så uppspelta. Konstigt!
Tjejerna åt mest potatiskroketter, verkar inte som att dom gillar kött när det ligger för sig på tallriken.
Annars äter dom kött.
Tyckte även att vår altan såg allt för tråkig ut. Så jag bestämde mig för att piffa upp den lite.
Lite mer somrigt blev det. Tror egenligen stenarna ska ligga i rabatten el dyl. Men jag har valt att ha dom på altanbordet så länge. Vi får se om dom får stanna kvar där eller flytta ut till blommorna istället.
