Paralellt

Har nu börjat skriva inlägg i min "gamla" blogg igen. Visserligen bara ett än så länge. Adressen dit är:

http://katarinas.bloggagratis.se/

Kommer att meddela hur jag ska göra mot slutet av veckan. Om jag behåller denna eller om jag går över till den andra bloggen helt igen. Så länge kommer jag troligtvis köra paralellt eller skriva samma i båda bloggarna. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Det beror lite på hur mycket tid det tar. Ni får helt enkelt hålla utkik efter nya inlägg i båda under pröva perioden.

Marknad och tivoli

Idag har hela familjen varit i Jönköping på marknad. Fast marknad vet jag egentligen inte om det var. Butikerna hade flyttat ut på trottoaren i stort sett. Rätt mycket folk för min smak. Det var ju ingen som flyttade sig när man kan med barnvagnen. Lite trist!
Vi köpte lite godis, dricka och gick in en sväng till till BR där barnen fick välja varsin leksak. Linnea valde direkt en traktor med skopa. Ebba fick en likadan, fast i en annan färg.
När vi gått klart på stan, gick vi bort till tivolit. Tjejerna tittade med stooora ögon. The boys åkte en bergbana för barn. Linnea blev lite rädd när jag berättade att the boys åkte i den. Orolig för dom på något sätt. Lite kul att se deras reaktioner.
Sen kom farmor, Otto o Teds brors familj. De större barnen följde med farmor och åkte några karuseller till. När biljetterna var slut och barnen trötta bar det iväg till Mc Donald´s. ´Happy meal och QP stod på menyn idag. Till efterrätt glass.
En mycket trevlig dag med gott sällskap.

Tandläkaren

Idag har jag och Linnea varit med Ebba hos en specialisttandläkare i Jönköping. Det är inte bara skelettet som är skört, utan även tandbenet och emaljen. Känns lagom kul. Vet att jag mådde rätt dåligt för det när tjejerna var riktigt små.

Besökets syfte var att plasta en hörntand på Ebba, som hon hade bitit sönder på något sätt.
Dom gånger vi har varit hos tandläkaren med tjejerna, har dom blivit oroliga och nästan ledsna innan hon har ens börjat titta i munnen. Denna gången fick vi en annan tandläkare pga brådskande besök för oss och ont om tider hos den ordinarie. Dom var inte alls oroliga när vi kom in i rummet och pratade lite och fick några små leksaker att leka med.

Ebba fick ligga med rumpan och ryggen på mina ben och huvudet på en kudde i tandläkarens knä. Under undersökning började Ebba mer och mer bli missnöjd. Till slut grät hon igenom resten av undersökningen och genom hela plastningen. Det enda T-läkaren inte kunde göra var att rengöra tanden för att få plasten att fästa bättre. Så nu återstår det att se hur länge plasten sitter kvar. Annars är det bara att göra om det.
Både tandläkaren och jag sjöng några sånger under tiden Ebba undersöktes och plastades. Bla. imse, vimse, spindel wow.
Linnea skötte sig jättebra i vagnen medan vi grejade med Ebba. Hon blev lite ängslig när Ebba hade gråtit en stund. Ville komma upp till mig en gång. Men förklarade att vi snart var klara och så gav jag henne någon grej att plocka med.

Byta tillbaka

Jag har funderat en stund på att byta tillbaka till min gamla blogg igen. Det var lättare att fixa i ordning sidan med färg och sånt. Inte en massa htlm koder och skit. Dessutom försvinner hälften av dom besökare som går in på min gamla blogg nästan dagligen. Ska göra en för och emot lista. Så får vi se om jag byter tillbaka igen.

Står upp

Linnea är inte riktigt klok. Hon måste ha en jäkla vilja. För ikväll har hon ställt sig upp flera gånger. Hon står inte så länge. Vet inte hur mycket hon belastar det opererade benet. Men hon har båda fötterna i golvet. Hon grinar inte illa och verkar inte heller ha ont när hon står. Allvarligt talat fattar jag inte hur hon 5 dagar efter en så avancerad operation överhuvudtaget kan ställa sig upp. Ortopeden har ju varit inne och sågat och borrat i benet på henne. Än så länge kan jag ju trösta mig med att spikarna verkar sitta som dom ska, för annars hade hon reagerat när hon förflyttar sig över golvet och även vid blöjbyten. Man vet ju sen innan hur det var med Ebba.
När jag pratade i telefonen förut med Teds kusin, ställde sig Linnea upp mot lära-gå-vagnen och var på väg att gå iväg. När hon hade tagit ett steg med det "friska" benet och sen skulle flytta det opererade, så gick det inte så bra och hon blev lite rädd. Men hon klarade sig ur situationen själv genom att sätta sig ner.

Linnea slutar aldrig att förvåna en.  // Stolt mamma

Gjort idag

  • Varit ute och gått hur mycket som helst m barn och hundar
  • Tvättat två maskiner tvätt
  • Tagit hand om disken
  • Handlat
  • Sått rädisor, sallad och morötter. Tryckt ner några potatisar i jorden med.
  • Umgåtts med syrran m familj

Idag tog hundarna sitt första dopp för i år. Vad jag vet i alla fall. Det verkade inte som att dom tyckte det var kallt.


Dags att åka hem

Natten gick förvånansvärt bra. Hade räknat ut att Linnea skulle börja reagera på att morfinet var borta (om hon skulle reagera alls) runt tolv snåret på natten. Halv tolv började hon snurra på sig och gnällde rätt mycket. Jag tänkte direkt att nu är det kört. Börjar man reagera direkt när morfinet försvinner, så är kroppen helt klart inte redo att reda ut smärtan själv än.
Efter en stund fattade jag att hon inte alls hade ont utan var varm och det kliade på kroppen av värmen. Hon kunde inte heller ligga och snurra som hon brukar. Det stora vaddpaketet på benet var sannolikt i vägen. Linnea somnade i alla fall om efter en stund. Vad lättad man blev då. 
Hon vaknade igen vid två tiden. Alltså 2,5 timma senare. Alvedonet i kroppen hade också gått ur vid det här laget. Så då ringde jag efter en sköterska som kopplade in något alvedonliknande preparat till droppslangen. Smidigast så eftersom det är lite taskigt att böka med Linnea när hon är trött och troligtvis halvsovande. Man vill ju inte riskera att hon vaknar till och blir pigg. Även denna gången somnade hon om efter en liten stund. 
Tack och lov säger mannan då.

Innan jag somnade hoppade jag in i duschen, satte mig vid datorn och skrev några blogginlägg. Blogginläggen lyckas jag alltid få så himla långa. Alla kanske inte orkar läsa noveller på min sida varje dag. Tittade även på slutet på en film, som jag hade sett innan. Det var rätt skönt att få några timmar helt själv på kvällen. Där jag kunde välja helt själv hur jag ville spendera dom. 

På söndagsmorgonen efter vällingen, fick tösabiten ligga i min säng och titta på barnprogram. Hon lärde sig säga bompa under helgen. Det var mycket bolibompa program på barnkanalen i helgen. Hon gjorde även antydningar till att vilja sätta sig upp själv från halvliggande mot en huvudkudde. Hon orkade inte ända upp. Men sen hjälpte jag henne lite. Så sen satt hon och jag mitt emot varandra i min säng och lekte lite med diverse leksaker medan vi väntade på att Ebba och barnens pappa skulle komma till sjukhuset. Dom dröjde lite, så L och jag gick ut i dagrummet och började käka frukost. Tänka sig att hon kom ner i matstolen. Det hade jag aldrig trott. Det var IKEA´s antilop stol. Tur att vi har kvar våra här hemma. 
Sen var det en lång väntan innan Linnea fick droppnålen bortplockad. Passade på att packa ner alla våra saker i rummet under tiden. 
En läkare och en manlig sköterska gick ronden. Dom skulle fixa de intyg vi behövde för att få vab och ersättning för resan till Stockholm och hem igen. La även in om önskemål angående Linneas vadd runt benet. Man har ju fått lite erfarenhet vad som inte och funkar. Men dom verkar inte riktigt fattat vad jag menade. Ville att dom skulle sätta en tejp vid jumsken som höll vadden kvar längst upp på låret mot jumsken. Dom hade först satt ett rosa självhäftande stretchigt omslag av något slag. Vet inte riktigt vad det heter. Och sen satt tejpen ovanpå det rosa. Det dumma med det hela var att tejpen fäste inte på det rosa. Så när vi kom hem lindade jag bort lite av det rosa och fäste tejpen där jag ville ha den. 

Resan hem gick bra. Jag och tjejerna sov från Stockholm till Mjölby. Det var skönt. Men hade lite ont i nacken när jag vaknade. Från Mjölby och hem satt jag bak hos tjejerna och underhöll dom. Gav dom lite milkshake och gotte (godis).
Den allra sista biten hem var dom allmänt rastlösa, så då sjöng jag några barnsånger med rörelser för dom.

 

Återhämtningen

Linnea vaknade till en kort stund på uppvaket. Var sen vaken på väg upp till avdelningen. Pappa och Ebba fick en chans att hälsa på henne innan dom åkte iväg till hotellet där dom skulle sova på natten.

För mig blev natten först lite nervös. Tryggheten i sambon var nu inte längre på andra sidan rummet. Så jag satt och kollade först runt lite på nätet. Tittade sen lite på tv, tills jag kände att jag var trillräckligt trött för att somna direkt.

Linnea vaknade till ett par gånger vid 23 och 24. Frågade efter pappa och Ebba. Ville ha lite vatten. Natten var rätt lugn. Hon fick bl.a. morfin i dropp. Det jag vaknade av hela tiden var när någon av droppmaskinerna pep. Antingen för att batteriet var slut eller att medicinen var slut. Linnea sov så gott i sin säng. Men var lite orolig för att hon skulle vakna av pipet.

Igår återhämtade hon sig riktigt fort. Morgonen var lite gnällig. Men sen vid lunch var hon riktigt pigg. Så då bestämde smärtteamet att sköterskorna kunde sänka morfinet till 0,5ml/timman. Vi märkte ingen skillnad på ändringen av morfinet. Tyckte nästan att hon blev gladare och piggare när vi drog ner på smärtstillandet. Dessutom sa hon själv till att hon ville komma upp till mig. Gnällde ingenting när jag lyfte henne. Då blir man glad. Det ger självförtroende
Varje mål mat vi erbjöd henne åt hon med nästan lika stor aptit som hon har annars.

Senare på kvällen kändes det som att Linnea var så pigg och glad att man började ställa in sig mer och mer på att åka hem redan på söndagen. Det kändes lite som att man började sitta av tiden. Men det var ju just morfinet som var hållhaken. Så vi pratade med en sköterska om att vi ville plocka bort morfinet helt. Den bästa tidpunkten för det var på kvällen för att kunna ha natten som backup. Ifall det inte gick att ta bort det helt, så gick det att köra igång morfinet igen under natten. Det skulle vara jobbigt om hon fick morfinet bortplockat och att hon reagerade lagom när vi var på väg hem. Det skulle ta ca 5 timmar innan man skulle märka om hon blev gnällig och inte klara smärtan utan morfin.

Operationsdagen

Dagen med stort D. Linneas tur att genomgå en lårbensoperation. Konstigt nog har hon klarat sig undan några benbrott. Trots att hon lärt sig att stå och till och med lärt sig gå med lära-gå-vagn. Jag som mamma är mäkta stolt över henne. För snart två år sen, trodde jag att båda tjejerna skulle hamna i rullstol utan någon möljighet att kunna gå ett enda steg. Men än en gång har jag blivit överbevisad. En bra överbevisning.

Vaknade rätt tidigt. Vi fick gå och äta i omgångar för att inte Linnea skulle se att vi satt och åt. Kändes inte rättvist att hon inte fick äta något. Medan vi glatt satt och åt både yoghurt och macka som hon gillar mycket.
Sen var det i stort sett bara att sitta och vänta på att Linnea skulle rullas in på operation. Sköterskorna hade sagt runt klockan tolv. Innan operationen ville dom på avdelningen att hon skulle ha duschat en gång till. Eftersom inte tejpen uppe vid porten var helt tätt, fick vi duscha området vid benen bara. Hon blev nästan lika ledsen denna gången hon skulle duscha. Fast det blir smidigare och smidigare med allt som har med läkarvården att göra i och med att man nu kan prata med dom. På något sätt håller dom sig lite mer lugna och man kan förvilla dom lite mer och ge dom uppgifter som att hålla saker åt en t.ex.

Började bli rastlös när klockan passerat tolv. Gick ett par gånger ut för att höra om sköterskorna hade hört något från op om när det var Linneas tur. Fick första gången besked om att operationen innan hade dragit ut på tiden, Andra gången skulle dom kolla hur mycket som var kvar av den operationen.
Men sen så var det Linneas tur. Strax efter ett var det dags. Från början var det meningen att jag skulle följa med Linnea ner till operationen. Men jag kände att jag absolut inte var redo för det. Men samtidigt vill jag gärna vara där som stöd för henne. Känna att jag klarar av det. I höst kommer jag nog inte undan längre. Ted har följt med alla andra gånger ner till sövningen. Han tycker det är rätt jobbigt med att lämna ifrån sig barnen i händerna på operationspersonalen. Det kan ju faktiskt gå fel med narkos och liknande.

Operationen höll på att bli inställd precis innan L skulle in. Det var visst något barn som inte andades el något sånt. Ted brukar vara rätt fåordig när han ska förmedla saker som händer.
Sen blev det en lång och orolig väntan. Var oroligare denna gången än vad jag var när Ebba opererades. Var väl liter mer lättad att operationen skulle bli av så Ebba inte skulle ha så ont längre.
Linnea var ju ändå pigg och inte speciellt gnällig.
Under tiden operationen pågick var vi andra och fikade och inhandlade div. ätbart.
Eftersom ingen från uppvaket hörde av sig på flera timmar (läs evighet) trodde vi att läkaren skulle räta ut det andra benet med när han ändå var igång. Vi hoppades väl på både ock. Bägge för att slippa åka och göra det andra benet snart igen. Det ena för att det blir smidigare att ha henne hemma efter sjukhusvistelsen. Både när det gäller att sköta henne och få plats i vagnen och även i bilstolen.

Det hade varit lite bökigt under operationen. Hon hade förlorat 1 dl blod. Ingen fara där. Men där benet var som mest kurverat (sen födseln) fanns det ingen märghåla att få ner spikarna i. Så han fick helt enkelt göra en egen. Jag förstår inte hur man kan lyckas genomföra en sån här unik och känslig operation. Unik kanske den inte är. Men väldigt känslig i alla fall. Trycker man dig för tjocka spikar, kan benpipan sprängas sönder. Snacka om pilligt och svårt jobb. Tur att det inte föds så många oi-barn per år då. Endast 5-10 st.

Efter operationen var det jag som fick sitta på uppvaket och vänta på att sömntutan skulle vakna upp. Det tog nog en timma. Rätt behagligt att bara sitta där och läsa tidningar och vänta på att hon är redo för att åka ner till avdelningen.


Resan till Stockholm

Jaha! Då blev det bara att ställa in sig på att åka till Stockholm. Inte så kul kanske. Men vad hade man att välja på.
Det blev en stor konflikt hemma. Ted tyckte att jag och Linnea skulle åka upp själva med sjuktransport (ambulans). Kände inte alls att jag var redo och förberedd på det. Bröt ihop ett par gånger hemma. Andra gången hörde jag hur dom andra hemma pratade om att det var smidigast att Ted stannade hemma med Ebba.
Teoretiskt sätt skulle jag nog kunna klara av det. Men verkligen inte mentalt. Har för det första inte klarat av att vara med under någon sövning. Har inte provat heller. Är rädd för hur jag skulle reagera. Vill inte bryta ihop inne i operationssalen.

Väl uppe i Stockholm var det lugnt en stund. Vi fick installera oss på dubbelrummet hela familjen blev tilldelade första natten. Innan har det funnits en familjevåning. Har nog skrivit om den tidigare. Nu har dom avskaffat den. Så då fick jag en smärre panikattack när jag ringde och frågade om avdelningen Linnea skulle skrivas in på kunde boka ett rum åt oss på fam.vån. . Jaha, tänkte jag. Då får jag åka upp dit själv i alla fall då. Men sen ringde avd. tillbaka (i torsdags em)  och sa att vi fick alla sova nere på avdelningen en natt, men att dom sen skulle hjälpa oss att hitta ett alternativt boende för resterande nätter. Oro, ångest och förtvivlad. Tror nog att alla fick sova här nere tack vare att det var få patienter inskrivna och att jag grät i luren när jag ringde.
Var verkligen helt uppriven då.

Linnea fick ett emlaplåster på sin port-a-cart. Tror det stavas så. Personalen skulle lite senare sätta en nål där för droppets skull. Men först blev det lite mat och sen duscha. Duschningen gick hyfsat. Alltid skrik. Det är nog inte så kul att ligga på en brits med brutet ben som gör ont. Men denna gången skötte vi duschningen helt själva. Ebba satt som åskådare. Tror hon var rätt nöjd med att få sitta i vagnen denna gången. Hon hade sin period i vintras.
Sen fick hon på sig en alldeles för stor rock. Tror den var i storlek 120. Så hon drunknade i den.

Sen följde jag med Linnea bort till ett provtagningsrum lite längre bort i korridoren. Där skulle en sköterska sätta nålen. Det gick väl så där. Linnea panikskrek i omgångar. Så det var bara att hålla sig lugn och finnas där för henne. Vet ju att det egentligen inte gör ont. Men hon var rätt rädd att det skulle göra det troligtvis.
Jag blir inte jätte berörd när man hamnar inte en sån här situation där jag vet att det egentligen inte gör ont. Utan det bara ligger rädsla bakom skriken.

Jag är glad att Ted till slut förstod varför jag ville att han skulle följa med. Vet inte om jag hade klarat den psykiska pressen med allt vad en sjukhusvistelse innebär.
Är själv lite rädd för läkare och sjukhus. Men det går rätt bra när det gäller barnen och inte en själv konstigt nog.

Båda tjejerna somnade gott i sina sängar sent om side. Det blev en lite annorlunda nattning denna fredagskväll.
Själv sov jag lite oroligt. Vaknade några gånger bl.a. för att sängen jag sov i var rätt oskön.

Röntgen

Efter att vi vaknat och försökt pilla i Linnea lite frukost som bestod av yoghurt och macka och även lite banan. Åkte vi mot Eksjö akutmottagning. Medan jag och Linnea låg kvar i sängen, kom svärmor och Otto. Vi hade bett dom att passa Ebba medan vi åkte in med Linnea.
Annars brukar vi åka till Jönköpings akut. Men eftersom vi har så kass erfarenhet av både röntgenavdelningen och akuten drar man sig för att åka dit. Så nu tänkte vi ge Eksjö en chans att visa vad dom är kompetenta till. Har aldrig varit där förut. Då det kunde ju knappast bli värre än vi upplevt innan.

När vi kom dit var det väldigt lugnt på akuten. Tomt på den lilla parkeringen som rymde ca 10 bilar.
Allt gick väldigt smidigt i Eksjö. Vi kom dit. Fick sitta i ett rum ett tag. Linnea fick ett lugnande/muskelavslappnande medel. Just för att röntgen sen skulle gå smidigt och att hon inte skulle rycka så mycket.
Efter en stund när medicinen hade börjat verka, fick vi gå till röngen.

Så underbar personal. Pratade först och främst till Linnea. Hon fick ligga på britsen under kameran. Dom drog inget i hennes ben. Bara lät henne vara. Ted höll i det "friska" benet när två av tre bilder skulle tas. Men det var allt. Jag stod på ena sidan och höll henne i handen.
Skillnaden på Eksjö och Jönköping var att dom ändrade kameran helt efter vad det var för bilder som skulle tas. Dom flyttade ingenting på Linnea. Inte alls som i Jönköping där dom började med att lyfta Ebba i det benet som hade gått av igen. Klart det var en pärs att genom gå röntgen. Mest för Linnea, men även för mig som har varit med om några dåliga omgångar röntgen innan.
Men Eksjö och personalen där fick MVG av hela familjen. Vi sa även till dom där att Jönköping borde åka till Eksjö för att lära sig hur man ska göra och även hantera barnen. För det kunde dom verkligen där. All credit till dom.

Sen fick vi sitta rätt länge i ett rum i väntan på bilderna som sen skulle länkas upp till ALB. För att läkaren här skulle titta på dom och sen bedömma om det skulle opereras nu eller kanske inte alls. Det var en lång väntan. Vi väntade bara 2 timmar. Men det kändes som en hel evighet. Men har suttit i Jönköping och väntat från 9.30 till 16 en gång. Med undantag från en lätt läkarundersökning och röntgen. Så klart mycket kortare tid i Eksjö denna gången.

Svaren kom och det visade sig att vänster lårben var av. Jag trodde det var högt upp på benet. Men det var mer i mitten på lårbenet. Då kanske det inte gjorde något att vadden jag la om hamnade lite för långt ner.
Operation skulle bli av dagen efter (idag fredag). Inte alls vad jag hade ställt in mig på. Trodde tidigast efter helgen eftersom det var ont om operationstider just nu.
Denna helgen som vi skulle fira Carro. Mamma skulle komma och bo hos oss och min andra syster M med familj skulle komma på lördagen. Jag hade även lovat att jag skulle baka tårtor till kalaset. En till Neo och en till Carro. Men det får bli till en annan dag. Tårta kan man äta när som helst.

Så det var bara att bege sig hem och börja packa.

Linneas tur el otur

I onsdags eftermiddag var det Linneas tur att bryta lårbenet. Eller otur kan man också säga. Märkte direkt att detta var mer än bara ont. Hon slutade inte gråta. Det var ett annat sorts gråt med. Lite mer hjärtskärande på något sätt. Gav henne alvedon direkt och kände lite på benet för att lokalisera vart brottet kan ha blivit. Vänster lårben var det. Ted och jag hjälptes åt att vaddera det. Lite svårt var det. Är inte riktigt haj på det än. Fick lite alvedon till sen. Låg i dubbelsängen och vilade lite. Låg bredvid henne. Varje gång hon ryckte till sträckte hon ut armen mot mig. Så jag fick ligga nära och hålla henne i handen. Mysigt men jobbigt att hon hade så ont. Hon ville inte äta och helst inte dricka heller.

Hoppas jag kommer ihåg rätt. För jag är väldigt duktig på att förtränga saker fort. Särskillt sånt som känns jobbigt. Lite senare sen kom Ola och Carro med "lille" Neo. Skön kille det där. Linnea flyttades ut på kuddar i soffan. Hon tyckte det var lite jobbigt först. Mycket ryckningar som resulterade i mycket tårar och skrik.
Men efter lite godis och glass somnade hon på plats. När gästerna hade åkte hem och vi skulle gå och lägga oss, flyttade vi in henne till vår säng. Jag fick en smal bit att sova på. Ont i kroppen hade jag när jag vaknade.
På kvällen ringde jag upp till ALB (Astrid Lindgrens barnsjukhus) för att fråga hur vi skulle göra med Linnea. Vi vet ju sen innan att bryter dom sig, är det planerat att det ska bli operation med spikinsättning.
Dom här på ALB sa att vi skulle åka in och röntga henne. Men under morgondagen (i torsdags)
Linnea somnade gott mellan oss i sängen och sov hela natten. En god natt sömn behövs efter att något sånt händer. Och när man vet vad som väntar en dom närmaste dagarna.

Nämen Ebba

När jag stod och pratade med en eventuell marsvinsköpare i telefonen såg jag att Ebba stod på knäna mot en uppochner vänd plastback. i deras rum. Sen gjorde hon någonting väldigt otippat. Hon hävde sig upp lite till på backen för att sen ställa ner den ena foten i golvet. Jag hoppas att hon skyndar långsamt. Hennes smalben är så pass böjda att jag tror att hon kommer bryta sig om hon belastar för mycket.
Har inte lust för att åka upp till Stockholm snart igen för att operera henne. Och innan sommaren dessutom. Från början var det meningen att både Ebba och Linnea skulle operera smalbenen raka nu under våren. Helst tidigt i april. Men besöket i Stockholm drog ut på tiden. Så nu tycker vi det är för sent att göra det. Så nu väntar vi till efter sommaren istället.

Min helg - blivit moster


Vaknade i lördags av att Carro hade skickat ett meddelande att hon trodde att förlossningen var på g. Det blev några sms skickade. Vid sju åkte hon in på förlossningen. Sen blev det en lång väntan och lite oro innan man fick höra av dom. Vi misstänkte att bebisen hade bajsat i fostervattnet, så då blev man nervös för det och hur den skulle må.
Vid kl 13 fick sambon ett mms från bror Ola att det hade blivit en pojke. Jag och Carro har hela tiden trott att det varit en tjej. Så tji fick vi. Men han är otroligt söt och framförallt frisk. könet har egentligen inte stor betydels. Man får ta det man får.
Neo föddes 11.28 den 16:e maj. Stora killen vägde hela 4185g och var 53 lång. Lite skillnad mot mina små pluttingar när dom föddes.

På söndagen gick jag och tjejerna bort till Carro och Olas hus. Hade med mig Shiva. Eftersom dom nyblivna föräldrarna skulle åka hem redan dagen efter förlossningen fick dom även tillbaka sin hund. Sen hjälpe jag till lite och städa. Svärmor och O var redan där och hade städat mer än halva huset. Så hjälpte til och plocka undan lite saker och torkade av bord och tog hand om disken. Det gick lite lättare att hjälpa till när tjejerna sov middag.
När sen familjen kom hem från BB var huset helt städat och maten stod på bordet.
Jag fick äran att hålla i honom och även byta en bajsblöja. Det var lite bökigare än jag hade väntat mig. Är inte så van vid att bajs samlas under pungen. Sen när ungen inte vill ligga still heller och helst skulle vilja ligga på sidan, blev allt mycket krångligare. Men det gick efter lite bök. Jag har nog haft det rätt bra med barn som har varit stilla mycket. Särskillt vid blöjbyte och påklädning. Det lär säkert bli fler gånger, så man lär säkert vänja sig vid ett livligt barn med.

Det var min helg det. Fullt ös nästan hela tiden. Kul har det varit. Dels för att jag blivit moster igen och dels för att man haft att göra och varit social hela dagarna.
Nu ska jag gå ut och så lite morötter, rädisor, sallad och persilja. Sambon tjatar så på mig. För jag får det aldrig gjort.

Min lördag

Känns som man har varit igång i full hastighet nästan hela dagen idag. På morgonen efter frukost tog jag med mig Akilles och promenerade bort till till Ola och Carro. Skulle hämta Shiva. Varför är en annan historia, som kommer senare.
Efter lunch tog jag dom sovande tjejerna i vagnen och fick även sällskap av en grabb bort till Carro och Ola. T och den andra grabben kom strax efter oss.
Dags att göra rent hos marsvinen igen. Tyckte jag gjorde det nyss. Men det var i söndags förra veckan. Medan jag gjorde rent, kelade grabbarna med marsvinen. Dom blev riktiga hajjare på att på upp dom i famnen. Fick även hjälp med rengörning av några burar. Riktigt duktigt gjort.
Sen var det till att traska hem igen. När vi kom tillbaka var det glasstajm. Båda tjejerna satt och smaskade piggelin. Kladdigt men gott!

Tjejerna satt sen en sväng i sandlådan och lekte med grabbarna och pappan. Gunga hanns också med.

Glömde en sak. Innan lunchen skulle T klippa gräset. Satt vid datorn en sväng. Hör plötsligt ett panikskrik ute från altanen. Det var från Linnea. Trodde att hon hade skadat sig. Nej, det hade hon inte. Saken var den att hon såg hennes pappa åka gräsklippare. Det är hennes nya last. Åka åkgräsklippare. Ebba är lite mer avvaktande. Hon diggar inte det helt. Men hon kanske upptäcker att det inte är så farligt om hon också får åka några gånger. Men tror vi kommer att få ett helvete med Linnea i sommar. Det kanske inte alltid passar att hon kan åka med sin pappa.

Vi gick lagom in till tjejerna skulle äta middag. Dom fick äta före oss eftersom vi skulle äta pizza senare på kvällen. 
Läggningen gick hyffsat. Vällingen i sängen samtidigt som jag läste en saga. Sagan är nog rätt viktig för tjejerna nu. Dom ber om den. Men det är svårt att läsa när både Ebba och Linnea pratar samtidigt. Men dom brukar tystna efter några sidor. Efter att T varit inne hos dom ett par ggr efter jag sagt god natt, somnade dom. Redan vid halv åtta. Det är tidigare än vanligt. Nio brukar det vara annars. Hua!

Sen blev det hämtmat för oss andra. Till Schlagerfestivalen serverades det chips av olika dess slag och cola.
Jag blev ensam kvar vid omröstningen. T somnade i soffan när låtarna spelades.
Kul att Norge vann. Och väligt tråkigt att Marlena kom så långt ner i listan. Då blir det kval nästa år igen då. Tycker att Marlena gjorde ett bra framträdande och det är en kanonlåt. Synd att inte resten av europa tyckte det.

Dags för potträning?

Tidigare ikväll när tjejerna badade säger helt plötsligt Ebba färdig. Det är första gången hon säger till att hon inte vill bada längre. Så fort hon blivit tvättad och fått på sig blöja och pyjamas, så bajsar hon. Ja, ja, tänkte man. Det är ju ett tag sen hon gjorde det.
Men nu när man tänker efter och lägger ihop ett och ett. Verkar det lite som att hon kände att hon behövde göra nr 2 och inte ville göra det i badkaret. Kan det vara en ren tillfällighet eller är det så att hon börjar bli mer och mer medveten?!
Kanske dags att köpa hem pottor åt tjejerna. Framförallt Ebba som ibland säger till att hon vill ha ny blöja.
Behöver synkronisera med dagis också. Så vi gör samma både hemma och på dagis sen. Först blir det bara på skoj hemma. Sen i sommar mer på allvar.

"Telefon"

Skulle titta till tjejerna medan jag lagade mat. Linnea satt och lekte med en hund och en traktor. Ebba såg jag inte först. Så klev in ett steg i deras rum.
Där satt Ebba nedanför hyllan med ett trähyreshus som tillhör brios järnväg. Hon höll den intill örat och hörde att hon sa några oförstårliga ord. När hon fick syn på mig, tog hon bort huset och pekade på det och sa Ola. Sen sa hon även Cavvo. Förstod direkt att hon menade att hon pratade med Ola och Carro.
Det är så roligt nu när dom har börjat leka riktiga lekar.

Gjort idag

Lämnat tjejerna på dagis - Gick så där. Eftersom jag bar in Linnea till matbordet började hon gråta när hon förstod att jag skulle gå. Hon ville att jag skulle sätta mig på stolen bredvid henne. Det är bättre att fröknarna hämtar tjejerna i kapprummet istället.

Städat - Har plockat och fixat här hemma idag. Känner mig riktigt nöjd. Har även bytt lakan i nästan alla sängarna. Tog hand om disken medan sambon dammsugade. Plockat bort tyget på en lära-gå-stol, som verkligen behöver tvättas. Dessutom ska vi ställa undan den i väntan på en annan bebis som ska ha den.

Ringt AF - Har ringt och uppdaterat om jobbsökningen. Var lite orolig för att jag skulle ha gjort för lite. Har ju "bara" ringt runt till ett antal företag och frågat om timvikariat, sökt tre jobb via af och fixat i ordning mitt cv på af´s hemsida. Det fanns massor som saknades. Så nu finns den tillgänglig.
Men han på AF sa att det gått och väl räckte med det jag gjort. Ska även ringa A-kassan i början på nästa vecka. Ang. ett kvälls"jobb" jag ska börja med efter sommaren. En bisyssla tror jag det räknas som. Ska berätta mer om det när allt är klart.

Återfunnen hund

Grannens hund är återfunnen. När vet jag inte. Men när jag körde förbi där i dag vid lunch, var hunden och resten av "flocken" ute i trädgården. Vad skönt att veta att den är hemma igen.

Ögonläkaren

Idag har Ebba och Linnea varit hos ögonläkaren på Ryhovs sjukhus i Jönköping. Vi skulle vara där vid åtta, så det var till att gå upp tidigt. Tidigt för mig är innan halv sju. T och jag gjorde oss i ordning. Gick sen in och väckte tjejerna. Två små sömndruckna brudar. Dom fick välling, sen blev det påklädning för att sen åka direkt mot Jönköping. Hoppas inte tjejerna hann bli hungriga innan lunchen idag på dagis. Dom fick ju frukost 1 timma innan dom egentligen brukar äta.

Ögonläkaren tjejerna har, är mycket trevlig och pratar så man lätt förstår vad hon menar.
Först var det Linneas tur. Hon fick göra några olika tester så läkaren kunde se Linneas ögon när hon vred på ögonen åt vänster, höger, upp och ner. Vet inte riktigt vad hon kollade efter.
Sen fick hon ögondroppar. Dropparna vidgar pupillen. Man märkte på Linnea att hon tyckte det var lite obehagligt när hon började att se suddigt. Gnällde och verkade allmänt rastlös med.
Ebba fick göra samma tester som Linnea. Men Ebba är inte lika talförd och öppen som Linnea. Så när hon skulle titta på en tvskärm med några svartvita bilder, sa hon ingenting. Hon sa heller ingenting när det visades en anka, kanin och får. Men tror hon sa att det var en kisse när den visades. Linnea sa betydligt mer. Men hon är lite mer framåt och inte lite blyg som Ebba.
Ebba tyckte det var obehagligt när hon skulle droppa i dropparna i ögat på henne. Hon slog med armen och var på väg att börja gråta. Linnea frustade lite när hon droppade i dropparna. Men sen var det inget förrän dom började verka.

Vi fick vänta ca 30 minuter innan vi fick gå in igen för att göra några fler tester. Båda tjejerna klarade det galant med.
Resultatet av mätningen visade att Linneas brytningsfel vuxit bort som det ska göra på så här unga barn. Friska som handikappade. Alla barn har brytningsfel fram till två års ålder. Det är normalt.
Ebba däremot hade lite brytningsfel kvar på vänster öga. Men det behövdes inte göras något åt nu.

Oddsen för att Linnea och Ebba ska få glasögon är rätt stor. Jag är närsynt och har brytningsfel. T har brytningsfel på ena ögat. Har man OI så är det större risk för att man kan bli närsynt och få brytningsfel. Näthinnan är tunnare och håller inte emot när ögat växer vilket gör att man får ett avlångare öga. Då får man ett brytningsfel.
Så skulle tippa på att om några år, har nog både Ebba och Linnea glasögon. Något som jag från början har räknat med.

Saknad hund?

Igår kväll när jag skulle släppa ut Sudden genom altandörren hör jag någon ropa och vissla. Hörde först inte vad det var som ropades. Sen hörde jag något som lät som gummi el möjligtvis kummin el dyl. Grannen som bor bortanför järnvägen har en hund. Så jag för modar att det var några ur familjen som var ute och letade efter hunden. Hörde mamman, hon hade ett samlat och starkt rop medan dottern lät mer uppjagad och lite stressad.
Det första jag tänkte på när jag förstod att hunden troligtvis var borta. Var järnvägen. Vet att hunden har hoppat över staketet och kommit in på vår tomt. Då måste den passera först järnvägen och sen en ganska traffikerad väg, för att komma till vår trädgård. Vågade inte gå ut och titta vid järnvägen ifall den skulle ligga där.
Öppnade dörren vid ett flertal tillfällen för att höra om dom fortfarande letade. Och det gjorde dom. Hörde ropen i skogen. Tror pappan hade tagit en tur med bilen för att leta efter den.
Jag hoppas verklgien att dom hittade hunden eller att han självmant kom tillbaka.
Uppdaterar om jag ser att hunden har kommit tillbaka.


Motionscyklat

Det var ett tag sen jag cyklade nu. Trots att jag kände mig lite vissen idag med huvudvärk och trygg över ansiktet. Har druckit en hel del under dagen, känner mig lite piggare nu, men fortfarande lite påverkad.
Måste bli bättre på att ta hand om mig. Dricka mer vätska. Särskillt nu när det är varmare ute och solen skiner.

Här kommer i alla fall dagens resultat:
Fat burn programmet
1 mil
26,57 minuter
172 kalorier

Tänkte cykla en "sväng" i morgon kväll med.

Grymt impad...

är jag av "Timbuktu" man skulle kunna tro att han är inredare inte musiker. Sitter och tittar på Roomservice. Så himla fint han har fixat hemma hos hans kompisar. Riktigt mysigt och hemtrevligt. En helt klart stor förbättring.
Fast i och för sig gillade jag inte tvbänken. Den såg lite för skabbig ut. När Timbuktu kom in med en massa grenar som han inte ens visste vad det var, tänkte jag: vad håller han på med. Men efter lite fix och fej, så blev det riktigt bra.
Gillar det färgglada han har piffat deras rum med. Helt klart lyckad inredning.

Samma visa

Ikväll är det samma visa igen. Middagsluren är kortad till en timma. Ikväll öppnades altandörren för att det ska bli lite svalare. Båda tjejerna lades vid halv åtta. Nu en timma senare är dom fortfarande vakna. Vi åt lite sent idag. Tror kl var halv sju. Som vanligt åt båda en stor portion. Så ingen tänkte att dom är väl hungriga.
Nu när vi har provat att lägga dom liiiite tidigare, ha svalt rum och kortat ner sovtiden på dagen, så verkar det inte vara tillräckligt ändå. Utan det är samma visa som dom senaste nätterna. I alla fall för Linnea. Ebba har faktiskt somnat lite tidigare än Linnea. Men på tok för sent ändå.
Så nu har dom fått lite välling. Tror Ebba har somnat. Linnea ligger där inne i sin säng och ropar på Ebba, samt plurrar en massa som man inte förstår.
Allvarligt talat tror jag att jag blir galen snart. Varför kan inte Linnea somna?


Finns det någon där ute som har haft samma problem? Hur löste ni det?

Omtänksam

Här om eftermiddagen när vi skulle äta middag, så la jag två skedar jämte Linneas tallrik. Linnea tog en sked, då tänkte jag att jag ger den andra till Ebba. Men då tar Linnea "sin" sked och sträcker ut den mot Ebba och ropar hennes namn. Ebba ler och tar emot skeden. Det var första gången jag har sett den omtänksamma gesten.
Man kanske har påverkat barnen något positivt i uppfostran.
Ebba kan nog vara rätt generös hon med. Dom brukar ge varandra leksaker och hämta nappar till varandra och dyl.
Mina små busfrön!

Huvudvärk

Vad tänkte jag på när jag hängde ut tvätt igår. Jag är ju pollenallergisk. Det är ju den värsta perioden att hänga ut tvätt för mig. Varför tänkte jag inte på det. Men förhoppningsvis kanske det inte märks så mycket. Men visst kliar det lite ögonen och näsan rinner. Men det gör det ju annars med.

Strax innan jag skulle gå och lägga mig igår fick jag jätteont i huvudet. Vid tinningarna. Drack lite saft ifall det beror på att jag druckit för dåligt. Sov bra i natt. Men i morse när jag vaknade kändes det som ett tryck mot ansiktet. Särskillt vid kindbenen. Som att man inte har sovit något på länge. Vet inte vart detta kommer ifrån.
Kan det bero på all inre stress jag gått och burit på. Eller så är det helt enkelt helt vanlig huvudvärk. Tog två panodil och ett glas saft. Har känt ett illamående komma och gå.
Det är så tråkigt när man jagar upp sig för minsta lilla. Försöker hitta en orsak till varför man känner som man gör.

I morse innan vi åkte till dagis, borstade jag håret på tjejerna. Både Ebba och Linnea fick varsin tofs och två hårspännen till luggen. Så söta så. Tyvärr tänkte jag inte på att ta kort på dom. Fick göra om tofsen när vi kom fram till dagis, för dom hade kasat med huvudet mot bilstolen. Fröknarna tyckte dom var så söta. Vi får väl se om dom har tofs och hårspännen när jag kommer och hämtar dom i eftermiddag.

Nu ska jag ta och vila lite. Måste få bort min huvudvärk.


Yes!

Marlena gick vidare. Gött! Då har man en stor anledning att titta på lördag också. Det brukar vara rätt segt. Men rätt okej.
Man får väl fulsova i soffan när det är dåliga bidrag.
En av mina favoriter gick även vidare, Malta.

Nu är det dags för sängen! Natti natti!

Strul vid läggning

Sen innan helgen har framförallt Linnea varit väldigt strulig att lägga. Det spelar ingen roll hur tidigt eller sent man försöker lägga henne. Det spelar heller ingen roll om man läser saga, märkte jag ikväll. 
Ebba förvånade mig väldigt ikväll. Hon skrek hysteriskt så fort jag la henne i sängen och sa att hon skulle sova. 
Tycker det är alldeles för sent att somna kl 21 när man ska upp kl 7 och gå till dagis. 
Det känns lite som att man har provat allt för att få dom att sova senast kl 19,30 som dom egentligen behöver göra. 
Har tänkt och tänkt på detta "problemet" och jag vet inte riktigt hur jag ska lösa det. 

Första teorin var att dom kanske hunnit bli för trötta så dom inte kunde slappna av och somna för det. En annan teori var att dom sov för mycket på dagis, 1½ timma från kl 12,15 till 14. Men jag tror inte att det är det heller. 
Sambon har nog kommit på en enkel lösning på problemet. Att det är för varm i deras rum när dom ska sova. Vi får testa den teorin några kvällar. Om inte det funkar, så blir det neddragning på middagsluren till 1 timma istället.

Vad har ni för rutiner på era 2-åringar. Sover dom fortfarande middag? Hur länge sover dom då? När går dom och lägger sig på kvällen? Vad har ni för kvällsrutiner? 

Idag för tre år sen...

hände det som inte fick hända. Min morfar gick bort. Och omstädigheterna kring hans bortgång var inte stilla och harmoniska. Utan snarare relativt snabbt men ändå smärtsamt och skrämmande.
Fick beskedet av mamma någon dag efter. Jag hade nyligen träffat min sambo då. Var hemma hos honom i Hogstad den helgen det tragiska hände. Mamma ville egentligen inte ringa och berätta det när jag var där, för hon ville inte förstöra min helg. Men jag är glad för att hon ringde i alla fall. Fast det var svårt för mig att sörja, eftersom allt var nytt mellan T och mig då och man tyckte väl till viss del att det var pinsamt att gråta öppet. Fast sörja kan man ju göra på flera sätt.

Mamma var relativt samlad i luren. Hon hade väl redan gråtit av sig en hel del under tiden och berättat det för mina systrar. Det var svårt att ta in allt hon sa eftersom det kom som en chock. Helt oväntat. Visst hade han blivit gammal. Han var ändå strax över åttio år. Men relativt frisk. Han hade klarat av en ändtarmscancer med stomipåse som resultat. Men glad och pigg för övrigt. Under dom sista åren hade han haft känningar av kärlkramp som han fått medicin för.

Dagen då det hände hade mormor och morfar suttit på balkongen och druckit sitt 11 kaffe. Solen strålade på himmelen och morfar var pigg och glad som han alltid brukar vara. Sen var det dags att gå bort till affären för att handla. Morfar satt utanför och väntade medan mormor gick in och handlade. Tror morfar satt på en bänk och pratade med några andra gubbar.
Efter en kort stund kom det in en tant till mormor i affären och sa att morfar hade trillat ihop. Han hade slagit i huvudet i asfalten och fått ett sår. Ambulans tillkallades. Men morfar Stig var nog redan borta då. Borta för alltid. Han hade fått en hjärtinfarkt. Kärlkrampsmedicinen hade han fått sluta med pga att den slog ut något annat som han hade problem med. Så det var totalstopp i hans kärl. Vet inte när han dödsförklarades om det var på plats eller inne på sjukhuset. Det var någon utanför affären som försökte göra hjärt och lungräddning på honom. Men till ingen nytta. För morfar var redan bortom all räddning. Min morfar, min älskade morfar som vi barnbarn haft så roligt ihop med. Vilka sommarminnen vi haft. Badturerna till Långasjön och Mörtsjöåsen. Alla hyss vi gjorde tillsammans. Till mormors förtret.. Det enda mormor fick med sig hem den dagen var en påse med sönderslitna och blodiga kläder.
Förstår att hon inte ville gå och handla i den affären på ett bra tag.

Jag kommer alltid minnas dig morfar Stig. Du fattas oss!

Jägarmästarinnan

Nu får man börja att se upp när man öppnar ytterdörren och altandörren. För nu har min katt Tindra börjat dra hem döda möss och åkersorkar. Tror det är åkersorkar i alla fall. För dom är rätt stora.
Jag tycker inte att det är äckligt eller så. Men hundarna brukar vara väldigt snabba med att klippa den döda musen utanför dörren. Det är där emot inte så mysigt. Det är inte för intet man avmaskar sina djur.
Än så länge är det bara Tindra jag har sett komma med möss. Vi har ju två katter till som är rätt duktiga på att jaga med. Russin som fyller 12 år i år går inte av för hackor heller. Trots att han är stor och rätt klumpig med. Så han måste ha en rätt bra teknik med andra ord,

Förmiddagstankar

Har redan varit uppe i ca 3 timmar. Så morgon lär det ju inte riktigt vara än. Det var så mysigt i morse. Medan jag gjorde i ordning mig, hörde jag Ebba vakna till i sin säng. Efter en liten stund hör jag henne ropa, mamma, mamma. Ja-a svarade jag tillbaka. Det är så kul när man kommer in i deras rum och man ser två (oftast) glada barn i sina sängar. Idag fick jag väcka Linnea. Hon har kommit in i någon period där hon inte ska sova före 21 på kvällen. Vet inte riktigt varför. Kan det vara så att hon blir för övertrött och inte kan somna för det. Måste nog ringa dagis och säga att tjejerna får sova sina 1½ timma idag istället för 1 timma som var tänkt från och med idag. Tror inte det är för lång middagslur som är problemet. Utan att dom ska lägga sig 19 istället för 20, som dom vanligtvis gör. Risken är att det bara blir ännu värre om dom sover mindre dagtid.

När jag lämnat tjejerna gick jag in till en annan avdelning för att städa den. Det är inte lätt att städa när det står ett antal barn i vägen och ska titta vad man gör. Men det löste sig det med. Det blev lite bökigare och tog längre tid. Men städat fick dom i alla fall.

Så nu är jag hemma igen och har rastat hundarna och ätit frukost. Ska väl ta en promenad med dom sen.
Känner att jag borde göra en rokad (felstavat kanske) här hemma. Men man ska ha energi för det med. Det är mycket som borde fixas ordning. Storstädningar som kylskåpsrensning samt urtorkning, sätta upp vägglampor och hyllor i tjejernas nya rum. Sen är det det tråkigaste kvar. Det vardagliga, plocka undan, diska, damma, dammsuga och  torka golven, Jag säger bara bläääää! Skulle lätt anlita någon för hushållsnära tjänster.
Fast tror innerst inne att det är allt sittande vid datorn som får mig att både tappa lusten och även tappa energi och bli trött.

Sköna söndag

I lördags var det verkligen inget tipp topp väder. Lördagen spenderades hemma hos svärmor. Sambon hjälper svärmor att bygga altan. Större delen av dagen spenderades inomhus för oss mammor, små barn och gravid. Kul att du hängde med Carro! Kul att ses A! Ett smärre kaos uppstod när två av åtta hundar råkade i slagsmål senare på dagen. Stackars L som hamnade i B´s gap. Hoppas han klarade sig utan några skador. Hunden B är alltid inblandad i dom slagsmål som uppstår. Tror inte att han mår så bra.

Söndagen spenderades mestadels hemma. Lagade lunch, som vi bjöd O och Carro på. Spagetti och köttfärssås. Sambon fick äta själv efter oss. Kan man inte passa tider, så blir det så.
När tjejerna sovit middag skulle det klippas gräs. Linnea blev så glad när hon fick följa med och åka gräsklippare.



Sen åkte jag, barnen, Carro och O in och handlade lite som saknades till grillningen. Plus lite annat med. 
Tjejerna busade som vanligt i vagnen inne i affären. Dom blir så uppspelta. Konstigt!
Tjejerna åt mest potatiskroketter, verkar inte som att dom gillar kött när det ligger för sig på tallriken.
Annars äter dom kött.
Tyckte även att vår altan såg allt för tråkig ut. Så jag bestämde mig för att piffa upp den lite.



Lite mer somrigt blev det. Tror egenligen stenarna ska ligga i rabatten el dyl. Men jag har valt att ha dom på altanbordet så länge. Vi får se om dom får stanna kvar där eller flytta ut till blommorna istället.







Dejt!!

Någon kväll i veckan frågade jag min kära sambo om vi kunde gå på dejt. Han såg lite fundersam ut. Vaddå dejt? Vi har ju varit tillsammans i över 3 år nu. Tyckte att vi behövde göra kvällen lite speciell. I tankarna i alla fall. I fredags gick dejten av stapeln. Så först åkte vi och handlade god mat och sen åkte vi och köpte massor lösgodis och hyrde film.
Tjejerna fick vara med och käka mat med oss. Revben, grillad kyckling, potatissallad och diverse annat.
Efter att tjejerna lagt sig blev det kex, ost och vin. Mumsigt.! Under tiden vi åt det tittade vi på Rallybrudar. En rätt så bra film. Men tyckte inte riktigt att Eva Röse passade in kläd och stilmässigt i den tidsepoken. Det tog ett tag innan jag fattade att det var på 60-talet filmen utspelade sig. Det kanske är jag som är lite bortkollrad.
Några godisbitar fick vi i oss också. Men det mesta sparades till lördagskvällen.


Byte av bloggnamn

Har valt att byta en viss del i mitt bloggnamn. Syrrans sambo tyckte att det inte riktigt stämde med verkligheten. Han hade sagt till Carro så här: Men dom har ju inget rörelsehinder.  Speciellt inte Linnea. Vill hon ta sig fram till något så gör hon det.
Så istället för Mamma till tvillingtjejer med rörelsehinder. Så heter nu min blogg Mamma till tvillingtjejer med OI.
OI betyder ostrogenisis inperfekta. På svenska betyder det medfödd benskörhet. Något som dom alltid kommer att få leva med. Men det är inget vi längre direkt sörjer. Utan gläds åt alla utvecklingar och framgångar tjejerna gör.

Systrarna bus...

sitter just nu och äter makaroner och köttbullar. I ren syskonanda bjuder dom varandra på sin mat. Antingen ge i handen eller lägga i den andras skål. Sen tittar dom på varandra och gör en sån där riktig busmin till varandra.
Man kan ju bara tänka sig hur det kommer att bli när dom blir lite äldre. Och framförallt tonåringar.


Skulle vilja...

Gå och klippa mig i någon halvlång tuff frisyr där lugg ingår. Men jag har en virvel mitt i pannan. I hårfästet alltså. Så det kan bli lite svårt. Men tycker det ser bättre ut med lugg än uppsatt. Skulle även vilja färga det i någon ljus färg. Få upp lite lyster.

Sen skulle jag även vilja skaffa mig nya glasögon. Har länge funderat på att beställa tid för en synundersökning. Och sen beställa glasögon från nätet. Men tycker det är pinsamt att be om att få resultatet från undersökningen med mig hem. Det känns som att det säger ju allt vad jag tänker göra. Vem vet, optikerna kanske inte bryr sig egentligen. Det kanske är bara jag som tror det. Men glasögon är rätt så dyrt i butik. Mycket billigare på nätet.

Är så himla trött på att se ut som en grå mus. Mitt utseende säger absolut ingenting. En alldaglig mamma som inte lägger många minuter på sitt utseende. Så vill jag egentligen inte att det ska vara. Nu menar jag inte att sminka upp sig och hålla på. Men jag vill se fräsch ut nu till sommaren.

Sola solarium någon enstaka gång. Är inte bekväm med det. Obekvämt och svettigt. Dessutom är det ju inte hälsosamt heller. Men en gång kanske, för att få en grundbränna inför sommaren. Känner mig så blek och glåmig. Är ingen person som gärna sitter långa stunder i solen. I så fall måste jag göra någonting samtidigt. Blir rastlös illa kvickt. I o med att tjejerna är i skuggan blir det att jag är där med. Alltså ingen solbränna där inte.

Blir det bra med pengar i slutet av maj eller helst tidigare, så ska jag beställa tid hos en frissa till att börja med. Tror a-kassan kommer nästa torsdag. Hoppas, hoppas!!!

Jobb = ont i ryggen

Idag när jag var och jobbade fick jag skitont i ryggen. Jag böjde mig ner och så bara gjorde det svinont. Den jag jobbar för har ryggskott. Jaha, tänkte jag, då var det min tur nu.
Men så allvarligt är det nog inte. Det gör svinont i svanken och ryggskott är det nog inte. Man kanske skulle be om lite massage ikväll. Men risken är väl att sambon säger att han har ont jämt i ryggen och axlarna. Ska nog ta och bearbeta honom.

Sjukhuset

Idag har jag, sambon, Ebba och Linnea suttit på Ryhov halva dagen. Idag var det nämligen dags för deras medicinering som dom får var fjärde vecka. Medicinen ska få skelettet att bli tätare och starkare och dessutom få skelettet att orka växa.
På morgonen var jag och städade en timma på ett dagis. Så T fick fixa med tjejerna medan jag var borta. Kom hem och käkade lite frukost, sen var det bara att åka iväg till Jönköping.

Väl på sjukhuset tog det nästan en halvtimma innan båda droppslangarna var tillkopplade till tjejerna. Själva proceduren tar inga tider. Utan det är en väntan innan dom börjar som tar tid. Fattar inte varför dom inte kan vara lite snabba.
Linnea gnällde lite idag när nålen sattes. Annars brukar hon gapskrika. Ebba klagade mest. Skrek lite mer än Linnea.
Sen lekte vi lite på golvet och fikade. Tjejerna åt soppa och grahamspannkakor till lunch. Oj, vad dom åt. Trodde inte dom skulle gilla den maten. T och jag åt baguette med köttbullar och rödbetssallad.

Efter lunchen var det dags för middagslur. Annars brukar dom sova 1½ timma. Nu vaknade dom redan efter 50 min. Så dom var inte glada när dom vaknade. Tror Ebba låg konstigt el något i vagnen. Så det var nog därför hon vaknade.

Denna gången hade dom använt något konstigt att fästa nålen med. Det var jättesvårt att få bort från huden. Så då blev det mycket skrik och Linnea fick till och med en blodutgjutelse på ett ställe. Sånt är inte roligt.

Eftersom dom får in mycket vätska i kroppen, kissar dom otroligt mycket. Blöjorna är alltid fulla vid varje byte fram till morgonen  efter.

När vi var klara med allt på sjukhuset åkte vi först till Jula. Sambon skulle ha handskar och jobbarbyxor. Sen åkte vi till A 6. Har haft min telefon inlämnad på lagning. Strul med joysticken. Så nu fick jag tillbaka den i nytt skick. Nice!


Motionscyklat

Det var nog inte bra att jag hade en vilodag igår. Kände att det var riktigt jobbigt att kliva upp på cykeln idag. Men jag gjorde det. Än så länge har jag inte slarvat med träningen. Utan cyklat de dagar jag har bestämt mig för.
När jag cyklade ringde svärmor för att prata om jobbet jag ska på i morgon. Ska jobba några timmar för en som har ryggskott. Så större delen av tiden på cykeln pratade jag även i telefon. Kanske inte så praktiskt. Men det gick faktiskt lite lättare och man tänkte inte så mycket på att det var jobbigt.

Valde även idag fat burn programmet

1 mil
24,34 min
174 kalorier

Eventuellt kanske jag cyklar 5 km till om en stund. Är riktigt taggad nu. På något sätt mår jag mycket bättre, både fysiskt och psykiskt. Jag får mer gjort här hemma och är gladare och orkar med griniga ungar.


Stokke stolar

Tror inte jag har visat tjejernas "nya" stolar här i bloggen. Vi fick köpa dom till ett reducerat pris eftersom butiken vi köpte dom i hade kombinerat två olika färger på stolarna. Har för mig att det var så att dom bara hade en stol kvar av vardera färg. Då ville dom göra någon annorlunda av det. Här kommer resultatet.



Dom passar inte riktigt in i vårt kök. Men billigt pris och det märket säger man inte nej till.

Cupe cake

Igår fick jag för mig att jag skulle baka lite. Sagt och gjort, så satte jag igång med att baka muffins el cupe cake som det också kallas. Det blev choklad cupe cakes med mini marschmallows i blandat. Som frosting hade jag marängsmörkräm.
Marschmallowsen som jag hade blandat i steg på något sätt upp till ytan och smälte sönder helt. Jag hade hoppats på att dom skulle stanna i mitten och vara lite sega och kletiga. När jag gjorde frostingen råkade jag misslyckas lite till en början. Man skulle ställa en skål i en kastrull med sjudande vatten. Upptäckte att det var lite för mycket vatten, så när jag skulle hälla ut lite, råkade det hamna lite i det som var i skålen. Så det var bara att kasta ut det. Nästa omgång gick riktigt bra med. Har aldrig gjort den innan. Så man var lite osäker till en början.
Dekorerade med några mini marschmallows.
Linnea ville inte sova, så hon fick också vara med och smaka på det goda resultatet.


Dagens outfit (tjejernas)

dagens outfit 6/5

Body från Gekå´s, jeans från Åhléns


dagens outfit 6/5

Body från Gekå´s, byxor från Lindex (stjärnserien), strumpor ärvda

Kläderna är lite smutsiga eftersom dom vill äta själva och dom precis ätit mellanmål

Har gjort

Tvätta - KLART
Dammsuga - KLART
Torka golven - KLART
Disken - KLART
Bädda sängen- KLART

Allt klart som jag tänkt göra idag. Nu ska jag hämta tjejerna på dagis.

Tacksam!!

Idag är jag tacksam för:

Träningen
Att jag äntligen har orkat ta tag i min träning. Känner mig otroligt laddad och peppad att fortsätta.
Känns som jag har fått mer självförtroende.

Städningen
Idag har jag dammsugat och torkat golven. Har även börjat ta tag i all tvätt jag ligger efter med.
Så alltså är jag tacksam för att jag tog mig i kragen och satte igång med det.

Barnen och dagis
Är så tacksam för att det går så bra och lämna på dagis. Och att personalen gärna ställer frågor när det gäller tjejernas hantering. Känns tryggt och bra.

Husvagnen
Pratade med sambon förut. Det verkar inte helt kört och skaffa husvagn. Men tydligen har swedbank blivit hårdare med att låna ut pengar. Till viss del förstår jag dom.


CV

Ringde runt till några företag här i Nässjö för ett tag sen, och frågade om dom hade något behov att timvikarier. Givetvis hade dom fullt nu fram till efter sommaren. Vilket jag borde ha förstått. Men blev inte så besviken. Men företagen tyckte ändå att jag skulle lämna in mitt cv, inför hösten. Det är ju oftast en del som börjar plugga eller hittar andra bättre jobb. El så går folk i pension.

Men på något sätt orkar jag inte ta tag i det. Mitt cv är färdigskrivet, bara att skriva ut och lägga i kuvert el plastficka. Men just den sista biten med att skriva ut det och sen åka till butikerna för att lämna det, känns på något sätt jobbigt. Vet inte riktigt varför jag inte tar tag i det. Är inte direkt blyg av mig och har inga problem med att prata med människor jag inte pratat med innan.
Får helt enkelt bestämma mig för att jag ska skriva ut kopiorna ikväll och sen lämna iväg dom på fredag. I morgon sitter vi nämligen på Ryhov (sjukhus) hela dagen med tjejerna.
Inget CV = inget jobb

Åt skogen med semesterplanerna

Blev så besviken igår. Har hela tiden trott att vi skulle prata med banken för att se om vi kan låna upp på huset för att kunna köpa en husvagn. Men nu verkar det som att sambon inte ens tänker försöka prata med banken. Alla mina tankar på vad vi ska hitta på för roliga saker i sommar är lika bra radera ur minnet.
Hade tänkt att vi skulle ta några dagar i Västervik, sen Gamleby på campingplatserna där. Hade även tänkt att åka upp till Christinas och svärfars torp några dagar. Visst kan man väl låna stuga. Men det är tre ggr så dyrt att hyra stuga som att hyra en campingplats.

Tjejerna ska vara lediga från dagis i fem veckor i sommar. Hela juli plus den veckan dom fyller år. Jag vill inte bara sitta här hemma och glo hela dagarna. Tror ingen i familjen vill det heller egentligen.
Det är svårt att hitta någon annan lösning på boendefrågan i Västervik och Gamleby. Mamma bor i en 2:a. Så där är det omöjligt att sova för en familj på 6 personer som vi är ibland. Dessutom känner man sig inte så självstädning som man skulle vilja vara när man bor hos någon annan.

Får prata vidare med sambon ikväll om hur han tänker ang. husvagnen och hur vi ska lösa semestern istället. För semester ska vi ha. Det har jag bestämt.

Massa att göra

Idag skulle min att göra lista bli hur lång som helst. I eftermiddag kommer nämligen en tjej från LSS omsorgen på hembesök. Även hon kommer från Västervik. Vi har till och med hos samma dagmamma när vi var små. Lite roligt när man träffar på folk här i Nässjö som man känner till från Västervik.

Vi ska diskutera om vilken hjälp vi skulle tänaks behöva. Just nu känns det som ingen hjälp behövs. Det som troligtvis ska diskuteras är väl om jag kan bli personlig assistent till tjejerna under perioderna när tjejerna inte kan vara på dagis pga operation och rehabtid. Men det återstår att se hur det blir med det.

Idag ska jag i alla fall ta tag i all smutstvätt som har samlats på hög. Det är några dagar sen jag tvättade nu. Tror det var innan vi åkte till Stockholm. Fast då tvättade jag upp allt som var smutsigt.
Sen ska jag dammsuga och ev. torka golven med. Ta hand om disken och bädda sängar.
Det är ju inte kungen som kommer på besök. Men jag vill gärna ha fint här hemma när man för en gång skull får besök.

Motionscyklat (igår)

Det verkar som att det var lite strul med bloggen igår. Tog lång tid innan det skrivna inlägget  hamnade på bloggsidan. Så då gick det inte att pinga heller. Så det är därför jag skriver detta idag och inte igår.

Bestämde mig för att cykla 1½ mil. Eller försöka orka det i alla fall. Efter bara några kilometer kändes det otroligt jobbigt. Trodde aldrig att jag skulle orka x antal kilometer till. Samtidigt som jag cyklade tittade jag på slutet av äntligen hemma. Sen började house. Det är klart lättare om man tittar på något intressant samtidigt som man cyklar. Då blir det inte så jobbigt.
När jag hade passerat 5 km kändes allt lite lättare. Sen var det bara att cykla på.

Dagens resultat med fatburn programmet:

1,5 mil

35,21 min

250 kalorier


Innan jag gick och la mig gjorde jag 50 situps med. Gjorde först 20, sen vila, sen 10 till, vila, 10, vila, 10. Viloperioderna var kanske 5 till 10 sekunder.

Idag blir det vilodag. Tar väl en promenad med hundarna eller lite skojträning med eyetoy (ps 2) play 2.


Teckningar från dagis

Det är så kul när man nu börjar få uppleva att tjejerna får med sig saker hem från dagis som dom har gjort. Först var det pappersägg med äggskal på. Sen var det sått gräs med en kyckling i. Och nu dessa fina teckningar som dom har målat. Även fast det inte direkt föreställer något, så är dom ändå så fina. Det svåra är ju dock vad man ska göra av det. Men kommer nog på något tids nog. Fina är dom i alla fall.


Så godissugen

Bara för att jag har bestämt mig för att vara lite nyttigare och avstå ifrån godis fram till helgen i alla fall. Så är godissuget värre än någonsin. Men än så länge har jag inte fallit för frestelsen, trots att vi har en del godis hemma. Känner mig otroligt stark och peppad. Kanske var det det fula ansiktskortet som jag tog på mig själv här om dagen som fick mig att inse att jag måste göra någonting. Inte för att jag ser stor och pluffsig ut i ansiktet direkt. Visst dubbelhaka har jag. Men jag är långt ifrån ensam om det. Men kände mig helt enkelt genom ful. 
Igår cyklade jag en mil och idag har jag riktat in mig på att cykla minst 1 mil till. Får se om jag kanske tar 1½.  
En grej som jag har kommit på som funkar riktigt bra på mig. Det är att ställa in sig redan på dagen att man ska cykla på kvällen. Då blir det inte att man försöker hitta på en massa bortförklaringar till varför man inte ska cykla.
Så det ska jag fortsätta med att göra.


bilden är lånad av karamellkungen

Duktiga Linnea sätter ihop meningar

Hela 22 månader gammal har hon nu sagt två stycken fyra ords meningar. Den första kom för några veckor sen. Då sa hon Nitus (min katt kallas så) kom sitta här. I eftermiddags i tjejernas rum kom det en till. Då sa hon Oliver gå lägg dig.
Min kära syster lyckades även lära Linnea säga faan idag med. Hon svor åt sin sambo. Det snappade Linnea upp rätt snabbt. Men hon sa det bara en gång. Så förhoppningsvis säger hon det inte igen.

Ebba håller sig fortfarande till tre ordsmeningar som mest. Tycker även det är duktigt gjort. Känns som att dom är tidiga med att sätta ihop så långa meningar.

Vet ni vad som sägs om vad barn "ska" kunna i ordväg runt 2-års åldern? Jag har ingen aning.
Har inte läst så många mamma tidningar eftersom tjejerna inte följer det "perfekta" mönstret.

Pysseldag - måla och lägga pärlplattor

Är fortfarande hemma hos Carro och O. Tjejerna sitter just nu och ritar en teckning i bläck. Carro hade inga kritor eller färgpennor dom kunde låna ut. Men bläck funkar nästan lika bra det.

Medan jag gjorde lunch (våfflor med sylt och grädde) fick tjejerna sitta och lägga pärlplattor med moster Carro.
Linnea klarade dom små pärlorna galant och även sätta dom på piggarna. Det enda var väl att hon försökte trycka dit dom lite hårt, så pärlan fastnade på fingret. Tycker det är duktigt av en 22 månaders att klara det.
Ebba satt mest och kände på pärlorna. Men satte även hon dit några pärlor på piggarna. Ebba tryckte lika hårt, så pärlan fastnade på fingret.
Detta var helt klart en rolig grej. Funderar på att köpa lite större rörpärlor till dom som till födelsedagspresent. Tror iof att det är tre års gräns på pärlorna i o med att dom kan stoppas i munnen. Men har inte tänkt at lämna dom själva när dom pärlar. 
Jag hoppas att mina barn bli riktigt pyssliga av sig när dom blir större. Det lutar väl lite åt det hållet. Då blir mamman glad.

Fryser

Vet inte riktigt vad det för fel på min kropp. Jag fryser. Har ingen feber. Så vida inte 35.5 räknas som feber. Skulle inte tro så. Sitter hos Carro med jackan på mig. Ute är det ruggigt väder. Det har regnat och allmänt kyligt.
Undra om det är någon förkylning på g. Ebba och Linnea är hemma från dagis idag. Dom hade feber igår. Men feberfria nu på morgonen. Tog tempen på dom igår em. Den visade uppåt 40 grader i öronen. 1½ timma senare låg den på 37,6 hos båda. Då hade dom inte fått någon alvedon. Mycket märkligt. Hoppas man inte blir deckad nu om några dagar. Fast å andra sidan är det bättre att skiten kommer ut och man blir frisk snart igen.

Motionscyklat

Idag fick jag ta mig lite i kragen för att komma upp på cykeln. Men jag gjorde det. Kände mig rätt fokuserad. Idag SKA jag göra det. Denna veckan ska jag vara duktig. Har tittat på godiset här hemma många gånger. Men faktiskt inte tagit en enda bit. Avstod dessutom en prinsesstårtebit hemma hos svärfar idag. Ebba och Linnea åt och även sambon. Men jag tog bara en slät kopp kaffe. Många pluspoäng till mig. Jag har känt mig otroligt stark idag. Trots ont om snus och godis som har legat framme. Läskande tårta och hunger. Men denna dagen är snart till ända och jag tar en dag i taget.
För nu är jag jävligt trött på att se ut som en svullen ko. Ingenting är snyggt på en, kläderna sitter som skit, håret bara hänger och nu när det är vår, är jag ständigt osminkad eftersom jag lider av pollenallergi. Hamnade lite off topic. Men summa sumarum är i alla fall att jag vill gå ner i vikt.

Dagens resultat är:
1 mil
24,54 min
174 kalorier

Valde programmet fat burn

Bilder från planteringsdagen


Försov oss

Både jag och sambon försov oss idag. Eller mest sambon. Jag vaknade strax innan sju. T vaknade lite tidigare. Skulle tippa på att han redan skulle ha varit på jobbet då. Det verkar inte som det var någon större panik, för han stressade inte iväg direkt.
Tjejerna och jag kom faktiskt till dagis i tid. Det gäller att vara effektiv. Linnea ropade glatt dagis när jag tog fram ytterkläderna. Ebba verkade också glad att få åka till dagis. Då blir man glad som mamma, när barnen är uppspelta för att åka till dagis.

Vid matbordet inne på dagis vinkades det hej då. Tror båda sa hej då med. Är inte riktigt säker. Det var så skönt att gå därifrån och ingen av barnen grät. Det var ett tag sen någon grät när dom lämnades på dagis.

Men dagen verkar vara en bra dag idag. För jag har ätit frukost, lagt ut annons på blocket ang. marsvinen, plockat upp alla leksaker som barnen har dragit ut i helgen, plockat iordning i trädgården. Ska sen bort till syrran och göra rent hos marsvinen och förhoppningsvis hinna med att klippa klorna på alla vuxna. För om det nu är någon som vill ha dom, så känns det bra om dom se någorlunda bra ut. Fast dom säljs även otrimmade. Vilket känns så där. Men, men...

Graviditet = förbjudet att klaga

Blir så jävla förbannad på folk som hela tiden säger att man inte får klaga när man är gravid. Har hört ett otal ggr att graviditet inte är någon sjukdom. Det må så vara. Men kan säga så här. När man är mitt uppe i det och man är x antal kilo större, ryggen värker och det känns som halsen ska binna upp. Då mår man varken psykiskt eller fyskiskt bra. 
Nu så här över två år senare. Så minns jag knappt hur ont i ryggen jag hade. Hur svårt det var att sitta upprätt på en vanlig köksstol. Hur illamåendet fick mig att må piss. Eller hur svårt det var att hitta en skön sovställning.
Det är lätt för äldre och barnlösa människor att sakna förståelse för detta och hela tiden påstå att klagar du så är du en vek och känslig person. Alla ska väl ha rätt att få beklaga sig. Visst har man själv valt att bli gravid, om det är planerat vill säga. Men att inte få uttrycka sig om hur man mår och känner sig, känns rätt visset.  
Givetvis får vem som helst välja själv hur mycket man orkar lyssna på. Men tycker man ska visa förståelse för de som vill klaga och vill ha medkänsla.
En del går igenom en gravidit med stor möda och stort besvär medan andra dansar på moln. Det är ju inget man direkt väljer själv hur man mår medan man är gravid. Det är ju ens kropp som bestämmer det.

Vad anser ni?  Har man rätt att klaga eller ska man hålla tyst och lida i sin ensamhet?

Skulle gärna vilja höra vad ni anser om detta. Har länge gått och stört mig på detta ämne.


Heldag ute + ny träningsmetod för Ebba

Idag har familjen haft en heldag hos svärmor/mamma/farmor och O.
Där har vi fikat, lekt i sandlådan, gungat, lekt på filt, påbörjat ett altanbygge och till sist grillat. Vädret har varit kanon. Har försökt att sola mellan blöjbyten och jagande på Linnea. Som för övrigt har kommit på att man kan hasa fram på rumpan överallt. Det blev inte mycket egentid alls idag. Som tur fanns det andra mycket snälla människor på plats som kunde "avlasta" lite. Kände direkt att Linnea kommer vi få jaga i sommar. Ebba tycker det är otäckt att åla i gräset. Så det får vi träna lite på.

Ebba har kommit på en rolig grej man kan göra i soffan. Det går ut på att sätta henne med magen mot ryggstödet i soffan, på knäna. Sen hjälper jag henne lite genom att hålla under rumpan. Då använder hon armarna och benen för att resa sig upp. På det sättet tränar hon både armar och lårben och dessutom belastar hon benen när hon står i soffan. Ett roligt alternativ är att man låter henne "klättra" upp på ryggstödet för att titta ut genom fönstret.
Ebba tyckte det var riktigt roligt och skrattade mycket. Så det kommer vi göra hemma med.
Man får kombinera nytta med nöje.


Ska det här verkligen få hända

Var inne på expressen webbsida och hittade detta hur kan sånt här få hända? Lider verkligen med Moas familj.


Min perfekta dag = idag

Vaknade strax innan åtta. Lite lagom sovmorgon för mig. Skönt när tjejerna sover längre än till halv sju.
Sen blev det frukost. Tjejerna gladdade mest med sin. Yoghurt och macka. Vet inte men tjejerna verkar vara inne i någon konstig period där dom äter lite dåligt. Speciellt frukost. Tror dom har någon utvecklingsfas.

Sen åkte T iväg till Östergötland på en snabbvisit. Då tog jag och packade ihop skötväskan och tog på tjejerna, för att sen promenera iväg till syrran och O. Svärmor och O kom dit samtidigt. Först lekte tjejerna och delvis jag på golvet i köket. Båda tjejerna var pigga och glada. Inget gnäll förrän hungern gav sig tillkänna. Syrran hjälpte till och servade vid matbordet. Torkade av dom och dyl.

Det tog max 5 min för tjejerna att somna ute i vagnen i deras trädgård. Det brukar nästan aldrig vara några problem med att få dom att somna efter lunchen.
Plockade undan lite i köket, för att sen kolla runt på nätet och lite andra bloggar. Skrev även blogginlägget - rapport från Stockholm del 2. Tabbade mig lite. Hade blivit utloggad från denna sidan (visste inte detta). Sparade inlägget som utkast. Men hälften av det jag skrivit sparades inte. Det var bara att räkna till 10 och skriva om det igen.

En stund innan tjejerna vaknat fikade vi på altanen. Var lagom varmt och skönt till en början. Men sen blev det alldeles syrefattigt och kokhett. När tjejerna vaknat fick dom saft. Allt fikabröd var nästan slut.

Fixade lasagne till middag. Alla åt som hästar. Det tar på krafterna att vara ute och leka.
Var och köpte penséer, lobelia och ett par tomatplantor i Nässjö här om dagen. Som jag planterade i tre hängamplar. Bild kommer i morgon. Tjejerna satt på en filt bredvid och lekte till en början. Men Linnea upptäckte att man faktiskt kan förflytta sig på rumpan även ute. Så hon drog iväg från gräsmattan nedanför altanen, ända bort till grusgången där vår buss står. Uppskattningsvis kan det vara ca 20 meter. Pappan fick gå och hämta henne. Sen lektes det med dom tomma krukorna och spaden. Tills Linnea upptäckte att man faktiskt kan ta sig till baksidan också där sandlådan finns. Tog Ebba i vagnen och gick och hämtade Linnea som inte hunnit ända fram. Sen satt vi tre och lekte där en stund. Stundtals lekte dom där själva medan jag kollade vad dom andra i familjen hittade på.
Två uppfann saker i en bil och en pappa klippte gräset.

Både Ebba och Linnea fick åka med pappan på åkgräsklipparen. När Ebba fick syn på mig ville hon inte åka mer. Men Linnea gillade det skarpt. Hon åkte en runda runt i trädgården. Skulle tippa på att hon kommer att hänga med i sommar sen när gräset måste klippas ofta.

Eftersom tjejerna blivit ganska så sandiga blev den en snabbdusch. Snabb och snabb vet jag inte. Men dom duschade själva i alla fall. Ständigt osams om vem som ska ha duschslangen. Lite jobbigt men ändå gulligt. Båda har ett temprament som heter duga.

Lite välling på det och sen lite pulmicort. Lite gnäll en stund, men sen så somnade dom gott.

Medan jag satt i vår säng och vek tvätt kom sambon in och vi pratade en stund om sommaren och lite ditt och datt. Blir inte så ofta att man tar sig tid och prata om allt och inget. Det blir mest prat om praktiska saker.

Cyklade sen 1 mil. Nu sitter jag här och tittar på X-men och bloggar. Ska väl ta och gå och lägga mig strax.

Summa summarum kan man väl säga att jag har lärt mig att göra barnen delaktiga i det man gör. Kunde plantera helt utan avbrott tack vare att dom fick vara med och leka med jag höll på med. Har även lärt mig att hålla mig till tåls med saker jag egentligen skulle vilja göra än att sitta på golvet. Min (egen) tid kommer också. Dagen blir så mycket roligare och bättre om man alltid har det i bakhuvudet. Man blir mindre stressad och irriterad och uppskattar tiden man har med barnen istället.

Idag är jag tacksam för...

Släkten - För att dom är så hjälpsamma och allmänt trevliga att umgås med.

Solen - trots att jag känner av allergin, är vädret övervägande bäst. Man lbir så pigg och glad av detta vårvädret.

Barnen - Mina små underbara charmtroll. Pigga och friska busfrön.





Motionscyklat

Ville egentligen inte cykla ikväll. Men eftersom vågen visade mer än jag hoppats på, kände jag att jag var tvungen att ta tag i motioneringen igen. Att jag aldrig kan få rutin på detta. Tänk vad nice om man bara gjorde saker utan att behöva tampas med vad hjärnan tänker. Då skulle jag inte äta godis, dricka läsk, troligtvis inte snusa heller. Jag skulle motionera regelbundet. Och gladeligen med.
Hoppas inte detta låter för knäppt.
Funderar på att lägga upp ett en veckas schema och med klockslag med. Så det verkligen blir av.  Har kommit på att den bästa tiden på dygnet för mig att träna är efter att tjejerna har lagt sig. Så efter kl 20 helt enkelt.
Skulle även vilja variera träningen lite. Den enda variation jag har nu är de olika programmen man kan välja på cykeln. Det kan ju bli trist i längden.
Ska även lägga till 40 sit ups varje kväll med. Har så degig mage. Det sitter väl i sen tjejerna föddes.

Ni kanske har några bra tips på hur man kan variera sin träning. Hur gör ni hobbymotionärer? Och ni andra med för den delen. Behöver alla tips och råd man kan få. Vill få bättre kondis och få bort min degiga mage.

Dagens resultat med cykelprogrammet rolling:

1 mil
24,28 min
187 kalorier

Rapport från Sthlm A. Lindgrens barnsjukhus del 2

Tjejerna sov gott i resesängarna trots ny miljö. Vi gick upp vid sju tiden. Käkade lite frukost i den gemensamma matsalen.
Kl 8.30 var det mätning och vägning. Båda tjejerna blev misstänksamma när vi gick in i mät- och vägrummet. Det kan ju hända något farligt. Men så farligt var det ju inte. Det blev lite gnäll och gråt. Men det gick över rätt fort.
Ebbas resultat: 70 cm lång, 8700g. Hon sträckte ut benet riktigt bra. Då är det bäst att passa på att mäta fort.
Linneas resultat: 72 cm lång, 10600g. Tror hon hjälpte till rätt bra med. Pappan tog hand om den mätningen.

Vid kl 10 fick vi träffa två sjukgymnaster. B-M och A. A är ny på OI-teamet. Men gud så bra och trevlig han är. Han kan verkligen ta både föräldrar och barn. Leker fram resultat hos barnen. Det enda som behövs är bara lite mer erfarenhet. Han är verkligen kanon. Han lyssnar och svarar sen så man förstår. 
Först mätte dom höfterna, benen och nere vid foten. Sen armarna. Båda tjejerna är rädda om sina armar på något sätt. Varför vet jag inte. Men dom gillar inte att bli fasthållna. Så då var det bara att leka fram ett resultat där med. Göra barnen delaktiga i mätningen. Har haft svårt för att träffa B-M innan. Har inte gillat hennes attityd. Men nu börjar det arta sig. 

Strax innan lunchen fick Ebba och Linnea någon sorts medicin som skulle få dom trötta. Tror det är någon form av smärtstillande som gör att dom blir trötta också. 
Efter lunchen var det dags att sova middag, precis som hemma. 

Medan tjejerna sov middag var det dags för dexa mätning. Det är en bentäthetsrötgen. Det krävs man ligger helt stilla i flera minuter. I denna ålder är det helt ogenomförbart. 
Förra gången fick vi traggla i över en timma med att få dexan att funka. Dom sov i vagnen innan, men så när vi skulle lägga ner dom på britsen vaknade dom och kunde inte ligga still. 
Den här gången gick det klart mycket bättre. Dom fick högre dos av smärtstillande och sen var dom naturligt trötta också. T fick ta hand om dexa mätningen i tisdags. Han har mer tålamod. 
Det var en glad och energisk mamma som gick där ifrån efter en kvart. 
Goda resultat blev det också av mätningen. Linnea hade ökat från 71% till 85% och lilla Ebba hade också ökat från 62% till 71%. Medicinen dom får en gång i månaden ger verkligen resultat.

Kl 14 skulle vi träffa Dr E. En helt underbar och fantastisk läkare som jobbar på rätt ställe. 
Eftersom Ebba blev väckt för att vi skulle träffa E. Linnea med för den delen. Men Ebba blev skitsur och grät och gnällde hela tiden vi var inne hos doktorn. E kände och klämde på tjejerna och mätte huvudomfånget med. 
Dr E visade tjejerna tillväxtkurva. Som såg f.ö såg bra ut enligt E. Jag hoppas ju på att dom ska växa ikapp. Men det kommer dom ju knappast göra.

När vi var klara på sjukhuset tog vi bilen till solna centrum. Där gick vi i några affärer och käkade kebabtallrik på en av restaurangerna. 
Väl tillbaka på familjevåningen åt tjejerna köttbullar och makaroner. Sen var det dags för tjejerna att sova för natten. Dom somnade rätt fort och utan så mycket protester. Mamman blev mycket glad för det.
T och jag tittade på bed time stories på vår nya lilla bärbara dator. Ljudet var för lågt och man såg inte så bra på skärmen. Det glänste och hade sig. Så vi ska titta på den igen hemma på tv någon kväll. Dessutom somnade jag mitt i filmen. Till filmen blev det givetvis godis och cola.



.

 


RSS 2.0