Återhämtningen
Linnea vaknade till en kort stund på uppvaket. Var sen vaken på väg upp till avdelningen. Pappa och Ebba fick en chans att hälsa på henne innan dom åkte iväg till hotellet där dom skulle sova på natten.
För mig blev natten först lite nervös. Tryggheten i sambon var nu inte längre på andra sidan rummet. Så jag satt och kollade först runt lite på nätet. Tittade sen lite på tv, tills jag kände att jag var trillräckligt trött för att somna direkt.
Linnea vaknade till ett par gånger vid 23 och 24. Frågade efter pappa och Ebba. Ville ha lite vatten. Natten var rätt lugn. Hon fick bl.a. morfin i dropp. Det jag vaknade av hela tiden var när någon av droppmaskinerna pep. Antingen för att batteriet var slut eller att medicinen var slut. Linnea sov så gott i sin säng. Men var lite orolig för att hon skulle vakna av pipet.
Igår återhämtade hon sig riktigt fort. Morgonen var lite gnällig. Men sen vid lunch var hon riktigt pigg. Så då bestämde smärtteamet att sköterskorna kunde sänka morfinet till 0,5ml/timman. Vi märkte ingen skillnad på ändringen av morfinet. Tyckte nästan att hon blev gladare och piggare när vi drog ner på smärtstillandet. Dessutom sa hon själv till att hon ville komma upp till mig. Gnällde ingenting när jag lyfte henne. Då blir man glad. Det ger självförtroende
Varje mål mat vi erbjöd henne åt hon med nästan lika stor aptit som hon har annars.
Senare på kvällen kändes det som att Linnea var så pigg och glad att man började ställa in sig mer och mer på att åka hem redan på söndagen. Det kändes lite som att man började sitta av tiden. Men det var ju just morfinet som var hållhaken. Så vi pratade med en sköterska om att vi ville plocka bort morfinet helt. Den bästa tidpunkten för det var på kvällen för att kunna ha natten som backup. Ifall det inte gick att ta bort det helt, så gick det att köra igång morfinet igen under natten. Det skulle vara jobbigt om hon fick morfinet bortplockat och att hon reagerade lagom när vi var på väg hem. Det skulle ta ca 5 timmar innan man skulle märka om hon blev gnällig och inte klara smärtan utan morfin.
För mig blev natten först lite nervös. Tryggheten i sambon var nu inte längre på andra sidan rummet. Så jag satt och kollade först runt lite på nätet. Tittade sen lite på tv, tills jag kände att jag var trillräckligt trött för att somna direkt.
Linnea vaknade till ett par gånger vid 23 och 24. Frågade efter pappa och Ebba. Ville ha lite vatten. Natten var rätt lugn. Hon fick bl.a. morfin i dropp. Det jag vaknade av hela tiden var när någon av droppmaskinerna pep. Antingen för att batteriet var slut eller att medicinen var slut. Linnea sov så gott i sin säng. Men var lite orolig för att hon skulle vakna av pipet.
Igår återhämtade hon sig riktigt fort. Morgonen var lite gnällig. Men sen vid lunch var hon riktigt pigg. Så då bestämde smärtteamet att sköterskorna kunde sänka morfinet till 0,5ml/timman. Vi märkte ingen skillnad på ändringen av morfinet. Tyckte nästan att hon blev gladare och piggare när vi drog ner på smärtstillandet. Dessutom sa hon själv till att hon ville komma upp till mig. Gnällde ingenting när jag lyfte henne. Då blir man glad. Det ger självförtroende
Varje mål mat vi erbjöd henne åt hon med nästan lika stor aptit som hon har annars.
Senare på kvällen kändes det som att Linnea var så pigg och glad att man började ställa in sig mer och mer på att åka hem redan på söndagen. Det kändes lite som att man började sitta av tiden. Men det var ju just morfinet som var hållhaken. Så vi pratade med en sköterska om att vi ville plocka bort morfinet helt. Den bästa tidpunkten för det var på kvällen för att kunna ha natten som backup. Ifall det inte gick att ta bort det helt, så gick det att köra igång morfinet igen under natten. Det skulle vara jobbigt om hon fick morfinet bortplockat och att hon reagerade lagom när vi var på väg hem. Det skulle ta ca 5 timmar innan man skulle märka om hon blev gnällig och inte klara smärtan utan morfin.
Kommentarer
Trackback
