Mamma till tvillingtjejer med OI

Idag har jag och Linnea varit med Ebba hos en specialisttandläkare i Jönköping. Det är inte bara skelettet som är skört, utan även tandbenet och emaljen. Känns lagom kul. Vet att jag mådde rätt dåligt för det när tjejerna var riktigt små.

Besökets syfte var att plasta en hörntand på Ebba, som hon hade bitit sönder på något sätt.
Dom gånger vi har varit hos tandläkaren med tjejerna, har dom blivit oroliga och nästan ledsna innan hon har ens börjat titta i munnen. Denna gången fick vi en annan tandläkare pga brådskande besök för oss och ont om tider hos den ordinarie. Dom var inte alls oroliga när vi kom in i rummet och pratade lite och fick några små leksaker att leka med.

Ebba fick ligga med rumpan och ryggen på mina ben och huvudet på en kudde i tandläkarens knä. Under undersökning började Ebba mer och mer bli missnöjd. Till slut grät hon igenom resten av undersökningen och genom hela plastningen. Det enda T-läkaren inte kunde göra var att rengöra tanden för att få plasten att fästa bättre. Så nu återstår det att se hur länge plasten sitter kvar. Annars är det bara att göra om det.
Både tandläkaren och jag sjöng några sånger under tiden Ebba undersöktes och plastades. Bla. imse, vimse, spindel wow.
Linnea skötte sig jättebra i vagnen medan vi grejade med Ebba. Hon blev lite ängslig när Ebba hade gråtit en stund. Ville komma upp till mig en gång. Men förklarade att vi snart var klara och så gav jag henne någon grej att plocka med.