Graviditet = förbjudet att klaga
Blir så jävla förbannad på folk som hela tiden säger att man inte får klaga när man är gravid. Har hört ett otal ggr att graviditet inte är någon sjukdom. Det må så vara. Men kan säga så här. När man är mitt uppe i det och man är x antal kilo större, ryggen värker och det känns som halsen ska binna upp. Då mår man varken psykiskt eller fyskiskt bra.
Nu så här över två år senare. Så minns jag knappt hur ont i ryggen jag hade. Hur svårt det var att sitta upprätt på en vanlig köksstol. Hur illamåendet fick mig att må piss. Eller hur svårt det var att hitta en skön sovställning.
Det är lätt för äldre och barnlösa människor att sakna förståelse för detta och hela tiden påstå att klagar du så är du en vek och känslig person. Alla ska väl ha rätt att få beklaga sig. Visst har man själv valt att bli gravid, om det är planerat vill säga. Men att inte få uttrycka sig om hur man mår och känner sig, känns rätt visset.
Givetvis får vem som helst välja själv hur mycket man orkar lyssna på. Men tycker man ska visa förståelse för de som vill klaga och vill ha medkänsla.
En del går igenom en gravidit med stor möda och stort besvär medan andra dansar på moln. Det är ju inget man direkt väljer själv hur man mår medan man är gravid. Det är ju ens kropp som bestämmer det.
Vad anser ni? Har man rätt att klaga eller ska man hålla tyst och lida i sin ensamhet?
Skulle gärna vilja höra vad ni anser om detta. Har länge gått och stört mig på detta ämne.
Nu så här över två år senare. Så minns jag knappt hur ont i ryggen jag hade. Hur svårt det var att sitta upprätt på en vanlig köksstol. Hur illamåendet fick mig att må piss. Eller hur svårt det var att hitta en skön sovställning.
Det är lätt för äldre och barnlösa människor att sakna förståelse för detta och hela tiden påstå att klagar du så är du en vek och känslig person. Alla ska väl ha rätt att få beklaga sig. Visst har man själv valt att bli gravid, om det är planerat vill säga. Men att inte få uttrycka sig om hur man mår och känner sig, känns rätt visset.
Givetvis får vem som helst välja själv hur mycket man orkar lyssna på. Men tycker man ska visa förståelse för de som vill klaga och vill ha medkänsla.
En del går igenom en gravidit med stor möda och stort besvär medan andra dansar på moln. Det är ju inget man direkt väljer själv hur man mår medan man är gravid. Det är ju ens kropp som bestämmer det.
Vad anser ni? Har man rätt att klaga eller ska man hålla tyst och lida i sin ensamhet?
Skulle gärna vilja höra vad ni anser om detta. Har länge gått och stört mig på detta ämne.
Kommentarer
Postat av: Carolina
Tack för inlägget!! :-D Träffade mitt i prick och var klockrent skrivet.
Postat av: Sophy - What U See Is What U Get.
jag känner att jag inte kan uttala mig förrens jag varit gravid :p
men folk som ojar sig när dom e gravida e nog folk som ojar sig i vanliga fall oxå.
Postat av: Mel@
Klart man får klaga !!
Jag hade problem med Ischias å foglossningar under båda mina graviditeter.. Å ja gnällde !!
De får man helt klart...
de e ingen sjukdom nej... Men det e åxå en påfrestning för kroppen me massa extra kilon osv osv...
=)
Trackback
