Mamma till tvillingtjejer med OI

hände det som inte fick hända. Min morfar gick bort. Och omstädigheterna kring hans bortgång var inte stilla och harmoniska. Utan snarare relativt snabbt men ändå smärtsamt och skrämmande.
Fick beskedet av mamma någon dag efter. Jag hade nyligen träffat min sambo då. Var hemma hos honom i Hogstad den helgen det tragiska hände. Mamma ville egentligen inte ringa och berätta det när jag var där, för hon ville inte förstöra min helg. Men jag är glad för att hon ringde i alla fall. Fast det var svårt för mig att sörja, eftersom allt var nytt mellan T och mig då och man tyckte väl till viss del att det var pinsamt att gråta öppet. Fast sörja kan man ju göra på flera sätt.

Mamma var relativt samlad i luren. Hon hade väl redan gråtit av sig en hel del under tiden och berättat det för mina systrar. Det var svårt att ta in allt hon sa eftersom det kom som en chock. Helt oväntat. Visst hade han blivit gammal. Han var ändå strax över åttio år. Men relativt frisk. Han hade klarat av en ändtarmscancer med stomipåse som resultat. Men glad och pigg för övrigt. Under dom sista åren hade han haft känningar av kärlkramp som han fått medicin för.

Dagen då det hände hade mormor och morfar suttit på balkongen och druckit sitt 11 kaffe. Solen strålade på himmelen och morfar var pigg och glad som han alltid brukar vara. Sen var det dags att gå bort till affären för att handla. Morfar satt utanför och väntade medan mormor gick in och handlade. Tror morfar satt på en bänk och pratade med några andra gubbar.
Efter en kort stund kom det in en tant till mormor i affären och sa att morfar hade trillat ihop. Han hade slagit i huvudet i asfalten och fått ett sår. Ambulans tillkallades. Men morfar Stig var nog redan borta då. Borta för alltid. Han hade fått en hjärtinfarkt. Kärlkrampsmedicinen hade han fått sluta med pga att den slog ut något annat som han hade problem med. Så det var totalstopp i hans kärl. Vet inte när han dödsförklarades om det var på plats eller inne på sjukhuset. Det var någon utanför affären som försökte göra hjärt och lungräddning på honom. Men till ingen nytta. För morfar var redan bortom all räddning. Min morfar, min älskade morfar som vi barnbarn haft så roligt ihop med. Vilka sommarminnen vi haft. Badturerna till Långasjön och Mörtsjöåsen. Alla hyss vi gjorde tillsammans. Till mormors förtret.. Det enda mormor fick med sig hem den dagen var en påse med sönderslitna och blodiga kläder.
Förstår att hon inte ville gå och handla i den affären på ett bra tag.

Jag kommer alltid minnas dig morfar Stig. Du fattas oss!