Mamma till tvillingtjejer med OI

• Söka jobb och fixa CV - KLART
• Vika tvätt - HALV KLART har ett par maskiner kvar
• Handla
• Plocka undan lite här hemma

Kom iväg lite senare än vi hade räknat med i måndags kväll. Syrran var här och käkade med oss på eftermiddagen. Sen packade jag ner det sista och sambon började packa ut i bilen. Tur att Carro var här och busade med tjejerna. Annars hade vi säkert kommit iväg ännu senare.

När allt var klart körde vi hem Carro till sig för att sen åka och lämna hundarna hos svärmor och O. Vi kom väl därifrån vid 20. Båda tjejerna ville gärna stanna kvar hos farmor. Blev ledsna när vi skulle sätta in dom i bilen igen. Båda fick åka i pyjamas eftersom det var dags att sova natt. Det tog inte lång tid förrän båda brudarna snusade gott bak i bilen.
Det var Ted som fick börja och köra. Jag somnade som en stock i passagerarsätet. Hade skapligt ont i ryggen och nacken när jag vaknade till. Klockan var nog tio när vi stannade första gången. Eftersom T hade börjat se dubbelt ett tag fick jag köra den sista biten till A. Lindgrens Barnsjukhus i Solna.
För det första gillar jag inte att köra i mörker och inte på vägar jag inte åkt innan. Men det gick bra. Det var inte så mycket trafik och det var rätt lätt att hitta.

Både Ebba och Linnea vaknade till när jag lyfte ur dom bilen. Väl uppe på rummet fick dom välling medan vi bäddade iordning alla sängarna. Det blev lite protester när vi (T och jag) bestämde att nu var det minsann sovdags igen. Efter en liten stund sov vi allihopa som stockar. Tror klockan hann bli ett på natten innan vi somnade.
I rummet på familjevåningen fanns det två sängar, en bäddsoffa, tv, ett litet bord, badrum med skötbord, toa, tvättställ och dusch. Helt kanon att slippa dela med andra och få ro om sig själv i en skyddad atmosfär. Där inga läkare finns och ingen sjukhuslukt. Det finns även ett gemensamt kök och matsal på våningen.
Så kanon att den möjligheten finns för föräldrar som har barn som är inlagda på sjukhuset. Kunna få vara nära sitt barn som är sjukt. Vilken trygghet det barnet måste känna. Eller som för oss kunna bo där medan vi är på kontroll på tjejerna.

• det sista i ommöbleringen är gjord
• det fina vädret m lite inslag av härligt regn
• mina barn som är så otroligt mysiga och charmiga
• trevligt sällskap och otroligt god mat.  Tack!

Längtar så efter att min sambo ska komma hem. Han har som sagt jobbat borta i Nynäshamn sen i tisdags. Det är inte jättelänge. Men tror detta var nyttigt för oss att få vara ifrån varandra och längta lite. Under tiden han har varit borta har jag möblerat om med hjälp av svärmor och O. Samt barnpassning av Carro och O. Tack säger jag till er.
Allt är inte färdigt än. Det ska upp hyllor och tavlor. Så det ser lite stökigt ut här hemma just nu. Men det blir bättre.
Passade även på att tvätta vardagsrumsmattan och vårt överkast.
Sist men inte minst så har jag lånat svärmors pro agua dammsugare. Så nu är golven och hallmattan riktigt rena.
Med andra ord så har jag haft fullt upp här hemma om dagarna. Har fixat en massa när barnen har varit på dagis och sen grejat med barnen på em/kvällen. Men det har varit rätt okej ändå att vara hemma själv med tjejerna. Så skulle sambon få erbjudande om att jobba borta fler ggr, så får han det för mig.

Nu borde sambon dyka upp när som helst. Ikväll ska vi äta köttfärspaj med grekisk sallad till. Hoppas på en mysig kväll med film, tända ljus och godis av något slag. Risken är väl att han är trött och ska gå och lägga sig tidigt.



Ebba var med en stund och gästbloggade lite

jjjjjjjjjjjjjjjjl.77777-.ko-öoou---.........ööööööööööööööööööööj,   ,n ,

• Dammsuga klart - hallen kvar - KLART
• Plocka undan så mycket som möjligt efter gårdagens ommöblering - KLART
• Ta hand om disken - KLART
• Tvätta överkast och matta - KLART
• Cykla på motionscykeln

• Dammsuga klart - hallen kvar
• Plocka undan så mycket som möjligt efter gårdagens ommöblering
• Ta hand om disken
• Tvätta överkast och matta - KLART
• Cykla på motionscykeln

• Att tjejerna somnade tidigt (20:00) utan mycket skrik
• Att svärmor och O har hjälpt mig med montering av sängstomme och sängbord och lite städning
• Att min älskling kommer hem i morgon
• Att barnen trivs så bra på dagis
• Att mitt humör har varit på topp nästan hela dagen
• Att O och Carro kom hit och tog hand om tjejerna några timmar. Ni är underbara!

...har tänkt lite och funderat över alla tänk om i ens liv. Tänk om man skulle gå och tänka på alla tänk om. Hur skulle man må då? Det skulle vara svårt att leva i nuet och gräma sig över allt man kunde ha gjort annorlunda och tänk hur det kunde ha blivit då. Har insett att det inte är någon bra idé att tänka på tänk om. När tjejerna var små tänkte jag mycket i dom banorna. Här kommer mina tänk om

Tänk om...
Jag hade väntat lite till med att bli gravid. Hade jag fått ett friskt barn då?

Jag hade stannat kvar i Västervik. Hur hade mitt liv sett ut då. Kanske lika trist och ensamt. Då hade jag ju inte fått lära känna sambon, O och L. Då hade jag definitvit inte fått lära känna älskade Ebba och Linnea

Jag inte hade skaffat hundarna. Dom som har givit mig så mycket kärlek och trygghet.

Jag hade vågat ta konflikter. Livet hade blivit lite enklare då. Jag hade inte behövt gå och bli mer och mer irriterad över saker som jag borde tagit upp

Sambon hade kunnat vara duktigare på att lyssna när jag för en gång skulle tar upp något som stör mig. Tänk vad mycket gladare jag skulle vara då. Och allt skulle kännas så mycket bättre.

Jag hade fått träffa min morfar sen sist gång innan han gick bort. Hade inte träffat honom på säkert 1½ år. Hur hade jag upplevt det. Han var inte alls så pigg längre. Fick gå med rullator när han var ute. Han var min favorit.

Mormor hinner gå bort innan sommaren. Hoppas verkligen inte det. Vill att hon ska få träffa mina charmtroll nu när dom har blivit lite större.

Kan rabbla hur många tänk om som helst. Men nöjer mig med att stanna här. Listan kan bli hur lång som helst.
Går ni och tänker på några tänk om? Vad är det i så fall?

1. Vika tvätt - klart
2. Lägga kläderna in i garderober och byråar
3. Tvätta mer smutstvätt
4. Storstäda hos marsvinen
5. Sortera ut leksaker som tjejerna inte leker med

1. Att barnen somnade efter mycket gnäll
2. Att solen äntligen kom fram
3. Att jag har energi
4. Att gårdagen blev hellyckad för tjejerna
5. Att vovvarna är lugna

• Min underbara syrra som alltid finns där i vått och torrt
• Mina fantastiska barn
• mina vovvar
• att jag piggade på mig vid lunch
• att personalen på dagis är så fantastisk

1. Ta hand om disken - klart
2. Hänga tvätt - klart
3. Vika tvätt
4. Dammsuga
5. Torka golven

1. Hänga tvätt och tvätta mer
2. Vika tvätt
3. Ta hand om disken
4. Plocka i ordning här hemma
5. Dammsuga (sambon får torka golven)

Fint väder. Vad glad man blir när man vaknar och solen skiner. Upp och in med barnen till dagis. Blev mest slappande för min del hemma. Gjorde väl något vettigt. Nu kom jag på. Var ju ute och gick med hundarna en lång sväng. Det var så otroligt uppfriskande.

När jag hämtat från dagis och tjejerna ätit mellis, kom svärmor, O och pappan hem/hit. Dom hade varit bl.a. i Eksjö. Pappan hade även köpt material för att sätta staket. Jippie!

Medan pappan och O satte igång med det projektet satte jag tjejerna i vagnen. Det behövdes inte mycket kläder på. En tun overall blev det. Lämnade kvar tjejerna hos karlarna för att gå in och laga mat. Det blev stekt fläsk, potatis och löksås. Tjejerna fick köttbullar istället för fläsk.

Det är en del kvar på staket projektet. Nu är i alla fall en sida uppe. Den mot vår närmaste granne. Fortsättning följer.

Svärmor och O var kvar till nio. Då blev det film för mig och sambon. Somnade som vanligt i soffan.

Nu i helgen ska jag, sambon, svärmor och O sätta upp staket längs med hela tomten. Det blir några meter. Men dom är välbehövda. Är så trött på att hundarna smiter in till grannarna. Dom lär ju säkert vara trötta på det med.

Har bönat och bett om staket sen förra våren. Men det verkar inte vara så stor prioritet på ett staket hos min kära sambo.

Men vems hundar är det. Jo mina. Bara mina enligt honom. Vem rastar dom mest. Jo, jag! Det var ett helvete när tjejerna var mindre och inte gick på dagis. Då blev det bara att man släppte ut dom och hade inte så stor koll på vart dom gick.

Nu blev jag så trött och bad svärmor o O om hjälp med ett staket. Har lite pengar undanstoppade som jag ska ta av. Så istället för att använda dom pengarna till semestern, så blir det ett välbehövligt staket.

Äntligen!!!!

Pratade med otroligt hundkunniga J förut. Förklarade läget med Oliver. Hur han beter sig och hur jag tycker att han är. I somras såg jag att han skakade i kroppen. Inte hutterskakningar, utan en annan sorts skakning. Och att han verkar vara stel i bakdelen. Hon trodde att han hade ont. Då brukar hundar skaka. Jag hade ingen aning om detta. Alltid lär man sig något nytt.

Så jag ringde till en veterinär här i Nässjö och bokade en tid för en undersökning för att utesluta någon sjukdom till att börja med.

Hundar har ju en tendens att bli "argsinta" när dom har ont. Jag ger det en chans.

Har varit ute och gått med båda hundarna nu. Tänkte jag skulle testa hur pass mycket respons man får av Oliver när man ropar på honom. Jag fick ingen. Han tittade inte ens på mig. I mitt huvud snurrar det nu en hel del frågor. Kan han rentav vara döv eller gravt hörselskadad. Eller är det så att han helt enkelt skiter i mig. Så det måste jag fråga veterinären om på torsdag med.

Kom även på att när jag tränar lydnad med honom, så gör jag faktiskt dubbelkommandon åt honom. Alltså använder rösten och en handrörelse. Så är det så att han inte hör, förstår han ändå vad jag vill.

Dessutom får man ropa högt och länge när man vill att han ska komma. Särskillt när han ligger och sover.

Hmm, det blev en väldans massa frågor till veterinären. Men jag hoppas att han hittar något som kan vara orsak till hans beteende.

I mitt tidigare inlägg berättade jag att jag troligtvis ska avliva Oliver. El. ja det blir så. När vet jag inte riktigt. Har inte bokat någon tid.

Men när man sitter vid datorn eller någon annan stans med för den delen och tänker på det, kommer tårarna. Man tänker på dagen d och allt sista han kommer att göra. Sista gången han äter mat, sista badningen, för jag har lovat honom att han ska få vara ren och fräsch när han tar sina sista andetag. Sista gången han får ett grisöra, sista gången han går på promenad, sista gången jag gosar med honom.

Det gör så jävla ont, ont i hela kroppen. Jag vill inte ta bort honom, jag vill inte. Men jag har inget val.

Kommer att sakna honom så otroligt mycket. Han kommer att fattas mig. Väldigt mycket. Trots att han inte hör när man ropar, utan lyfter huvudet och fortsätter att lukta vidare, traskar runt på köksbordet i hopp om att hitta något ätbart. Allmänt ignorant. Men vi har en historia ihop, han och jag. Han var mitt sällskap när jag var ensam. Han var min bebis, mitt liv. Hur kan det ha blivit så här. Vad gick fel. Varför??

Finns det någon där ute som har någon lösning på problemet. Någon som kan säga - men gör så här, så blir det bra och han få vara vid liv. Jag vill att han ska leva. Jag vill att han ska trivas och må bra. Jag vill, jag vill, jag vill!!

Troligtvis kommer det att bli så att min älskade Oliver kommer att få vandra över till den andra sidan inom kort. Nu för andra gången har han markerat mot Ebba. Jag tolererar inte sånt. Särskillt när inte barnet i fråga har varit elak mot hunden. jag kan förstå om hunden försvarar sig om någon kommer och hoppar på den eller sliter den i pälsen el annat elakt och ren misshandelsvarning. Första gången jag märkte att han markerade var när Ebba kom och "åkte" i hennes gåstol. Oliver låg i hallen och hade ett grisöra. Hon var inte alls elak el på skulle ta örat ifrån honom (hon nådde det inte ens). Hör att han morrar ute i hallen. Går fram och suger tag i honom och tar örat från honom. Medan jag håller på och skäller på honom försöker han nafsa efter min hand.

Nu idag låg Ebba i köket och ålade runt lite. Hörde att det klingade till i en av keramikskålarna. Visste att skålarna var tomma och att jag ställt upp vattenskålen på bänken. Så jag tänkte inte mer på det. Sen hör jag hur Oliver ger i från sig ett ovanligt ljud. Och vet vad det ljudet innebär. Rusar ut i köket. Där verkade det rätt lugnt. Ebba låg på rygg och Oliver en bit bort. Men dom låg på var sin sida av skålen. Tog skålen och bar bort Ebba, för att sen ta Oliver och skicka ner honom i källaren. Var så jävla förbannad. Pulsen slog i 200. Inte för att jag var rädd. För jag visste att Ebba inte blivit skadad, utan för Olivers beteende.

Nu finns det inget mer att göra. Hans beteende kommer inte att ändras och bli bättre. Kan även tillägga att mina barn är inte elaka mot djuren. Dom vet hur man ska bete sig nära och med djur.

Så nu är det väl bara att boka en tid hos veterinären för avlivning.

Vet inte ens om jag orkar gå dit med honom . Blir bara ledsen när jag tänker på det. Fy, faan rent ut sagt vad detta är jobbigt. Men jag måste för mina barns säkerhet. Det finns inget annat att välja på.

Här om kvällen när barnen har gått och lagt sig blev jag och sambon sugna på glass. Hans favorit är Lidls gräddglass. Min favorit just nu är strawberry cheesecake. Dyrt men gott!!

Gillar ni Ben & Jerry´s glassar? Vad är er favoritsmak i så fall?

Satte mig och tog tag i inskickandet av a-kasse korten via nätet. Har gjort det en gång tidigare (i december). Sidan är ganska enkel och lätt att förstå. När jag hade fyllt i klart och skickat iväg för att sen skriva ut en egen kopia. Upptäcker jag att jag lyckats fylla i mig som arbetslös istället för vab en dag. Shit tänkte jag. Hur ska jag göra nu. Ringde upp dom på a-kassan för att få hjälp med hur jag skulle lösa detta nu. Men det var inga problem. A som jag pratade med var mycket trevlig och hjälpsam och lotsade mig fram till rätt lösning på mitt lilla problem. Det var ju bara att gå in och ändra. Så nu har jag lärt mig en ny sak idag med.

Måste säga att internet är mycket bra ibland. Allt är mycket smidigare och går så mycket snabbare över internet, än när man skickade inte det manuellt på papper. Vad lång tid saker och ting hade tagit då. Undra varför jag inte bytt över tidigare.

Medan tjejerna gungade fick hundarna vara lösa ute på tomten. Eftersom vi inte har något staket runt tomten, får man hålla ett öga på dom. Men är man ute med dom på tomten och gör något annat, brukar hundarna hålla sig i närheten.

Helt kolosalt vad man blir pigg och glad av lite sol. Glad i hågen åkte jag till dagis för att hämta hem tjejorna. Som vanligt hade det gått kanon där. Glada och pigga och otroligt entusiastiska på sångsamlingen. Gör rörelser till varje sång samt stödtecknar som fröknarna. Skulle vara kul att få en sångsamling på film. För skulle jag vara med, skulle dom inte teckna och göra rörelser i den utsträckning dom gör när dom är själva med fröknarna.

Nog om detta.

Väl inlastade i bilen med sikte på pappans arbetsplats för dagen. Tänkte tjejerna skulle få se ett par grävmaskiner. Men väl framme var dom inte kvar där. Så det blev till att vända hemåt igen. Pappan hade landat hemma oss svärfar. Så då åkte vi dit istället. Där blev det kaka och kaffe. Efter farfarbesöket åkte vi och plockade upp Cavo (Carro). Fick tjata en liten stund. Väl hemma blev det mellis för tjejerna (tack Carro för att du tog den biten) medan jag satte upp gungorna på baksidan.

Efter mellis och påklädning blev det gungning för hela slanten. Ebba skrek i högan skyn när hon fick hög fart. Av glädje alltså. Me, me kom det sen. Så det var bara att ge ny fart.

Av dom fem sakerna jag skrev igår att jag skulle göra tog jag tag i två i alla fall. Disken och tvätten. Men istället hjälpte jag sambon med att vårstäda altanen. Jag åkte på att putsa fönstren. Det blev visserligen bara insidan. Men tänkte ta utsidan med hjälp av stege el dyl. Dom var riktigt skitiga. Ska även ta en tur till Jysk för att kolla om dom har några dynor till stolarna. Dom andra vi hade såg så solkiga och lite smått äckliga ut. Vi var inte så duktiga med att ta in dom för natten. Så det har blivit en hel del katthår och smuts på dom. Katterna älskar att ligga där och sova middag el som oftast på natten när dom är ute. Undra vad man ska välja för färger till dessa dynor.

Funderar på om jag ska strunta i att göra någon ny lista för idag. Vem vet man kanska presterar mer om man inte känner något krav el tvång.

Vet i alla fall att jag ska sätta mig och ringa runt till olika företag här i nässjö och fråga om dom har något behov av vikarier. Tänkte börja med matvarubutiker. Sen leta mig vidare till dom lite mindre butikerna. Men nackdelen där är att dom oftast har så dom klarar sig. Butiksägaren och en vikarie. Men det är i alla fall värt ett försök.

Hundarna började bli allmänt rastlösa. Började härja runt och busa med varandra. Så då beslutade jag mig för att ta hundarna och gå ut en sväng. Tänkte först ta en kort sväng, men valde sen att ta en ca 30 min promenad. Har en runda som jag brukar gå. Denna promenad tog jag flexikopplena. Kanske inte så pedagogiskt men ganska bekvämt. Man märker på hundarna att dom tycker det är skönt att få strosa runt. Men har som princip att jag inte ska stanna. Utan hundarna får helt enkelt stanna tills linan är ute på max och sen får dom helt enkelt springa ifatt mig. Föredrar flexikoppel eftersom jag får bättre motion med färre stopp. Mötte på svärfar på vägen och stannade till en stund och pratade med honom. Traskade sen hemåt igen. Det var helt underbart att vara ute gå. Att man inte är ute oftare.

Det ska det bli ändring på!

Sambon och jag har disskuterat om att vår altan har vi knappt någon nytta av där den står nu. På morgonen är det rätt kalt där eftersom solen inte har nått dit än. När väl solen är framme på den sidan, blir det så varmt att man inte kan vara där ute. Som varmast brukar det bli 35 grader. Vi kan oftast vara där ute när det har blivit kvällning. Äta lunch och fika dagtid är helt omöjligt. Jag vill att Ebba och Linnea ska kunna vara där ute och leka och bada i deras pool. Men som läget är nu kommer det inte att gå. Halva altanen är dessutom inglasad vilket inte gör saken bättre. Så nu har vi gemensamt besluta att vi ska flytta altanen till baksidan. Läget är bättre, eftersom det är längre till grannarna. Nu känns det som att man sitter nästan vägg i vägg med deras husvägg. Inte så skoj. På baksidan är det morgonsol. Framåt lunch har solen försvunnit till den väggen där altanen är idag. En annan fördel är också att på baksidan finns gungställning och sandlåda. Tänk vad härligt att sida och sola på altanen medan barnen sitter nere i sandlådan och gräver. Kan inte bli bättre. ´

Men eftersom altanen kommer att hamna utanför tjejernas nuvarande rum, så har vi även bestämt oss för att dom ska få ta vårt rum, och vi tar deras. Dessutom är deras rum så avskilt. Det ligger bakom köket kan man säga. Det är inte så ofta tjejerna är där inne och leker, trots att dom har nästan alla sina leksaker där. Så tror det kommer att bli mycket bättre när dom får ta vårt, som ligger angränsande till hallen. Det är dessutom nära till vardagsrummet. Dom har mer uppsikt på oss andra i familjen och jag hoppas att dom har mer ro att leka i sitt rum och inte behöver komma ut och kolla oss hela tiden. Vilket visserligen är rätt trevligt. Men ändå.

Byta rum kommer vi troligtvis göra innan själva altanen kommer att flyttas. Men först ska vi måla om i vårt blivande sovrum. Det är aprikosa väggar nu (sen förra ägaren). Vi kommer måla en fondvägg i brunt (lera) och dom övriga väggarna kommer att bli beiga (sand). Dom färgerna hade vi i det förra huset med. Antagligen köper vi även en ny sängstomme och resårbottnar i samband med omflyttningen.

Vill NU!!

Gick in på bloggvärde.se Tyckte det var en kul grej att kolla om min blogg har något värde. Och det hade den.

Min blogg är värd: 7510 kronor. Vad som menas med det, vet jag inte riktigt. Men kul är det i alla fall. Man får nog inte ta det på så stort allvar.

Har länge funderat på att dela med mig av dom känslor som fanns hos mig under tiden jag var gravid med Ebba och Linnea. Tiden på bb och när vi sen blev överflyttade till specialavdelningen. Om hur det kändes att komma hem och hur allt var hemma med tjejerna. Kan väl kort och gott säga att känslorna åkte berg och dalbana. Tror nog att det inte var så mycket bergbana utan mer dalbana då.

Tycket det var mycket märkligt att vi aldrig blev erbjudna någon som helst kuratorhjälp alt. psykologhjälp. Undrar ofta hur allt hade känts då om vi hade fått hjälp med känslohanteringen. Hade man mått mycket bättre när vi väl fick reda på att dom hade benskörhet. Acceptansen hade kanske infunnit sig mycket snabbare. Ångesten varit mildare och glädjen över barnen mycket större. Det kommer jag nog aldrig få svar på. Men jag försöker blicka framåt och njuta av varje otroligt framsteg dom gör. Att lära sig stå är en bagatell för många föräldrar. Det kan väl varje barn, kanske många tänker. Men det är ingen självklarhet att alla lär sig stå eller gå.

När jag såg Linnea resa sig upp mot soffan här hemma, gick det en varm och behaglig känsla genom hela kroppen. Min älskade unge gjorde det. Hon reste sig upp och stod. Stod själv på hela sin tyngd med två sköra ben. Vilken bragt.

Å Lilla Ebba inte större än en 6 mån bebis. Men så otroligt tapper och modig tjej, som har visat att det bannemej finns kämparglöd i. Efter två otroligt jobbiga lårbensoperationer med gipsning som enda lösning på spikproblemen, kommer tillbaka till sitt vanliga jag efter en relativt kort rehabperiod. Kan åla/krypa, sitta och vända sig om från rygg till mage och tvärt om igen. Får hon hålla sig hel i skelettet, så kommer hon nog snart att leta sig upp mot ett stående.

Kommer dela upp känsloresan i olika inlägg. Första delen av resan kommer att handla om graviditeten. Så håll utkik om ni vill åka med på denna resan för snart börjar den.

• Att personalen på dagis är helt underbara
• Att solen skiner så härligt (kan det vara vår i antågande)
• Att sambon är och jobbar (har varit dåligt med det i några veckor nu)
• Att jag fick min deklaration igår och får tillbaka rätt mycket pengar lagom till semestern

1. Plocka undan allt som inte ligger där det ska (det tråkigaste av allt)

2. Ta hand om disken

3. Dammsuga

4. Torka golven

5. Vika tvätt

Det är ingen rolig lista direkt. Men vad ska man göra när hemmet börjar damma igen och se allmänt stökigt ut med barnleksaker utspridda i tjejernas rum, i köket, i hallen och slutligen i vardagsrummet. Dessutom är både jag och sambon rätt duktiga med att inte lägga tillbaka saker där vi tog dom. Att man inte lär sig.

Om jag hinner (läs orkar) göra tre av dessa punkter på listan tänker jag känna mig duktig.